För guds skull, någon, ta emot!

Ett fall för Adeline "Johan" Jouan. Fotad av Nikolay "Gedda" Biryukov för septembernumret av något som morsan och farsan kallar SnC Magazine.

Vad vi ska köpa för hela veckopengen idag:

Ser ut som, låter som och känns som en måste-ha-grej. Skulle vilja ha i femlitersutförande.

Världens tre bästa låtar! På samma album! I en följd! Just nu, på den här planeten!

Har ett album någonsin öppnats med tre så bra låtar som Jessie Wares splitternya Devotions? Nej, herregud, inte en chans. Wildest Moments är den bästa låt som någonsin gjorts. Sant. Och det är vi som spelar det stumma fina pianot. Och den drömska ekande The XX-gitarren också.
Du kan ge bort all annan musik som någonsin gjorts.

Sångaren från Drängarna släpper soloalbum eller vad vill du att vi ska tro, Patrick Wolf?

För nu ser du väl ändå för sorglig ut? Men, vi älskar dig ändå. Eller, vi älske di sma undar jårdi ändå.

Omslaget till Patrick Wolfs kommande tokakustiska och analoga jubileumsalbum. I väntan kan vi tillsammans lyssna på låten från i fjol som gjorde oss alla till schlagerälskande bögar. Vi gråter, vi slowmotiar, vi dansar, vi klappar händerna, vi längtar, vi åker till Paris.

Vanessa Redgrave i rollen som Robyn.

Naaaaäää! Vivienne igen, så klart. Bild av Juergen Teller någon gång, någonstans.

Även denna långtidslånad från Interview som även bjuder på intervju med Vivan gjord av Tim Blanks.

Ganska svårt att inte känna sig åtminstone lite sugen på att gå in en sväng här och kolla läget.

Viviennes lilla klädbutik fotad av Sheila Rock på den gamla goda tiden, 1976. Vi gillar dessutom att den här bilden färgsynkar så väl med den här bloggens typografi.

Ganska svårt att inte tycka att det borde varit hon i rollen som Margaret.

Fast ändå inte.

Vivienne Westwood fotad av Michael Roberts för Tatler 1989. Bilden viskade vårt namn när vi var hos killarna och tjejerna på Interview.

Å, den lilla Commes Des Garçons-duvan hon mötte Commes Des Garçons-duvor från samma land, allihop tillsammans flög dom till diverse modeveckor lite varstans.

Året var 2007. Färg och form av Hans Hollmér, aka House and Holme.

Ett litet typografiskt mästerverk i CD-erans soptunna.

Madonna & Fabien Baron, Erotica, 1992.

Istället för snus: cigg.

Emma Stone fotad av Mikael Jansson och stylad av Karl Templer i Interviews septembernummer. Fint som snus.

Årets bästa mode: Bakad potatis-looken.

Namngivet av den briljante Emi "VM i" Gunér.

Den andra bilden från Tjugoettan.

Gammalt junk.

Så himla trist att det inte gjordes några snygga och koola saker förr i tiden. Som till exempel typ, 1890, när dom här genomsnittliga svartgulrandiga handskarna i getskinn gjordes (av okänd).

Eller som det här junket från 1936. Ointressanta Schiaperellidesignade mockhandskarna med typiska guldmetallklor. Så osnygga, så ointressanta.

Bilder av Jason "About" Schmidt från T-bloggen.

Ryggdunk på Lisa Wikander.

Gör man så här snajdiga blusar förtjänar man minst ett ryggdunk om dagen. Det är baktill allt det fina ska vara. Alltid.

Hey, Hey, Lana Del Rey!

Vi beklagar att bilden även innehåller ett trumset, en tjockis i keps, en ballong, blått ljus, tak, svart golv och ventilationssystem.

Från New Yorks "tungt-huvud"-bildspel.

Världens mest sorgliga film.

Aj, aj, det gör ont.
Har reklam någonsin varit mer sorglig?
Årets film. Oavsett längd.

Tack Lotta Lundgren!

Punkjunk + West Side Story

Det kom ett punktips på Stefania Malmstens twitter, utställningen Someday All The Adults Will Die: Punk Graphics 1978-1984 på Hayward Gallery i Löndön. Marinerad och kurerad av Johan Kugelberg och Jon Savage. Kul, kul (eller kuk, kuk som det ju heter på punkspråk).
En bra anledning att ta sig till London är ju alltid bra. Pågår 13 september – 4 november.

Utställningen fick oss givetvis att kolla upp boken (Punk: An Aesthetic, utgiven på Rizzola) som tydligen är utgångspunkten för utställningen. Tyvärr har den det fulaste omslaget sedan de ratade skisserna till världens första bok. Och till råga på allt har man inkluderat verk av Banksy. Nej, nej, tack.
Fast vi har säkert fel, vi har ju inte hållit boken med våra egna slemmiga händer. Gissningsvis fantastiskt material inside.

Istället får vi så länge ligga och tänka på, känna på och prata med den mest fantastiska boken vi kan komma på just nu för att vi sent om side fick nys om den, den över ett år gamla West Side Rendevouz med Katsu Naitos bilder på transsexuella och -vestiter som under tidigt nittiotal hängde i Meatpacking District i New York, innan området blev nåt annat.
Porträtten är fantastiska. Och omslagsbilden är ju... ja, fantastisk plusplus.
Good job, nicely done.
Köp den illa kvickt.

