Bejublat Kraftwerk-framträdande på kontoret!

Varje fredag här på kontoret har vi nåt som vi kallar "Snart är det helg". Det går ut på att några av personalen ska hitta på nån underhållning för hela gänget.
Idag var det Blind-Ove (längst till höger) och hans tre rumskamrater som hade klätt ut sig till Kraftwerk. Helt suveränt! Dom framförde alla favvolåtar våra dessutom. The Model, Computer Love och Sex Object, för att nämna några.

Blind-Ove var helt otrolig som Florian Schneider. Fast han sprang in i väggen flera gånger när han sprang omkring och låtsascyklade till Tour De France. Men han gjorde det ändå väldigt bra med tanke på att han är... , ja, blind.

Hela gänget var jättebra och deras framträdande var både ösigt och tänkvärt. I över tre timmar höll dom på!
Tack, killar!

Oasis' debutalbum "Definitely Maybe", remastrat och med nytt omslag

Finns i butik efter helgen.

Döden: No more Gregory

This arse is broken in two
This art is broken in two
This heart is broken in two
(Skisser till den vackraste och mest sorgsna låt som någonsin gjorts, Night Nurse, 1982)

Två dödsannonser i rad. Vi kallar den dödsbloggen numera.
Gregory Isaacs dog i cancer häromdagen.
Det är sorgligt och hemskt. Alltid sorgligt och hemskt.
Men nu gick till råga på allt den vackraste ledsenrösten i världen bort.

Sen kan vi avslöja (efter att ha smygläst Gregorys anteckningsböcker) att världens bästa låt, Nattsköterskan, länge hette Snabbköpskassörskan.

Och du, lyssna åtminstone en gång till på den bästa låten som någonsin gjorts.

Sen kan du lyssna på på Night Nurse tills korna kommer hem.

Och tar du på dig det finaste randiga eller prickiga du äger, så kan du komma hem till oss och lyssna på fantastiska Pay a Visit (1990) när mörkret har lagt sig (det vill säga, när som helst på dygnet).

Evighetslångt power nap för Ari Up

The Slits strålande frontfigur, Münchenfödda Ari Up "långtidskinesar" sedan i torsdags i Los Angeles efter en tids sjukdom. Inte ett år äldre än 48 blev hon till råga på allt. Det är inte okej. Oavsett.

Nu råkar hon dessutom ligga bakom några av de bästa inspelningarna som gjorts på planeten jorden.

Vi vet ju alla att deras inspelning av I Heard It Through The Grapevine är den svängigaste tolkningen någon gjort av någon annans låt någonsin.

Vi vet också alla att In the Beginning, There Was Rhythm är tidernas bästa knäppkines-låt.

Och att Earthbeat ibland är den finaste tolvan som nånsin gjorts.

Tack.

Ari Up fotad av Caroline Coon en helt ovanlig dag 1977.

Slim budget

Tyska Zeit Magazin fyller 40 år och firar med att ge ut sitt jubileumsnummer med 40 olika omslag, alla bärandes Claudia Schiffer, i ett brett spann av stilar. Samtliga bilder tagna av Frederike Helwig.
Deutschland über alles!

Dubbelstrut

Jaha, kväll igen. Vad ska man hitta på? Jag vet inte. Kom hem för ett tag sedan, klädde av mig. Jag har tänkt lite på döden, fast på ett positivt sätt. Att när man dör, ja, då dör man. Det är inget att vara ledsen för.

Jag var sugen på glass, en dubbelstrut. Men det finns tyvärr inget som heter dubbelstrut. Det fick bli två vanliga strutglassar samtidigt istället. Fast egentligen var jag sugen på en dubbelstrut. Det här var mest äckligt.

Jag tycker om nästan allt som är dubbelt. Man känner sig inte så ensam då. Det enda dubbla jag inte gillar så mycket är dubbelotur. När man drabbas av det brukar det inte gå så bra.

Och varm är jag också. Trots att det nästan är nere på noll ute, så svettas jag. Och luktar äckligt också. Tur att man är ensam. Jag menar för sig själv.

