Idag hade jag kallat till ett möte som blev jobbigare än vad jag hade trott.
Hela morgonen hade jag kokat kaffe (ungefär 1 kopp + en halv påtår per person senare under dagen) och varit och köpt sockerkaka till halva priset (tyvärr inte så att det skulle räcka till alla, men det är ändå alltid några som inte vill ha).
Vad jag skulle meddela var att vi nu lägger ner bloggandet och börjar tvittra istället. Jag kände mig väl förberedd. Jag körde "kampanj": Hitler är dålig, men twitter är super. Så klart har Hitler inget med saken att göra, men jag ville vara "tydlig".
Men jisses vilket liv det blev:
"Den skiten, vad ska vi göra med det?!"
"Det där är bara trend-skit!"
"Twittra-det kan kvitta!"
"Twittra? Du är ju helt psykad i huvet!"
"Twittra?! Jävla fjolla!"
"Britta, twittra, bittertwittra!"
Jag försökte förklara med att vi var så många nu och att vi inte har råd att köpa stolar och så till alla, men att om vi blir tvittrare så kan vi tvittra med våra sladdlösa telefoner från var vi vill! Till exempel från nåt latte-café kanske eller nåt museum eller nåt Åhléns nånstans. Tänkte alla skulle gilla det, att alla dessa unga killar och tjejer var "på". Men det var helt fel av mig.
Istället hällde alla ut allt kaffe på golvet och gjorde bollar av sockerkakorna och kastade på mig. När dom lufsade iväg viskade en av de nya killarna här kontoret "twitterfitta" i mitt öra. Det kom lite saliv också.
Det här får vi helt klart tänka igenom hur vi ska gå vidare med. Jag kommer så klart ihåg förra gången vi försökte komma igång med twitter, då gick det "sådär".
Tycker det verkar så spännande med twitter. Det är nytt, det är snabbt och alla kommer att göra det.
