Ruth Ansel-boken i Creative Review

Du har väl inte missat att majnumret av brittiska Creative Review ägnar 7 (japp, sju!) helsidor åt Ruth Ansel appropå Hjärta Smärtas första Hall of Femmes-bok! Ja, ni vet boken som vi ger ut på Oyster Press.

Beställ boken t ex hos killarna på Papercut eller hos herr och fru Bokus.

Va, va, va, är det inte en målning, är det ett fotografi??!! #2

Bild av Andrew Moore från hans bok Detroit Disassembled med bilder av en fallen stad.

Saxat ur Creative Reviews majnummer.

Svarta är som djur

- Jo, nu till juninumret tänkte jag vi skulle köra ett jobb på diverse djurhudsmönster och då tänkte jag att man kanske skulle ha en ...

- ... Svart modell?

- Precis!

- Det skulle funka, va?

- Absolut! Jag tror förresten att vi alltid kör med svart modell när det handlar om djurhudsmönstrat.

- Ja, jag tror det.

- Men det funkar.

- Ser bra ut.

- Ja. Dom passar så otroligt bra i det.

- Ja, konstigt, men så är det, faktiskt. Det ser liksom helt naturligt ut på dom.

Bra jobbat, killar och tjejer.

Gracie Carvalho fotad av Olivier Marcillac för brittiska Elles juninummer.

Nigel Peake

I samma nummer av Elephant känner vi att vi gillar Nigel Peake när vi tittar på hans "skit".

Hur känner du? Känner du likadant? Ring hit och berätta!

Hans Utopia Town ovan är som en fin Me and you and everyone we know-version av Monocles återkommande hela och rena "perfekta staden".

Vi gillar a lot när han ritar trähus och ruiner.

Och hans fält och kartor. Kartorna får oss så klart att tänka på Paula Schers fantastiska, intensiva och lite spattighetsstartande kartor.

Turligt nog har han en hel "homepage" full med saker. Och en ganska trevlig fotoblogg.

Mark Farrow

Du har väl inte missat att det är en Mark Farrow-intervju i senaste numret av Elephant? Det hör ju som du vet, inte till vanligheterna.

Bra titulering på gubben för övrigt, "minimalism in color".

Tilda Swinton (Fortsättning)

"I´m still in teenage angst, aren't I? If I' m comfortable in my own skin it´s because I've made friends with teenage angst. It´s the pool I swim in."

Aaah, "the pool I swim in", så bra sagt. En pool av teenage angst...

Det är oförskämt av oss att bara ha visat omslaget, även om det är det finaste omslaget i världen. Men i alla fall så fortsätter det goda Tilda Swinton-livet såklart inne i tidningen.

Håret och lockarna som krullar sig genom universum har vi pratat om. Men så kool och snygg hon är på tredje uppslaget vi visar här, är nästan oförskämt. Hade världen sett ut så all over, ja, då hade världen onekligen varit väldigt, väldigt annorlunda.

Tilda "de Paula" Swinton lyckligt lottad, lyckligt fotad av Glen Luchford för majnumret av Dazed & Confused, ett nummer som har det genomdumma temat "The naked Truth" vilket bland annat inkluderar det intelligenta "modereportaget "Naked Young Lady" med, ja, en karg, naken ung tjej. Bra tänkt!

Va, va, va, är det inte en målning, är det ett fotografi??!! #1

Johan Fowelins förgänglighetsromantiska bild som öppnar senaste upplagan av över femhundra sidor tjocka Livraison.

Stort antal dagis läggs ner!

Landets kommuner har efter ett antal skandaler varit tvungna att se över dagisverksamheterna runtom i landet. Efter en längre tids kontroller har man nu beslutat att stänga igen flera dagis, då verksamheten har bedömts vara slarvig, tveksam, allmänt "hafsig" eller "tafatt och meningslös".

Några av de nu stängda daghemmen är Daghemmet Nassarna, Daghemmet Pundarna, Daghemmet Alkisen, Daghemmet Hälarna, Daghemmet Dörrvakterna, Daghemmet Neuvrosen, Daghemmet Dansbandskampen, Daghemmet Let's Dance, Daghemmet Tilde de Paula, Daghemmet Tv4, Daghemmet Facebook, Daghemmet Eurovision Song Contest och Daghemmet Bloggarna.

Vi har försökt nå de ansvariga på de nerlagda daghemmen för en kommentar, vilket vi lyckades med, men ingen av dom sa nåt särskilt intressant.