En sa en gång till mig att "du är en glad kille du". Det är jag nog, faktiskt. Tycker det känns ganska bra fast det inte är det. Man kan ha kul. Man kanske inte har det, men man kan ha det. Om man har tur.

Nä, nu äter jag upp glassarna och sen släcker jag. Roligare än så här blir det inte. Det har det aldrig blivit.

Blött

Det är "sköna" tider när programledaren för SVT:s Korrespondenterna kommer in så här i bild.
"Lite konstigt ser det väl ut?", tycker några av oss. "Ser jätteskönt ut", tycker vissa andra.

Lena Scherman från senaste avsnittet av Korrespondenterna.

David Hockney har en iPad! Och han använder den!

Här kommer Hockney!
Vilken Hockney?!
Jo, Hockney, Hockney, Hockney med iPaden!
Vilken Hockney, Hockney, Hockney med iPaden?!
Jo, Hockney, Hockney, Hockney med iPaden som också har en iPhone!

Vi tycker det är kul, toppen, gulligt, suveränt och "helrätt" att David Hockney har en utställning i Paris med sina iPad-målningar. Och det är lika kul, toppen, gulligt, suveränt och "helrätt"att han 2008 upptäckte penselverktygen i sin iPhone och målade med den och var emellanåt så inne i att det var "vanligt hederligt" måleri han höll på med, att han då coh då torkade av "färg" från tummen på sin "målarrock".
(Ha, ha, "Målarock"!)

Det är som dom brukar säga, fint som snus.

"Downloadat" från novembernumret av Vanity Fair. 

Utställningen är på Pierré Berge/Yves Saint Laurent Fondation i Paris mellan 20 oktober-30 januari. Åk dit med nån du vill ligga med (och ha en riktig, äkta, hård och fin Hockneykväll)!

Marilyn läser böcker! Igen!

Det är kul att se att Vanity Fair till sitt novembernummer blev inspirerade av vår gamla bildsamling med bilder på Marilyn när hon läser böcker. Hon läser och läser och vi tittar och tittar. Det är så vi vill ha det.

 

Hösttröst

Det är höst, det regnar, det är kallt, man blir hängig.
Så vi klär oss lite fint och mår genast lite bättre.

Och äntligen en annons i delvis behagligt turkost!

Gucciannons nuppad och utflugen ur oktobernumret av amerikanska Harper's Bazaar.

Naomi en kall, turkos oktoberdag

Det skulle vara svårt för oss att säga att vi inte tycker det här ett snyggt omslag. Och då är ändå inte just Naomi våran pappmugg med take away-latte. Äntligen ett omslag i behagligt turkost.

Naomi Campbell fotad av Mert Alas & Marcus Piggott för oktobernumret av Interview. Editorial director: Fabien Baron. Art director: Aurelie Pellissier.
Naomi ser såklart strålande ut även på inlagans bilder, men vi tycker ändå det är fjantbilder. Modefotovärlden ska inte hålla på och försöka, som vi brukar säga här på kontoret när vi kör snygga Kapp Ahl-annonser i kopiatorn.

Årets kungapris till Kung Calle!

Igår var det prisutdelning i vår årliga tävling "Årets kung" som även i år gick till "våran" kung: King Carl no. 16.
Motiveringen löd bland annat:
 "För allt fint, schysst och vettigt han har gjort för unga tjejer, lite äldre tjejer, invandrare, uteliggare, sjukvårdsbiträden som vill sluta röka men inte kan sluta röka, män som krisar, äldre kvinnor som ligger med yngre män, svenska bilåkarmän som åker till Tyskland och raggar, unga manliga och kvinnliga bloggare, Sveriges alla gratistidningar och för att han var den enda som trodde och satsade på Oskar Linnros när han spelade upp sina första sololåtar."

Priset var liksom tidigare år designat av Acnes Jonny Johansson. Prisutdelningen skedde på slottet och kungen bjöd på kaffe och Jäger. Ingen i gänget låg med kungen.

Andrea Dellal la, la, la!

