Vår mamma jobbar på Corduroy!

Vad annat ska man tro, när dom vet precis vad man vill ha och plockar alla våra favoritquinnor och gör fina omslag med dom?!
Förra gången var det Isabella Rossellini, den här gången är det Anjelica Huston.
Hur ska det här sluta?! En specialare med Gunvor Pontén?!

Och Peter Ash Lee är fortfarande vår favoritporträttfotograf. Får inte bara Quinnor att se ut som Quinnor utan får även Tjejer att se ut som Quinnor. Jag menar, jämför t ex hans bild på Anna Faris med alla andra bilder av Anna Faris.
Du fattar, va?

Nu måste vi sluta, för nu ska vi ta traktorn in till kiosken och handla tidning.

Om du har svårt att tro det är sant, så har dom en egen homepage som säger att det faktiskt är sant.

Den förbjudna Quinnan

Det är fredag.
Och då kommer vi att tänka på samlingslokal.
Och idag tänker vi på Nalen.
Och då tänker vi ah, quinnor!
Och då tänker vi Nalen igen.
Och då tänker vi Danssalongen från 1955 som utspelar sig på Nalen.
Och då börjar vi tänka på det förbjudna.
Först tänker vi den förbjudna dansen.
Sen tänker vi bara på den förbjudna Quinnan.
För när vi tänkte på det förbjudna och började tänka på Danssalongen, då tänkte vi egentligen bara på Gunvor Pontén.
I rollen som... Sonja Gren.

I bilen sitter Lars Ekborg och läser Stig O Blombergs Dödens stenar.
Han kallas "Doggen" och dom är ungdomar på glid.

Filmen innehåller kärlek, svartsjuka, knark och våld.

Kollar på "skiten" här.
Eller gör som oss, stirra dig blind på den fina Gunvor Pontén-bilden.
För i morgon är det inte fredag och då kan det vara försent för då kan bilden vara puts väck och du kanske aldrig nånsin mer i hela ditt liv får se den!
Vill du ha det så?
Nä.

Twitterfittan

Idag hade jag kallat till ett möte som blev jobbigare än vad jag hade trott.

Hela morgonen hade jag kokat kaffe (ungefär 1 kopp + en halv påtår per person senare under dagen) och varit och köpt sockerkaka till halva priset (tyvärr inte så att det skulle räcka till alla, men det är ändå alltid några som inte vill ha).

Vad jag skulle meddela var att vi nu lägger ner bloggandet och börjar tvittra istället. Jag kände mig väl förberedd. Jag körde "kampanj": Hitler är dålig, men twitter är super. Så klart har Hitler inget med saken att göra, men jag ville vara "tydlig".

Men jisses vilket liv det blev:
"Den skiten, vad ska vi göra med det?!"
"Det där är bara trend-skit!"
"Twittra-det kan kvitta!"
"Twittra? Du är ju helt psykad i huvet!"
"Twittra?! Jävla fjolla!"
"Britta, twittra, bittertwittra!"

Jag försökte förklara med att vi var så många nu och att vi inte har råd att köpa stolar och så till alla, men att om vi blir tvittrare så kan vi tvittra med våra sladdlösa telefoner från var vi vill! Till exempel från nåt latte-café kanske eller nåt museum eller nåt Åhléns nånstans. Tänkte alla skulle gilla det, att alla dessa unga killar och tjejer var "på". Men det var helt fel av mig.
Istället hällde alla ut allt kaffe på golvet och gjorde bollar av sockerkakorna och kastade på mig. När dom lufsade iväg viskade en av de nya killarna här kontoret "twitterfitta" i mitt öra. Det kom lite saliv också.

Det här får vi helt klart tänka igenom hur vi ska gå vidare med. Jag kommer så klart ihåg förra gången vi försökte komma igång med twitter, då gick det "sådär".
Tycker det verkar så spännande med twitter. Det är nytt, det är snabbt och alla kommer att göra det.

Vi tittar på bilder #4

iPad.

Flyer.

Håkan Hellström.

Syket planerar vårturnén med hjälp av Google Maps.

Anna Järvinen.

Lättspytt.

Det där behagliga disiga aprikosrosabeiga ljuset som vi älskar så!

Och Quinnan i det disiga aprikosrosabeiga ljuset, precis som vi vill att en Quinna i ett disigt aprikosrosabeige ljus ska vara.
Looking a bit like Marianne Faithfull. Det tycker vi också om.