Nu har vi vunnit pris igen! #2

Kilopriset.

Nu har vi vunnit pris igen!

Bensinpriset.

Världens bästa!

- Haha, det där har vi hört förr!

- Men nu är det sant.

- Nähädu!

- Jooo!

- Berätta.

- Tommy Boy.

- Va?

- Tommy Boy.

- Gamla eller nya?

- Nya.

- Och vad är det vi pratar om då?

- Hans mix, hos killarna och tjejerna på The Walrus, med två timmar av nutida syntetisk musik från Texas!

- Oj!

- Exakt!

- Är allt bra?!

- Jag vet inte!

- Va?!

- Vi har inte orkat lyssna på allt! Två timmar är en evighet!

- Men...?

- MEN...de fem första låtarna är det bästa och just nu viktigaste vi hört sen... någonsin!

- Oj!

- Exakt! Vi har lyssnat på dom om och om igen hela dan!

- Oj!

- Exakt! Det var precis vad man behövde efter det baleariska fängelset.

- Vad ska vi då säga om förra inlägget och videon?

- Baleariskt fängelse. Men ett fint sådant.

- Ska vi säga aldrig mer en sval svalkande re-edit, aldrig mer en klyftig balearisk tolva?

- Aldrig mer.

- Bara Texas-synth?

- Bara Texas-synth.

- Det är smalt.

- Ja.

- Väldigt smalt.

- Ja.

- Nästan dumt.

- Mmm...

- Men...?

- Men när vi lyssnar på det här så tänker vi på allt vi gillar, fast det här låter helt sig själv, så klart.

- Vad tänker ni på?

- Oj. När vi lyssnar på andra låten (som börjar 4:18 in i mixen), Flight of Stares med Phantastes, och som är världens genom tidernas bästa låt, så tänker vi bland annat på världens genom tidernas bästa låt, alltså Unit med Logic System. Och vi tänker på...Kraftwerk, Cabaret Voltaire, Chris & Cosey, Ryuichi Sakamoto, Throbbing Gristle, ja, till och med Front 242:s No Shuffle... ja, ni fattar.

- Ja, vi fattar.

- Får man ta en liten mongodetalj?

- Visst, vad är inte mongo här?

- Jo, dom där avslutande viskande rösterna (12:58 in i mixen) på Silver Bullet får oss att tänka på våra favoritavslutninsgviskröster.

- Told You So?

- Ja!

- Såklart!

- Texas, någon?

- "Yes"!

- Härligt, vi fick precis tillbaks lusten till ljudet av musik!

- Lycka! Men vi kommer väl att fortsätta att älska också, va?

- Såklart!

- Bra!

Aaahhhh...Toro y...Moi...

TORO Y MOI "YOU HID" from Yours Truly on Vimeo.

- Hej, din jävla hippie!

- Inte hippie.

- Va?

- Hipster. Jag är en hipster.

- Okej. Förlåt. Kom närmre. Ska vi slappa, softa, mysa, ta det lugnt? Strosa omkring i kortbralla och strumpor och sippa soda och... varandra? Toro y Moi är i stan och spelar lite skönt och vi drönar omkring, okej? Hör så fint det låter! Han tror han är Brian Wilson! Och det är det finaste man kan tro! Men man ser att det inte är Brian Wilson för Brian Wilson var ingen käppkines! Han var bara knäppkines!

- Men han är väl ingen käppkines?

- Det sa jag inte heller.

- Jo, faktiskt.

- Strunt samma. Va? Var jag hittade "skiten"? Jo, där jag hittade Squadra Blaco-filen, på The Walrus.

- Wow!

- Vi kan lyssna på flera mysiga, lite stressköna låtar från hans senaste plattan. Blessa till exempel är superskön. Men väldigt stressig. Och Talamak är som Hall & Oates med alldeles för mycket koffein och valium i kroppen.

- Visst känns det lite som när vi var bara barn och lyssnade på Akufen och tyckte det var det bästa i världen?

- Jaaa, verkligen!

- Mmmm.

- Men den där låten där han spelar allt själv i videon, den är verkligen bäst, alltså så som den låter i videon!

- Han är verkligen en rolig käppkines!

- Men han är väl ingen käppkines?

- Men det sa du ju att han var. Han är väldigt gullig, i alla fall. Och säkert supersnäll!

- Jaaa!