Ja, herre gud. Visst, ni vet, men frågan är relevant: är det höst eller är det höst? Just det, det är höst. Verkligen. Och det är inte kul längre. Men bästa sättet att trösta sig och bli glad i hela kroppen är genom att googla fram Garance Dorés bild av Andrea Dellal från en av parisvisningarna häromveckan eller hur det nu var.

Ja, men titta! Se så tjusig hon är! Gracen, blicken, klänningen, benen, det V-formade hudpartiet, nollorna som sitter runt henne, guldet och rosen och den torra, elementvarma luften.

Hoppsan, vi svimmade.

Så går det när man googlar fram Garance Dorés bild av Andrea Dellal från en av parisvisningarna häromveckan eller hur det nu var.

Och vi vill att det ska hända igen, igen, igen, igen och igen.

Femmes-böckerna, serien som Kungen älskar!

Ja, nu är det verkligen höst. Och vad är väl bättre då än en hög med böcker?! Till råga på allt splitternya böcker i Hjärta Smärtas Hall of Femmes-serie, utgivna på gayhetrolesbbimetroförlaget Oyster Press. Såväl personalen på förlaget som böckerna luktar mums och smakar mumma! Mamma och pappa älskar dom, snuten rekommenderar dom och Kungen har flera gånget sagt att Hall of Femmes-böckerna är de enda böcker han verkligen fattat nåt av och att han läste dom som mycket liten (fast där känner vi nånstans att han blandar ihop allt ganska tokigt)!

Så.
Nu kommer alldeles strax två nya titlar i serien. Dels en om Lillian Bassman (redaktör: Ika Johannesson), dels en om Carin Goldberg (redaktör: Maina Arvas). 26 november finns dom färdiga att köpa, tjacka, snatta och läsa, läsa, läsa och tittta, titta, titta och sen lära sig utantill (så att man har nåt att tänka på när man drar på tågluff i januari).

Och sen kommer så klart, som ni ser, ännu fler böcker i serien. Men det är en annan historia. Nu går vi och lägger oss istället. Kom, av med strumporna, så myser vi lite.

Så klart vet ni att Hjärta Smärta är "killarna" bakom projektet. Att Oyster Press är ett bokförlag för killar och tjejer och att Hall of Femmes-killarna har en blogg (som det är ganska lugnt på just nu, men som vaknar till liv, då och då när dom blir sugna på en riktig litterär karl). 

Amanda Harlech, nu vill vi ligga i!

Ja, herre gud.
Är det höst eller är det höst? Just det, det är höst. Och bästa sättet att trösta sig och bli glad i hela kroppen är genom att titta på världens genom tiderna finaste bild i senaste numret av brittiska Harper's Bazaar, föreställande Kalles gamla musa Amanda Harlech.
Ja, men titta! Se så tjusig hon är! Gracen, klänningen, naturen runt henne, repet och rosen, den behagligt kyliga vinden, det ohyvlade bordet och framför allt håret som flyger och far. Men, så klart, it's all about dom prickiga benen.

Hoppsan, vi svimmade.
Så går det när man ligger i så att det susar i säven.
Och vi vill att det ska hända igen, igen, igen, igen och igen.

Köp oktobernumret av brittiska Harper's Bazaar på studs, för den försvinner från hyllorna vilken sekund som helst (och det är inte för att vi skulle köpt på oss varenda exemplar).

Fredagens klart bästa låt

Vi satt stilla hela morgonen, tomma och innehållslösa, men sen kände vi att bättre än att göra ingenting är väl i alla fall att öppna upp Spotify?! Och vad hittade vi väl där, i What's New-rutan om inte Still Goings remix av Robbie Williams "gamla" inte så mycket dänga The Last Days of Disco! Och den gjorde oss så glada att vi beslöt oss för att ta av oss alla kläderna! Nu var ju inte det nån svår match, då vi bara hade strumporna på oss, så vi var spritt språngandes nakna innan låten ens hunnit börja. Men i alla fall.

Versionen fick oss att jubla i det tysta, i det tysta för vi befann oss i Konsumbutiken när vi upptäckte "skiten".

