Trädgårdsdags

Alltså, det är inte många modemagasin som kommer undan med att skriva "avant garde" versalt på omslaget. Sanningens antal är: noll.
Men om man kallar sig italienska Vogue, har ställt Stella "Neil" Tennant i en buske, gett henne en vintage sekatör och bett henne "röja upp lite" och sen låter Steven Meisel ta en fin bild på det hela med sin sladdlösa bärbara telefon, då banne mig har man gjort nåt så fantastiskt att man måste skriva avant garde med Akzidenz Grotesk versalt på omslaget!
Dessutom borde det vara straffavgift på att inte gå ut och handla/stjäla/långtidslåna numret ögonaböjoch spika upp "skiten" på väggen.
Och take a look på vad hon har på sig! Har vi sett nåt mer fantastiskt i år?
Nej, det har vi inte.

Som sagt, septembernumret av Vogue Italia.

Marianne Faithfull ur dödlig 45 graders vinkel!

Varför inte?

Foto av Patrick Swirc.

Hälsning från klubbstugan

Lite hastigt Jessica Todd Harper igen. Det är väl, i ärlighetens namn, till största delen de "innehållsmäsiga kvailteterna" vi är inne på den här gången:
Quinnan (Rosario Dawson, hängandes utanför NYC Girls' Club).
Blusen (God knows).

Rosario Dawson brukar annars "visualiseras" på ett lite "annat" sätt.
Skillnaden är lite av samma art som när Peter Ash Lee tar sina bilder för sitt magasin Corduroy.

För Newsweek 2009.

Jessica Todd "Toddan" Harper – så gick det sen!

2008 var Jessica Todd Harpers år om ni frågar oss. Hon fotade med sin kamera så att vi svimmade, jublade och gickuppibryggade, limboade, nakendansade. Vi sa till varandra, "nu kan vi dö".
Liksom.

Det gjorde vi tack och lov inte.
Dog, alltså.
Men vi glömde helt att hålla utkik efter henne. Jessica Todd, alltså.Vi satt där med vårt exemplar av Interior Exposure (utgiven på Damiani Editore) och var saliga och glömde att tänka på att det kanske skulle komma mera.

Men så häromdan dök hon upp i våra huvuden ("huven"), och vi lunkade iväg och köpte oss ett worldwideweb-modem och besökte hennes "homepage". Vi såg till vår besvikelse att nån ny bok inte fanns att finna. Dock fanns en mapp med 31 nya bilder. Hon kallade dom New Work. Hon hade kunnat kalla dom Hoolabaloo, vi hade älskat dom då också. Inget hade hänt. Förutom att hon blivit "förälder", ett faktum som fyller bilderna till bredden. Men tack Gud för att inget annat hade hänt! Samma bilder. Samma ljus. Samma tystnad. Samma samma.
Maila henne, hennes farsa, morsa, brorsa, syrra och brevbärare och säg att vi vill ha en bok nu.
Alltså nu.

Aahh, "Coppa" och vin på balkongen i hela rena kläder med en vän...

Alltså, hur ung har egentligen Sofia Coppola varit? Superung? Ja, av bilden ovan att döma så har hon varit det. Och när vi ser henne där på Melody McDaniels foto (som vi stulit från vår favorit-tumblrrublrlmrl, Awesome People Hanging Out Together), tillsammans med Wes Anderson, så blir vi så klart sugna på att gå ut på balkongen och ta ett glas vitt och en cigarett till och cementera en övertygelse om att sommaren kommer att pågå en lång, lång tid till.

Sen minns vi så klart den där bilden på Sofia i gräset, ni vet, picknick med pappsen, och då blir vi så klart bara rätt och slätt "sugna".

Och tänk på att ni kan köpa näst senaste numret av inte så tokiga typ A5-formatiga Bad Day, vilket pryds och fylls av Quinnan i fråga. 

Väggval

Om vi bara får välja tre modebilder där modellen står vid en vägg, då får det bli dom här tre. Modellen är Iris Strubegger, killen med kamerafunktion i sin sladdlösa bärabara telefon är Alexi "samma gamla" Lubormirski och tidningen som hade lyckan att få publicera "skiten" är självfallet tyska Vogue. Septembernumret, så klart!

Jättesöt kille död

Idag gjorde jag en tråkig upptäckt här på kontoret.
Det var när jag gick ner i källaren för att hämta nytt papper till kopiatorn som jag fann nya killen som började hos oss strax innan semestern. Det var inte mycket med honom, försökte ändå med några första hjälpen-grejer, men till inte särskilt mycket nytta.
Samtidigt drog jag mig till minnes att han på fredagen när vi alla gick på semester, sa att han skulle ner i källaren och städa och plocka i ordning. Och han hade i alla fall fått till det väldigt fint, har nog aldrig varit sån ordning på grejerna kan jag säga! Hittade vad jag sökte på momangen.