- Ska vi älska?

- Jaaa!

- Men vi lyssnar klart på Toro Y Moi först, va?

- Jaaa!

Minimal Wave! Ha ha! Och vi som raljerade!

Ja, vi raljerade light över minimal wave för ett tag sedan. Vi mådde väl dåligt, gissningsvis.

Men så lyssnade vi på Veronica Vasickas mix på Beats in Space och den är ju fantastiskt bra, i alla fall så här dan före Kristi Himmelsfärdsdopparedan. Och det kanske inte alls är minimal wave, vad vet vi, det kanske är uppmickad fläsk med löksås. Oavsett, så är Veronica the lady bakom labeln Minimal Wave och det var helt enkelt hon som satte igång "skiten" med minimal wave i och med samlingen The Minimal Wave Tapes, typ, och det var hon som skrev artikeln på factmag-sidan. Dock känner vi alla här på kontoret (ja, vi hade handuppräckning) att det är allt som dom kommer släppa efter samlingen som kommer vara riktigt bra.

Ladda hem hela skiten här och vill du ladda ner nån låt i lösvikt så måste det bli Squadra Blancos Night of the Illuminata från 2002 (finns här) som är så bra att vi sitter och busringer till polisen hela helgen. Ja, den är fantastisk. Den är tuff, men också snäll. Den är lätt på foten, men också din bästa vän. Den är precis så där som vi vill ha en låt som heter typ Night of the Illuminata ska vara och den får oss (ganska mycket utan anledning) att tänka på den här höjdaren, utöver "alla" (lika långsökta men livsviktiga) låtar med Portion Control och Liaisons Dangereuses, då såklart).

Heidi i den där gröna Diorklänningen

I och med Alexi Lubomirskis Bazaar-bild på Gwyneth besökte vi Alexis homepage och fann där en förtjusande bild från tyska Vogue på Heidi Klum iklädd den där snygga gröna Diorklänningen från i fjol som fick oss att göra helikoptern.

Det var bara det.

Gwyneth

Detta var inte planerat, att ha Gwyneth Paltrow på besök här på bloggen, men om det är det här hon känner är hennes looks, lite vräkigt tjusigt, så kan vi mycket väl tänka oss att bo i hennes öppna spis.

Vi har dock, i all hast, valt att addera lite hips and tits, för det vill vi gärna ha.

Gwyneth Paltrow fotad av Alexi Lubomirski för omslaget till majnumret av amerikanska Harper's Bazaar.

Nyrekrytering

Vi är mitt uppe i anställa ytterligare en person hit till bloggen. Nu står det mellan två personer vars CV:n nästan är identiska så det blir nog slumpen som får avgöra vem det blir som får tjänsten.

Strange

Ett oroväckande stort antal människor har senaste tiden ringt hit och med intensiv, hetsig och aggresiv röst ställt frågan: Vilken är världens bästa hemmaihopklippta film med mellanpartierna från typ nån Depeche Mode-film som typ heter Strange och som släpptes typ 1988 och är filmad av typ nån holländare som heter nåt i stil med typ Anton Corbijn??!!! Väldigt svår fråga så klart men efter lång stund kom vi fram till den här eftersom filmen i fråga, alltså Strange, är nåt vi älskade att titta på en gång för länge, länge sedan.

Nåt med den här trettiominutersfilmen satte the pace for the rest of our days. Och det får oss att minnas att det fanns en tid när Anton Corbijn kändes som det enda rätta. Man satt där "mitt i livet" och visste inte hur man skulle kunna välja mellan Anton, Herb Ritts och Bruce Weber och det kunde man ju så klart inte utan man tog hela kakan och åt och åt och åt och åt.

Favoriter: dansken och italienskan.

Sen kan du så klart också koka kaffe, vispa grädde och titta på de faktiska videosarna i filmen: A Question of Time, Strangelove, Never Let me Down Again (med sitt snygga dansparti i slutet), Behind The Wheel och Pimpf.

Tyvärr har den aldrig getts ut på dvd, bara på det slimmade formatet vhs. Ja, och laserdisc såklart.

Välfläskfilé

Alliansens Anders Borg kontrade häromdan den rödgröna sörjans kokbok med lite rejäl valfläskfilé. Vid valseger för alliansen lovades en rejäl fläskfilé ("ingen skit av danskt ursprung!") och lämpligt tillbehör ("typ nån slags kryddmix") och en bra teflonstekpanna, till landets alla invånare! På frågan hur man tänkte kompensera eventulla vegetarianer och veganer svarade han att man kommit över ett otroligt omfattande parti bläckfiskrens, som så klart inte är vegetariskt men ändå har "den karaktären".