Där stod vi i strumplästen och skulle bara "tjacka" yoghurt och fick öronvägen höra värsta skiten!!!

Ja, och ni kommer ju ihåg att det var Still Going som gjorde förra årets bästa framtidskärleksmacka på en singel stor som en jättestor rund bit ostkaka. Men det var då det.

Arbetslinjen

Nya kläder till alla på kontoret.
Från Pradas visning "häromsistens" i Milano.

Säljes: Orange termos

Nu säljer jag min orange termos. Bra skick, luktar lite konstigt inuti, men det går nog bort efter lite luftning.
Vid snabb affär ingår även 2 lösarmar, 1 lösmage, 2 lösbröst, 1 heja Sverige-gördel, lite tejpad selleri, stora slappa gummiband i gult och blått, stenblock, grus, ogräs, 1 stort berg, 1 fräckt pannband utskuret ur en madrass, 2 porslinsögon och 2 långa lite smutsiga lösben.
Håret däremot är specialbeställt och ingår inte vid snabb affär.

När livet handlar om att man vill klä sig som ett les Disques du Crépuscule-omslag

Bild "skulle kunna" härledas till Garance Doré. Vår långa det-är-gott-med-Crépuscule-ibland-lista har vi här.

Indianens håriga kläder #2: Ha, ha, vilken fin kjol!

Från Yves Saint Laurents spring 2011-visning i Paris.

Indianens håriga kläder #1: Madonna live i New York 1981

(Och håriga armar.)

Annonsutrymme

Det här är ett annonsutrymme.
Vi styr inte över innehållet på något sätt.

Säljes: Snittar

Nu säljer jag tre fat med snittar och jättegoda ägghalvor. Som du ser är dom helt orörda.
Säljes på grund av att ingen kom.

Indiankanotliknande fat med svarta och gröna oliver ingår inte, dom äter jag ensam. Jag menar själv.

Nya killen på kontoret lyfter skrot

- Alltså, den där får du egentligen inte lyfta från bordet. Den ska ligga där.

- Jasså?

- Den har alltid legat där.

- Alltid?

- Ja, faktiskt, alltid. Det var en vacker, gammal indian som jobbade här förr, som lade den där. Kan du lägga tillbaka den nu. Det känns inte riktigt bra det där.

- Inte?

- Nä.

- Nej.

- Nej?

- Nä.

- Varför inte det?

- Ser du hur högt jag kan lyfta den?

- Det där är väl inte så fasligt högt, ett par decimeter.

- Jo, men om jag säger att jag egentligen bara är 7-8 centimeter lång?

- Ja, det är klart, då är det ett ganska rejält lyft.

- Precis.

- Men jag vill ändå att du lägger tillbaka den.

- Det kan jag inte, min arm har låst sig.

- Jo, fast...

- ...och jag kommer att dö om jag släpper den, för jag har fastnat och kommer att ramla och den kommer att krossa mig och jag kommer att dö på direkten.

- Okej. Du, jag går och fika så länge.

- Okej.

- Adjö.

- Adjö. Fast det är skit att du lämnar mig här att dö.

- Jo, fast jag måste pinka också.

- Okej. Du vet att jag är ny här, va?

- Jo.

- Så det gör ju inte så mycket att jag dör, faktiskt.

- Nä, precis. Okej då. Jag måste kila nu.

- Okej. Hej då.

- Hej svejs.

Rihanna rama London

När hela gänget var i London idag och massa andra dar och skämde ut sig utan pengar, utan kläder, utan skor, utan mamma och pappa, så såg vi Rihanna lunka ut från sin bil på väg till Top Shop (!) och två timmars handlande/köande.

Och det enda som är sant är det bästa av allt: ingen har sett mer fantastiskt cool och snygg ut i år än Rihanna just denna dag, i denna stuss, i detta totala mörker.

Och om ni klickar på bilden och tar en titt nere till höger, så ser ni ett par boot cut jeans, och ni förstår att vi skonat er (men alltså inte helt och hållet).