Idag "sket" vi i allt och bara lyssnade på massa go' musik! Och det var så härligt! För man kommer varann så nära med hjälp av musiken! Har man tur blir det ligga av! Så blev det inte idag dock, fast massa gott fika.
Först lyssnade vi jättemycket på Pantha Du Princes nya skiva, Black Noise, som var superbra! Just nu får vi för oss att Bohemian Forest är årets bästa låt. Vi kanske har fel, men kanske inte.
Sen satt vi hela eftermiddagen och skrek Black Noise, White Jazz, Black Noise, White Jazz för att det kändes så gott att säga så.
Ja, hela skivan är verkligen superbra. Men inte lika bra som R. Kelly såklart. Men bra nära!
Sen lyssnade vi alldeles superavslappnade och ledsna och ångrande på Sades superslöa och ledsna Morning Bird. Och det kändes bra i hela kroppen, speciellt runt ljumskarna.
Och såklart fortsätter vi januaris inslagna väg, att lyssna på Soldier of Love. När vi lyssnar på den blir vi sugna på både Musique Non Stop och What About Us. Det finns såklart ingen logisk anledning till det, men så är det att ha öron och att vilja använda dom.
Mitt i allt kom vi att tänka på att en av våra tusen bästa låtar är Shore Leave med Tom Waits. Hur det blev så är svårt att säga, kanske för allt i skallen snurrade runt eller kanske var det så att den där snygga killen från Singapore med drömska ögon (som låg bredvid när vi vaknade i morse) fick oss att längta bort.
Och mitt i allt så låter ju det här ju som Einstürzende Neubauten, när dom är som allra bäst.
Och det låter som Monocle, om Monocle hade ganska smutsiga (men fortfarande dyra och tjusiga) brallor och supit bort den fina lilla portmonän av finaste fårförhud, hantverkad av en gammal, gammal hantverkare på världens minsta lilla pyttemini-ö med gynnsam BNP och bra kontorsmiljö.
Och i samma stund kom vi att tänka på världens bästa lilla melodi, nämligen Ornette Colemans Lonely Woman. Vi blundade inte, men ändå svartnade det för ögonen!
Ornette konstaterade förresten i förra braiga numret av amerikanska Esquire (ett nummer som hade väldigt snyggt, klassiskt doftande omslag) lyckligt och häpet att 'dog' baklänges blir 'god'.
Sen kom vi fram till att varför vi alla varit lite arga och vrånga hela vintern, var för att ingen sagt till oss vilken finfin skiva Patrick Wolf gjorde i fjol! Vi hade ju faktiskt lite glömt honom efter all vår glädje kring hans lastgamla singel The Libertine från 1968. I alla fall, albumet The Bachelor innehöll ju massa sånt som kändes bra mot huden! Speciellt mot ljumskarna! Låtar som Damaris, Thickets och The Bachelor är som salva på stjärten!
Sen kändes det konstig men också skönt att erkänna för varandra att vi alla tyckte att andra halvan av det gamla gubbgänget Hot Chips nya "platta" faktiskt var riktigt skön! Brothers, Slush och Alley Cats är tre låtar det känns väldigt skönt att kramas (med sig själv) till.
Sen kan man smaskligga med varann till One Life Stand, eftersom det är månadens vettigaste "tolkning" av en av alla tiders allra bästa låtar.
Sen tog vi lite paus och surfade runt på Fact Mags hemsida, men förstod inte vad vi hade där att göra. Fast innan tråket kom blev vi glada av Fatmos "Five Records-lista" och när vi hastade igenom Minimal Wave-listan kände vi att Linear Movements On The Screen från 2008 var en göttig låt. Men vi insåg också att till och med en så kort lista som tjugo bästa för nåt som tydligen kändes bra att kalla "Minimal Wave" var en alldeles för lång lista för en så pass ansträngd historia. Inte dåligt, bara lite ansträngt genremässigt. Vi fattar grejen. Men tyvärr, genren är mindre än listan.
Men artikeln/listan hade en fin bild, som fick oss att tänka på alla dessa gamla Les Disques du Crépuscule-omslag, något vi gärna tänker på så ofta som bara möjligt, för det ser ju så trevligt ut.. Typ såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär (ett av alla tiders snyggaste omslag). Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller såhär. Eller varför inte såhär?!
Sen åt vi massa smörgås. Inget smör på, vill vill inte bli tjocka. Men massa mortadella, vi vill ändå att det ska vara gott.
Sen somnade vi gott till årets hittills bästa mix, Rune Lindbaeks mix för Beats in Space. Vet inte när en mix kändes så skön senast. Myyyysigt! Som fina kuddar från Åhléns! Ladda hem "skiten" och ligg med nån på greppbart avstånd. Det kommer att kännas bra. Får du biverkningar så har vi alla läkemedel du behöver. Bara ring.
