Tjena.
Alltså, nu vill jag säga som det är och berätta hur det gick till.
Jag heter Christian Falk och jag är Afghanistans president och har varit det sedan december 2001. Det har varit kul, jättekul. Men det var inte vad jag tänkt mig.
Jag såg en annons i en tidning där det stod att Afghanistan sökte ny president. Jag trodde Afghanistan var nåt postpunk-band och att med president menade dom bassist. Trodde dom ville ha lite dubbig bas som mullrade gott och att det var det dom menade med president, att det var nåt Jamaicanskt "slang" för bassist.
Men som sagt, så var det inte.
Men jag är inte killen som vill verka otrevlig och avvisande, så när jag faktiskt fick platsen som Afghanistans president tyckte jag det var lika bra att spela med.
Men det tog ett bra tag innan jag fattade att jag inte var bassist i ett postpunk-band. Länge "konkade" jag med mig basen. Det tyckte de flesta var lite märkligt. Jag tyckte det var mer märkligt att det aldrig fanns nån förstärkare eller nåt PA dit vi kom. Bara en massa mat och i synnerhet enorma mängder ris, lamm och yoghurtdrinkar.
Och tråkigt folk.
Men ofta har det varit ganska kul. Jag har träffat många killar och tjejer som jag dansat med. Men nu är det slutdansat. Nu vill jag testa nåt nytt. Jag vill äta korv. Jag vill spela bas. Jag vill framförallt vara mig själv. Så så får det bli.
Gråt inte för mig, Afghanistan. Detta kanske har varit min bästa åtta år. Jag vet inte.