Bild av Samantha Casolari från modespexveckan i Milano. Ni vet från vilka vi stulit den.

Bus

Jag känner verkligen att vi måste få igång glädjen här på kontoret nu. Ja, vi är alla trötta på vintern nu, men det är bara att köra på och "gilla läget".

Så jag är glad att jag var "på gång" idag. Jag busade bland annat med nya tjejen här på kontoret. Hon är verkligen glad, framåt och kul. Kommer inte på vad hon heter bara. Men det spelar ingen roll. Jag busade med henne i alla fall.

Smög upp bakifrån, höll för hennes ögon och frågade "gissa vem det är, gissa vem det är?!" Och hon gissade rätt varje gång!

Tror faktiskt hon tyckte det var kul varenda gång också, och då "körde" jag det ändå en 20-25 gånger idag.

Sen kom jag på när jag gick hem, att jag av någon anledning inte hade tvättat händerna en endaste gång på hela dagen! Och då hade jag ändå varit på toaletten rätt många gånger (körig i magen), råkat kladda med kaviartuben, spillt makrill i tomatsås på händerna och blött rätt kraftigt (efter att ha slintit när jag öppnade makrillskonserven).

Det var nog därför hon gissade rätt alla gånger: Hon har bra näsa!

Vivienne Westwood!

Vi justerar åldergränsen för Quinnor här på bloggen nu: Från 50+ till cirka 70.

Vad är väl bättre då än att öppna med Vivianne Westwood?! 70 år i april och ser mer knäckande fantastisk ut än de flesta män, quinnor, barn, djur, varelser på planeten jorden.

Bild av Haifa Wøhlers Olsen för T Magazines blogg. Från pågående modeveckan i London.

Pretty in Pink

Vi gillar Britneys vita brudklänning när den blivit cyan-magenta-yellow-färgad med Epsons fingerfärg i senaste videon.

Styling B. Åkerlund. Klänning Tom Tom Fashion. Diamanter Swarovski.

Ska vi prata "blogging"?

Vi tänkte att det kan vara "vettigt" att berätta lite om hur en vanlig arbetsdag ser ut här på kontoret. Och också säga ett och annat om oss killar och tjejer här på bloggen.
Vi börjar med mig, jag som håller i rodret och som hojtar till om det mot förmodan nån gång blir fel.

Jag blev tidigt intresserad av "blogging" och de senaste sju åren har jag jobbat heltid som bloggare. Jag jobbar kontorstid, 11:00-14:00, men har också många kvällsinlägg på bloggen, ca 2 stycken i veckan.
Mitt kontor ligger i en korridor.

Blogging upptar en stor del av mitt liv, men jag försöker att vara med olika familjer (när jag känner för det), motionera (när jag känner för det) och även att titta lite på idrott på t ex tv (när jag känner för det). Jag har även ett stort intresse för tjejer.

Jag försöker att ha en lättsam inställning till blogging. Därmed inte sagt att jag inte tar det på allvar. Men det ska vara "skönt" att hålla på med det. Man måste kunna "garva".

På kontoret tycker jag om att ha det rent. Städat. Ingen "skit" som ligger. Det är lite som med människor, man vill inte behöva ta en massa "skit". Därför försöker jag vara själv för det mesta. Eller, jag är själv för det mesta.

Vad som är kul med "blogging" är att man har nåt att göra. Vad som är synd är att man inte träffar så mycket folk. Och det är väldigt sällan nån hör av sig. Det hade varit kul om det varit lite mer av det.

Vad som är tråkigt med mitt jobb är att man ibland måste såra andra människor, att man måste ta beslut som  är obekväma och drabbar andra människor. Som igår, t ex då var jag tvungen att ta beslutet att hänga ut en helt oskyldig på "nätet" med bild, personnummer och telefonnummer och allt, och kalla honom apa och dum och sånt. Sånt är ju obekvämt och det drabbar ju en helt oskyldig. Det är aldrig kul, men ibland bara måste man.

"Blogging" tycker jag har förändrats mycket under de senaste åren. Det har liksom blivit mycket "snabbare".
Det har även blivit kärvare ekonomiskt. Vi försöker dock tänka bättre strategiskt sett, fast vi vet verkligen inte hur, egentligen.

