Don't try this at home

Varför löksoppa inte är idealiskt om du ska upp på catwalken.

Från John Gallianos visning under Paris modevecka.

Keyboardstrippan!

Ja, det var vad vi fick till lunchen idag. På hemsidan kallade hon sitt framträdande för "en keyboardshow in på bara skinnet", men vi trodde såklart inte att det var vad vi bokstavligen skulle få oss bjudet.

Hon var bokad till matsalen mellan 12-13 och vi väntade oss avkopplande tongångar, kanske en trubadurversion av Jean-Michel Jarre, men hon bara rattade igång nån trumtakt och började strippa! Och riktigt långsamt! När jag var klar med min råkosttallrik hade bara kappan och ena stöveln åkt av.

Men när jag fått i mig min enorma laddning ärtsoppa och 8-9 pannkakor, då var det inte mycket skylande kvar på "artisten"!

Och plötsligt var hon puts väck! Men keyboarden stod kvar och trummade på och mitt på scenen låg hennes hög med kläder.

Och betalt hann hon inte få.

Kontorsplats uthyres!

Nu finns det som du ser ledig yta att hyra här på kontoret.

Gott om benutrymme och lite plats kvar i bokhyllan också.

Har mickat upp telefonen så har man lätt ska höra när den ringer vart man än befinner sig i gardero...rummet.

Hyr helst ut till riktigt snygg tjej.

Taxen här endast jämna veckor.

Kanske

Jag var hemma. Jag var själv. Men jag tänkte ändå att kanske, kanske kommer det en snygg tjej som vill leva ett helt liv med mig. Kanske.

Intervju med Herta Müller, årets vinnare av Nobelpriset i litteratur

Hej Herta och grattis! Hur känns det?

- Hej allihop och tusen tack för att ni valde mig, tänkte jag börja med att säga! Det känns toppen att veta att så många uppskattar vad jag gör, för utan mina underbara läsare skulle det inte vara möjligt att vinna. Det är ni som driver mig till att skriva - ni är min underbara familj. Och det är jag som driver mig själv till vansinne.

Varför tror du att folk tycker att just dina böcker är så sjukt bra?

- Bra fråga, men omöjligt för mig att veta. Det sägs att vi tysk-rumäner är dåliga på att ta emot beröm. Men kanske att jag i mina böcker blandar pyssel med inredning, shopping med "privatliv" och text med bild? Vad vet jag!

Hur länge har du skrivit?

- Sedan juli 2007. Fast det var först i november samma år som jag började skriva mer ordentligt, kan man väl säga. Sedan dess har det varit lite ner och upp. Under min graviditet var det nog som mest. Det finns inte riktigt samma tid nu, men jag gör så gott jag kan! Ibland skriver min sambo åt mig.

Om du skulle beskriva dina böcker med tre ord, vilka skulle det vara?

- En. Salig. Blanding.

Hur ser framtiden ut?

- Ska fixa med vårt nya hem nu när vi flyttar. Sedan blir det såklart massa shopping, inredning och pyssel! Har även några nya bokprojekt som jag tänkte lansera nu i höst/vinter. Mer om dessa får ni veta längre fram!

Tack för att du tog dig tid!

- Det är lugnt. Tack själv.

Nobelpriset i litteratur!

I år delas priset mellan Uffe Lundell, Astrid Lindgren, 2-3 av årets tv-bönder (de med med bara lättare läs- och skrivsvårigheter), några kolumnister på gratistidningen Metro, en bibliotekarie i Halmstad, killarna bakom Spotify, några kontraktslösa reggaeartister på söder i Stockholm och Horace Engdahl.

Nytt för i år är att Peter "Peter" Englund kommer att presentera vinnaren från sitt sovrumsfönster, då detta "arrangemang" krockar med hans sedan länge inbokade tvättid.

Nog nu om detta.

Ny trollkonstnär på kontoret!

Vi har en helt suverän ny kille här på kontoret som kan trolla!

Som idag på lunchen: Först trollar han fram en lång stel tråkig gubbe och sen en bukett blommor ur ett skrynkligt sablans prasselpapper!

Jamen, hur gööööör han??!

Fel portkod! Ha ha!