Lite synd är det trots allt, för han var både söt och hjälpsam. Men tack och lov finns det hur många söta och hjälpsamma killar som helst, "där ute". Många av dom har jag listade med namn, adress och telefonnummer.

Jag gick ändå till chefen och sa att det är inte så kul när sånt här händer och att det beror på att vi har för mycket att göra, så vi inte hinner reflektera kring om nån arbetskamrat inte synts till på ett tag. Han sa att "vi ska kolla på det", och det kändes så himla bra. Hade bra flyt sen resten av dagen.

Nu byter vi namn till Teaterfoto!

Vi har teatern att tacka för så oerhört mycket, men framför allt för att den vågar ta sig an allt det där som vi andra inte vågar, ämnena vi skyr av rädsla och feghet. Teatern är inte rädd för det groteska, det fula, det skamliga. Så vi tackar teatern för allt den inte ryggar tillbaks inför och hyllar den genom att byta namn till Teaterfoto.
Vi börjar med denna härliga bild som vi hittade i helgens DN. Ett vågat, groteskt och uppfriskande teaterfoto (från föreställningen Huset vid flon på Stadsteatern)! Så där skulle vi andra aldrig våga göra: "ränna" runt med uppdragen kjol, visa strumbyxorna och vara "galna".
Vi vill, men vi vågar inte.
Tack, teatern, "du" är helt suverän!

Prickigt i september #4

Ryska Vogue september 2011.

Prickigt i september #3

Septembernumret av australiensiska Vogue.

Prickigt i september #1

Stephanie Seymour fotad av Horst Diekgerdes för amerikanska Elles septembernummer.

Prickigt i september #2

Klänning och blus av Stella McCartney, hösten 2011.

Presidenten+presidentens underbara fru+stock

Så här kan bebisen se ut

Genom att slå ihop prins Daniels och kronprinsessan Victorias utseende i en "datasimulering" får man det här resultatet.

Mr. Finger

- Hörrö, va fasen håller du på med? Vårt möte började för en kvart sen, ju.
- Ja, jag vet, förlåt. Fastnade i köer.
- Sicken skit att bara strunta i vårt möte så där, alltså!
- Jo, förlåt, men det var inget jag rådde över.
- Du ser mitt finger, va? Du vet vilket finger det är, va?
- Eh, nä, eller jo, pekfingret?
- Dödens Finger.
- Jaha, oj!
- Dödens Finger alltså. Och nu visar jag dig det. Du förstår, va?
- Nä... Du är arg, kanske?
- Du ska dö.
- Dö?
- Dödens Finger dödar.
- För att jag är lite sen?
- Kanske. Man vet inte riktigt varför Dödens Finger dödar.
- Nu ångrar du lite att du var sen, va?
- Fast det här är väl lite knäppt ändå, va?
- Säg det till Dödens Finger.
- Jag kan inte prata med ett finger, det förstår du väl.
- Man får själv välja var Dödens Finger ska döda: i örat, i ögat, näsan, rätt in i magen eller "där bak".
- Jag måste dö, alltså?
- Ja.
- Då väljer jag nog ändå "där bak".
- Okej.
- Du kan få äta min sista potatis först om du vill, jag är mätt.
- Nej tack, det är bra.
- Okej. Då tar vi det nu då så det är gjort.

Några bilder från backstageområdet på Way Out West

Vad vi gjort i sommar #2: Gått omkring i naturen, men överallt bara massa bajs

Som här: sånt där finkornigt bajs som någon psykskadad har malt, rostat och sen lagt ut, mitt i naturen, där vi normala gärna rör oss och njuter av livet, om det inte vore för sånt här "skit".

Vad vi gjort i sommar #1: Spelat piano

När jag var på "Stage, Pub & Steakhouse" Engelen i Stockholm och körde min "live on piano"-show, så hade mitt namn råkat bli "felstavat". I övrigt var personalen superproffsig! Och som ursäkt fick jag en gratis öl (inte riktigt en stor stark, utan en storlek mindre tror jag det var eller om det var två storlekar mindre).

De andra ölen jag drack resten av kvällen och under "giget" sa dom att jag kunde betala efteråt, vid slutet av kvällen, så jag inte behövde störas i mitt "gigande". Riktigt bra service, tack ska ni ha hela personalstyrkan (även fast jag tror att det råkade komma ett antal öl på min nota som inte var mina, men det är inget att orda om).