Så här ser en vanlig arbetsdag ut:
11:05 Kommer till kontoret, några minuter för sent
11:07 Kafferast
11:30 Googling
12:00 Lunch
13:00 Googling
14:00 Hemgång

Sen efter det brukar det bli att man gå till affären och handlar t ex mjölk, smör, nåt pålägg till smörgåsarna nästa dag.
Kommer sen hem, kollar om det har kommit någon post vilket det oftast inte har.
Äter nåt enkelt.
Duschar av mig för att allt ska kännas bättre, men det gör det så klart inte.
Kollar på lite idrott (på t ex tv:n).
Blir trött.
Somnar.
Ja, och sen vaknar jag och allt börjar om.

Är det bara vi som vill vara nära, nära och lyssna på Erik "Hasse" Hassle när han sjunger sin senaste "dänga"?!

Jaha.
Då ser det ut som det blir ännu en dansa-ledsen-och-lycklig-för-sig-själv-på-det-stora-glittriga-dansgolvet-fredag.
Och ingen är så klart lyckligare än vi.

Men varför blir det så då, undrar kvinnor och män?
Jo, för att Erik "Hårbollen" Hassle och Kent-tjejerna "Jocke" och "Martin" tillsammans har gjort den finaste och svullnaste baleariska stadiumdiscon sedan... Secret Service!
Det är så bra, så bra och så modetidningsledset att vi bara måste ta på oss nya fina sockor!
Och ni vet att vi att vi älskar när det är bra och modetidningsledset.

Tänk förförra årets Lake Heartbeat-skiva (producerad av Studios Dan "Banan" Lissvik) och tänk att du trycker in alla loudness-knappar du kommer åt, då har du två skivor och producentgäng som helt plötsligt bor grannar! Och den som springer och servera sötsura godsaker mellan lägenheterna är så klart Erik "Hassel" Hassle.

Erik Hassle: Are You Leaving?

A letter to Marc Jacobs

Hej hej,
Ville bara säga att du säkert förstår att vi blir superglada över alla dina otroligt helprickiga kläder för hösten 2011. Du vet, vi är ju helt galna i prickigt! Ja, vi är helt bananer när det kommer till prickiga kläder! Vi är precis lika tokiga i prickiga kläder som i randiga kläder!
Så här mycket prickar har vi inte sett sedan... ja, kanske aldrig?!
Supersnyggt, superläckert, superlockande!
Så supertack från hela blogggänget helt enkelt!

Wa?! Wad säger du?! En bok med Philip-Lorcas Wackraste bilder från tidningen W?! Är du från Wettet?!?!

Vi ska fatta oss kort:
Vår nästan favvo-fotograf Philip-Lorca diCorcia har gjort en bok med sina bilder som han tog för W Magazine under elva år för en herrans massa år sedan (1997-2008) och som vanligt har han valt att kalla boken Eleven och som vanligt så ställer han ut skiten på David Zwirner i New York och som vanligt har du inte  mycket annat för dig så då kan du lika gärna drälla dit och klappa händerna för när det är fint så är det så fint att man inte fattar!

När jag räknat till elva, då ska boken vara köpt! fast det är klart, den är ju inte släppt än. Gud, vad synd. Men snart är den det, och då kan du be oss fixa det, för din mamma jobbar faktiskt här!

Låt oss få visa Marisa

Marisa Berenson (född just detta datum för 65 år sedan och vars mormor var Elsa Schiaparelli) på ett färgschwungat Ruth Ansel/Bea Feitler-ad:at Harper's Bazaar-omslag 1966 och fångad en dag i staden New York under ännu en modevecka 2011.

Bilder av stunden

Med en pågående modevecka i New York så går T Magazines blogg upp i ändlös brygga och ner i ständig spagettispagat med ett nytt Photos of the Moment-bildspel var fjärde sekund! De senaste fem dagarna har dom lagt upp inte mindre än fyrtiotusenmiljarder bilder! Jo, det är sant!!

Därför har vi plockat ut dom finaste bilderna åt dig, så att du kan ägna dig åt bättre saker, som t ex att göra ingenting, istället för att sitta och bläddra igenom vartenda bildspel som gud glömde, som har tappat byxorna, som tror att morsan jobbar här och som tycker att borta är bra men hemma är bäst.

Säg inte tack, säg kanske, kanske.

Bilder är tagna av Samantha "Panta" Casolari, Eric Ray "Charles" Davidson, Kava "Masala" Gorna, Elle "Kjell" Muliarchyk, Matthew "Typ" Kristall och Kevin "Man kallar mig" Tachman,