Idag hade vi kallat fyra personer till anställningsintervju och utlovat en riktig hejdundrandes lön till den som fick tjänsten.

Men vad dom inte visste, var att vi hade gett dom alla fel portkod! Fyra snarlika, men alla helt fel. Det var kul att från fönstret se dom försöka och försöka utan resultat.

Oj, så molokna dom gick därifrån!

Ny storsatsning här på bloggen: Vad gör handen man inte ser?!

Med start imorgon kommer vi varje dag klockan 04.00 lägga upp en tävlingsbild där man ska lista ut vad handen man inte ser, egentligen håller på med! Bara fina priser! Alla rätta svar som inkommit per post senast klockan 04.30 vinner lång fin motorbåt, tre-fyra pingisracket och fickpengar!

Vi ses i natt! Lycka till!

Bäst i test: Bilder av stunden

Många är det som ringer hit och frågar och skriker "VAD ÄR DET NI HÅLLER PÅ MED DÄR PÅ DET SABLA BLOGGKONTORET EGENTLIGEN??!!" och då svarar vi allt som oftast att vi bara sitter här och tittar på Photos of the Moment på The Moment-bloggen på New York Times hemsida. Och då säger de allra flesta "jahaaa!" för alla vet att få saker i det dagliga livet ser så fantastiska ut som Sofia Sanchez och Mauro Mongiellos fotodagböcker.

Igår: Utebliven succé

Det blev inte så bra igår, det lilla arrangemanget på kontoret.

Så vad gick fel då?

Ja, till att börja med kan vi väl säga att det var en "hyfsad" felbokning.

Jag kollade runt lite på internet och kom då in på en sida för nån som kallade sig för "The King of Entertainment". Det lät ju väldigt bra!

På sidan var det massa sköna bilder av unga och medelålders killar som hoppade omkring och dansade och tjoade och det hela såg väldigt påkostat ut. Så jag klickade på "boka"-knappen.

Några dagar senare fick jag ett kontraktsmail med inga konstigheter och ett pg-nummer där de 56.ooo kronorna skulle betalas in. Allt var okej med andra ord.

Men sen dök dom upp igår då. Eller dom: Han dök upp. En otroligt tråkig människa, säkert 60. Och det var ingen dans, ingen sång, inga skämt, inte en endaste liten rolig historia. Han bara stod och malde på, eller sluddrade. Det var lite från bibeln och lite lösryckta notiser från gratistidningen Metro. Helt obegripligt och inte underhållande en endaste sekund!

Och i närmare två timmar höll han på!!

Vi kan väl säga så här, det blev inget mingel efter det...

Men i alla fall skulle festen fortsätta, så vi gick iväg till stora salen här på kontoret. Jag märkte nånstans att det tisslades och tasslades och att ingen pratade med mig, men det var i och för sig inte så väldans unikt, så det lämnade tanken ganska fort.

Men sen när vi var framme och jag trodde att nån diskjockey skulle mullra igång lite bra dansmusik, då kommer en av de yngre nyanställda tjejerna fram till mig och hoppar upp och sparkar mig i ryggen! Jag flyger såklart i marken, och hon fortsätter och "lappa" till mig och mular mitt ansikte i golvet. Samtidigt hör jag hur alla i kör skriker "världens sämsta arrangör, nu så är du väl ganska så mör!!"

Misshandeln pågår säker en kvart, sen sätter diskjockeyn på lite skön diskomusik och den unga nyanställda tjejen försvinner.

Tråkig avslutning på en i det stora hela ganska misslyckad dag.

Oh, my Tutankamon!

Okej.

Nu kom det alltså en låt som heter Have You Ever Been In Love och liggen som sjunger och spelar heter som alla vet Tutankamon. Have You Ever... är en sån där låt som får oss att bestämma oss för att pensionssparet får vänta ett år till och att i sommar blir det till att tågluffa.

Apdräkten åker på igen.

Springa i slowmotion hela hösten.

Fan också.

Just nu finns det ingen i hela världen som har en snyggare röst än Adam "Skäggdasen" Olenius. Hans grötiga, sårade, tillbakalutade och skäggiga röst är det finaste man kan ha med sig i sängen.