Guud, va fint det blev!

Anna Lindhs Plats. Ännu ett kargt, dämpat svenskt mästerverk.

Världens finaste #6: Vanity Fair, juni 1983

I precis samma stund som vi ser att Ika Johannesson på Sidbloggen publicerat ett inlägg med frågan huruvuda vi behöver Vanity Fair, så satt vi här och insåg att Vanity Fairs omslag blir bara fulare och fulare. Och med dom hela tidningen och dess innehåll. Ska vi säga att Vanity Fair har en "sådär"-period.

Vi tröstar oss med att det finns strålande visuella perioder i Vanity Fairs historia och att deras omslag till juni 1983-numret med David Hockneys "självporträtt", är det snyggaste tidningsomslaget som någonsin gjorts.

Sommarens parfymer

Känner ni hur temperaturen börjat stiga? Och det beror ju inte enbart på att man sitter och tittar sig blind på Madonnabilder och Michellebilder. Vårsolen gör ju sitt till. Man svettas helt enkelt, vilket leder till att man börjar lukta svett, eller "illa" som bekanta till oss säger. Det vill man inte. Man vill lukta gott. Eller bara lukta.

Vi har rest omkring och hälsat på i parfymfabrikerna och fått lukta på några av vad man tror kommer bli sommarens storsäljare. Här är våra tre favoriter.

Chanel tar ett nytt viktigt steg (möjligen åt sidan) och lanserar rejäla och matiga Chanel Köttsås. Här finns toner av färs, gul lök, selleri, morot, burktomater och stekos. En riktig grillfestvinnare!

Tom Ford har ledsnat på modevärlden och gör nu saker för folket. Först ut i hans nya serie "Sven" är herrdoften "Lasse". Den luktar helt okej men inget särskilt. Kanske lite nyduschat sådär. Förväntad jätttesuccé och vår favorit.

På Diorfabriken var stämningen god och man var hoppfull inför säsongens lanseringar. Men när vi skulle fota deras nya flaggskeppsparfym, som luktade kraftigt, gott och kanske lite säng, blev det kalla handen.

Lansering under första halvan av juni gäller för alla tre produkterna.

Madonnabilderna i splitternya numret av Interview!

Ja, det är enahanda här på sidan nu. Är det inte ett inlägg med Michelle Obama-bilder, så är det ett inlägg med Madonna-bilder. Av alla inlägg här så verkar det helt plöstligt som om 85 procent av dom handlar om Madonna eller Michelle. Hur det gick till är svårt att säga, men med oss är det okej, det är ett arbetsgängs intresse vi när. Och är det inte okej med dig så kan du väl göra det bättre själv då?!

I alla fall, i splitternya numret av Interview (eller vi tror kanske inte att alla dom här bilderna är med i tryckta versionen av tidningen) är det så behagliga bilder på Madonna av Mert Alas och Marcus Piggott att vi är beredda att börja om från början, alltså dö och födas på nytt och se vad det blir av det hela då.

Helt enkelt världens bästa Madonna-bilder sedan Dolce & Gabbanas annonser och Kate Simons New York-bilder (som vi tjatat öronen av oss om). Möjligen har hon aldrig varit tjusigare.

Me, Michelle & I för hundrade gången!

Ja, vi vet, det räcker nu. Men flera delar av vår hjärna och kropp kan inte låta bli att göra så att våra händer klappar...händerna och kroppen klär av sig kläderna och dansar fjantigt runt, runt, runt i en stor löjeväckande indianring, när vi får oss så här tjusiga Michelle Obama-bilder serverade. Det kommer hända igen och igen, igen och igen.

Ha, ha! Livet utan stödhjul, ha, ha, med en sån enorm "hylla"!

Titta som det råkade bli idag med dagens post! Majnumret av amerikanska Esquire som kom med posten och som, ha ha, hamnade över DN:s kulturdel vilken hade rubriken "livet utan stödhjul". Ha ha, ja, med en sån enorm "hylla" kan det inte vara helt lätt! Ha ha, vi svimmar.

Christina Hendricks fotad av James White för amerikanska Esquires majnummer. Art direction av Darhill Crooks.