Och man vilken man kan sjunga den här sången.

Lord Eliot is in the house

Vi har letat och letat och letat men ingen bild känns så hyper-2009 som Horst P. Horsts helt suveräna bild av en 25-årig Lord Eliot som röjer runt i familjens lilla torp i Cornwall.

Man vill vara där, man vill rota runt med Lordy och man kanske vill ligga med honom också när man ändå är där!

1966 var året och bilden togs på uppdrag av Vogue.

Bilden plockad från Valentine Lawfords oumbärliga Horst-His Work and His World, utgiven på Alfred A. Knopf, 1984.

Uthängd

Ni kanske minns att ett gäng stövlade in på kontoret igår när jag trodde jag var själv. Ja, och en av dom var en av dom nya killarna på kontoret och han tog bild på det hela givetvis.

Och idag har han sprungit runt med förstoring av detta HELA dan och visat för ALLA. Hade även med sig den när vi var iväg och åt lunch och visade för servitrisen och dom vid bordet bredvid!

Har lagt viss sordin på dagen. Intim vill jag vara för och med mig själv.

Musse Pigg-tävlingen

Musse Pigg-maskeraden gick av stapeln i helgen för 23:e året i rad! Så klart att jag ställde upp i år igen och hoppades ännu en gång på seger. Det har inte gått något vidare de tidigare åren. Har bara haft ett öra, varit för naken osv. Men i år satsade jag allt.

Slutade på plats 102. Ganska nöjd, men inte jätte.

Där man vill va #1

Där man vill vara och precis den ena eller andra typen av romb-tröja man vill ha på sig och den typ av Jerry Hall man vill ha över, under och bredvid sig.

En vanlig dag i New York, 1983 och skivbolagsgubben Al Teller, Marilyn Freeman, Marvin "hej på" Gaye, Mick "Micke" Jagger och, som sagt, Lady Miss Hall var där.

Samma Samma #1: Kompisböcker

Larousse de Poche (Librairie Larousse, 1954)

Omslag: Okänd

Debbie Millman: Look Both Ways (How Books, 2009)

Omslag: Rodrigo Corral

Eddie Murphy #2: Fotad av Richard Avedon

Det här är en sån där Richard Avedon-bild som aldrig visas, men som ändå är väldigt...fin.

Eddie Murphy har aldrig sett bättre ut. Jag blir sugen och han vinner över Prince med 1-0.

Omslagbilden (även den Richard Avedon) är också fin. Notera att Stevie Nicks-puffen "råkat" hamna bredvid puffen "The Young, the Rich & Heroin".

Rolling Stone, nr 399, 1983.

Art direction: Derek W. Ungless

Finbesök idag!

Idag kommer vi att få finbesök till bloggkontoret (berättar mer om det sen!) och det var jag som fick äran att fixa deras "scen". Det enda dom sa var att den behöver inte vara så stor, "för vi är inte så många", fast nu börjar jag känna att den kanske är i minsta laget.

Och kanske att sittplatserna kom lite väl nära scen?

Det enda mer konkreta dom krävde var nät, "helst trådlöst", och som ni ser fixade jag det. Fast hur i hela fridens namn fixar man ett trådlöst nät??? Då är det väl inget nät längre??

Nu är det pirrigt för om en timme kommer dom!

Eddie Murphy #1 (Även del 1 i vår nya serie om objekt vi är glada att vi köpte på E-Bay)

Alltså, det är väl inte klokt att Eddie Murphy på sin ståupp-turné 1986 hade så här snygga backstagepass?!

Så snygga att man aldrig nånsin lämnade området bakom scen.

Ett litet tillägg: Är det inte lite oväntat att Eddie Murphy förra året låg trea (?!) på listan över de (manliga) skådespelare som var bäst betalda i Hollywood?! Vilka toppfilmer är det vi är på kontoret missat på sistone?

Objekt från E-Bay som vi ångrar att vi inte köpte

Vi vill inte prata om det men måste väl ändå säga att Rodchenko-katalogen publicerad av Museum of Modern Art i Oxford (1979) med så här snyggt omslag bör man väl ändå äga. Och ett Daily Telegraph Magazine-omslag från 1972 med...med...så här snygga gröna färger vill man ju äga också.

Just nu är jag faktiskt i färd med att fota mig själv i liknande gröna kläder ståendes med lite snygg skugga mot en vägg med samma snygga tidningshuvud ovan mitt egna lilla huvud. Och jag känner mig riktigt skön!

Fullegad!

Oj, vilken helg!

Ligga i, ligga i! Man var framåt, man var glad och man knöt kontakter. Ja, fler kontakter än vad man orkade med. Ett helt litet gäng blev över som jag tänkte någon annan kan "ta del av". Fem lovande paket bjuds härmed ut bara sådär.

Mycket nöje!

Tidigarelagt möte

- "Heeej?! Jaha, kom ni nu?

- Ja, vi mailade ju dig att vi behövde köra mötet en halvtimme tidigare.

- Jaha, okej. Jag har inte hunnit kolla mailen idag. Men...

- Ska vi...gå igen?

- Nej nej! Ni kan sätta er i lilla konfen så ska jag bara...koka kaffe. Så kommer jag sen.

- Okej.

- "Vill du ha brass, man?" - Nej, men lite mer Lillian Bassman!"

Lillian, Lillian...Vilka bilder du tar! Det är som vi vill ha det: Kvinnor som ser ut så där som vi här på kontoret tycker om, i kläder som ser ut som vi här på kontoret tycker om och allt är helt enkelt "helt suveränt, med hårt kontrasterade, grafiska bilder!"

Och det råkar vara fyrtiotal och femtiotal. Men lite nittiotal och nollnolltal också!

Och vad bra att hela "skiten" samlats i en splitterny, nu alldeles nyss utkommen bok som heter samma som det vi gillar mest, "Women"! Vi såg den, vi spelade på våra spanska gitarrer och vi köpte den! Och sen tog vi fram fram den skruttiga kameran och fotade några godingar och så la vi upp några suveräna men sketet avfotade bilder bara sisåhär för att visa dig att detta här är en bok som du ska köpa du med!

Och just det, hon var ryska som drog och började som strålande art director på Junior Bazaar, Harper's Bazaars lillasyrra, men gick sen helt över till att dels jobba som fotograf och dels att leverera till Harper's Bazaar. Var under femtiotalet en av deras tunga fotografer. Sen la hon ner fotandet och började istället måla pyttesmå, medelstora och "skitstora" tavlor.

På nittiotalet köpte hon sig ett exemplar av Photoshop och började köra rajtantajtan med sina gamla bilder och hokus pokus filiokus, så var gränsen mellan hennes foton och måleri puts väck! Det gjorde många och indeed henne själv riktigt glad vilket ledde till att hon, som sig bör då man är riktigt glad, klappade händerna.

Och så vitt vi vet klappar hon händerna än idag.

Rökandes och klädd i Yves Saint Laurent: Kasia, 1999.

Hängandes vid trädet: Barbara Mullen, 1950.

I världens just nu tjusigaste klänning av Christian Dior: Barbara Mullen, 1949.

Early bird: Vicky Lyons, 1949.

He's looking at ya: Dovima, 1954 (bearbetad 1994)

Titta jag flyger: Lisa Cant, 2007.

Hotellrummet: Evelyn Tipp, 1948.

Live Unbuttoned

Okej

Okej, VEM har lagt den här Penelope Cruz-bilden...jag menar Sophia Loren?...jag menar Penelope Cruz?...jag menar Sophia Loren?....jag menar Penelope Cruz?... på vår jobbdator? Ja, just den här bilden plåtad av Mert Alas för oktobernumret av Vanity Fair. Vänligen kom och plocka bort den ögonaböj för dels har vi tittat och tittat och vridit och vänt på den och klippt ut och klistrat in den så mycket att det nu helt enkelt får räcka och dels så när vi ser så här mycket kuddar, täcken och sängkläder kan vi inte fokusera oss på varken det ena eller det andra utan vill bara "sussa" alternativt ta oss till Åhléns och förköpa oss på heminredningsdetaljer och det håller inte!

Sen har vi en önskan att det var lite fler "sådana här" mysiga och pömsiga bilder på sköna killar i Vanity Fair också, men det är klart, man kan inte få allt här i livet!

Fikatips!

Har du också varit med om att när du får besök och ska bjuda på kaffe, inser att du har helt slut på kaffe?? Då kan jag berätta om en jättebra lösning som gör att gästen inte märker detta förargliga!

Ta en kaffemugg och fyll den med köttbullar och häll brunsås över. Brunsåsen gör att gästerna inget märker (då brunsås ser ganska mycket ut som kaffe) utan istället hyllar dig för ditt oerhört aromatiska kaffe!

Och har du tur blir det ligga av sen också!

Lögnen

Jag, polisen och min vän.

Jag ljuger.

Min vän säger: "Du ljuger!"

Polisen frågar mig: "Är det så, att du ljuger?"

Jag tittar ner i marken, säger nästan ohörbart: "Ja, jag ljög".

Min vän säger: "Du ljuger alltid!"

Polisen säger: "Fy!"

Jag skäms.

Min tjej, puts väck!

Hej du där, har du tid en stund?

jag vill bara berätta att det här är, ursäkta OM JAG SKRIKER, MEN JAG HÖR LITE DÅLIGT, OCH DÅ BLIR DET IBLAND ATT JAG PRATAR OMOTIVERAT HÖGT, MEN NU VET DU VARFÖR, IFALL JAG GÖR DET.

MEN I ALLA FALL, DET HÄR ÄR MIN TJEJ, DET ÄR HON PÅ BÄGGE BILDERNA FAST PÅ DEN ENA TITTAR HON ÅT ETT HELT ANNAT HÅLL OCH PÅ DEN ANDRA RAKT FRAM SÅ DÄRFÖR SER HON HELT OLIKA UT PÅ DE BÅDA BILDERNA. OCH SÅKLART, SÅ HAR HON ETT PAR RIKTIGT "HEJIGA" HÄNGSLEN PÅ DEN ENA BILDEN. OCH... VA? SKRIKER JAG NU? Oj, ska försöka prata lite tystare. Okej, var var jag? Just, det, det här är alltså min tjej. Så här ser hon ut, fast är såklart mycket, mycket större såklart, det här är ju bara bilder. Och så är hon ju mycket, mycket tjockare också. Jag menar, så här smal kan man ju inte vara! Då syns man ju inte i profil! Men nu ÄR HON BORTA! JAG HITTAR HENNE INTE! HON ÄR PUTS VÄCK. SÅ HAR DU SETT HENNE HÄR NÅNSTANS? INTE FÖR ATT JAG VET OM HON ÄR HÄR NÅN STANS. MEN MAN KAN ALLTID CHANSA. OCH...VA? SKRIKER JAG NU IGEN? Okej, Jag försöker prata tystare och...Va? Pratar jag forcerat trots att jag ser så lugn ut? Okej, då ska jag försöka prata lugnare också.

Ja,i alla fall, hon är väck. Puts väck.

Men hon kan sjunga så himla, jäkla, sjutusans bra. Hon har en så kallad "riktig pipa". Ibland när hon sjunger när jag inte är BEREDD PÅ DET SÅ HAR JAG FLERA GÅNGER BAJSAT PÅ MIG! JA, JAG VET ATT DET LÅTER BÅDE KONSTIGT OCH KUL, MEN SÅ ÄR DET.

MEN SÄG GÄRNA TILL OM DU SER HENNE. FÖR JAG TYCKER OM HENNE SÅ MYCKET. NÄSTAN LIKA MYCKET SOM MACKAN KRUNEGÅRD SOM ÄR MIN KILLE. SÅ ÄR DET, MAN MÅSTE HA EN KILLE OCH EN TJEJ. DÅ BLIR DET JÄMTSTÄLLT HEMMAVID. VARANNAN VECKA STÄDAR HAN OCH VARANNAN VECKA HON. OCH SAMMA MED TVÄTTEN OCH DISKEN OCH ALL SKIT OCH JAG SER VERKLIGEN TILL ATT DOM GÖR LIKA MYCKET. SÅ DÄRFÖR...VA? Jaha, högt igen. Jo, så därför måste jag hitta henne nu för just nu får Mackan jobba "häcken av sig" och det är inte rättvist.