Och orkar du inte läsa igenom den länkade listan med  Kugelbergs-100-favvo-DIY-singlar så kan du iallafall unna dig att lyssna på skumma och otippade Dag Vag-låten (!) Dimma. Tjena, tjena, natti, natti.

Du vet varför.

Ett av fyra omslag till Lids senaste nummer, deras fjortonde. Amy "WW" Winehouse fotad av Ross "Min hemsida hittade jag i ett Cornflakespaket" Halfin.

Ganska Björk.

Och då snackar vi så klart Björk late period style.

Från samma "skit" som förra, alltså en PW-illu från den där boken Tusen+1. 1958 var året som sagt.

Ganska Hjärta Smärta.

Och då snackar vi så klart Hjärta Smärta mid period style.

Tusen och en natt. Andra samlingen i Tidens upplaga från 1958 med helschyssta illustrationer av Peter Weiss.

Kräftskiva på kontoret.

Oj, allt blev helt insane här på kontoret idag!
Det började med att nya killen här på kontoret gick förbi ICA-butiken i morse och såg att dom hade toppenpris på kräftor med passerat datum. Så han skramlade ihop pengar från oss alla och köpte hela partiet. Lite öl och snaps fanns kvar här sen julfesten (som alltså gänget som hade lokalen tidigare lämnnat efter sig).

Och ja, nu är klockan eftermiddag och stämningen är "acceptabel".
Dock är kön till toaletten oroväckande lång. Vissa sjunger sina sånger fortfarande, fast det låter mer som att dom gnyr.

Får se om vi kan genomföra prisutdelningen som vi hade planerat. Kategorierna "årets tabbe" och "årets felanställning" är dom med flest nominerade.

What a hella, more of Nigella!

Vi fick lite utrymme över här och kan därför publicera ytterligare en av Juergen Tellers Nigella-bilder. Bra va?!

För alla att göra innan dagens after work, workout, tennis, fickpingis eller vad ni nu ska ta er för:

Köpa nummer 6 av Port. Du vet, mat-numret med fina bakifrån-omslaget. Dessutom får du en fin drömsk bild på Mathias Dahlgren, tagen av en av våra favvomänniskor med kamera på magen, Martina "Hoa-hoa" Hoogland Ivanov (som ibland har tagit finaste bilden någonsin).
Och du får Nigella Lawson intervjuad och fotad på sedvanligt Juergen Teller-vis.
Och du får finaste fisken fotad av Giles Revell.

Vi säger detta för att imorgon kan det nämligen vara för sent, då nytt nummer åker upp i hyllorna typ nu på studs.
Nya omslaget ser för övrigt ganska Neville Brody ut, om vi tänker dom där tre numrerna han gjorde av Arena Homme+ häromåret.

Bara ett avslutande meddelande till dom som bestämmer på Port: Sluta kalla er för "the magazine for men". Om inte, kommer ni åka på så mycket gubbstryk. Eller som Horace E skulle sagt: väldigt, väldigt jag-svagt.

Män är djur, dvs män är söta vovvar.

Cillian, sitt inte och titta på mig så där. Du vet hur det blir.

Cillian Murphy skjuten av Platon för (Pärle)Port(en).

Simplicity works.

Det är högst troligt att inget eller ingen kommer att se bättre ut under hela 2012, 2013, 2014 osv.
Beyoncé i vitt av Alexander McQueen.

Från iam.beyonce.com via T-dojan.

Michelle tittade förbi när vi invigde vår relaxavdelning!

Så idag var då alla tillbaka på kontoret efter semestern. Men direkt märkte vi alla att man var ju helt slut!
Allt liksom stod helt still. Blickstill! Superstill!
Vi insåg att man kan inte bara kan ha semester och sen huxflux tuta och köra.
Så vi fixade till en relaxavdelning.
Och vilken succé det blev! Hela gänget var samlat på nolltid. Det har aldrig tidigare hänt.
Inget blev gjort och det var okej, för vi var ju i relaxrummet.
Och hör på den här: Michelle kom förbi och ville relaxa hon med!
Hon skakade min hand och såg faktiskt lite sugen ut.
Jag blev alldeles vit och stel och fick nåt konstigt skägg och dog.
Vilken start alltså!

"Tadadadaraj"...

Miles Davis.

Tack då rå.

Varför vi kommer att sakna OS.

The sweetest girls #3.

Tveka inte att hojta till om du behöver randiga jpgs, Tom.

Apropå att Tom "Tom Club" Hedqvist nästa år ska göra supersizeutställning och -bok om randigt på Nordiska Museet.
Det blir till att slå upp vänt-tältet vid biljettkassan i veckan, med andra ord.

Favoritpar där mannen klätt ut sig till Eric Clapton #1: Terry och Tricia Jones.

Alltså mannen som skapade i-D, en av tidernas mest fantastiska magasin. Och han styr skeppet fortfarande efter typ 32 år (numera tillsammans med älskade frun). Innan dess gjorde han fantastiska grejer med brittiska Vogue under några år (innan han fick nog när dom inte fattade hur briljant hans omslagsidé till jubileumsnumret var).
Och mitt i allt gjorde han bland annat ett av våra favvoskivomslag.

När bilden togs för It's Nice Thats sjunde nummer från i fjol skulle han precis springa iväg på den årliga Eric Clapton-festen.
Matt Jones gav och tog bilden.

Och du vet att om du bara ska köpa en bok i kväll, så får det inte bli någon annan än den stora fina Terry Jones-boken Catching The Moment utgiven på Booth Clibborn Editions 1997.

Så matchar du klänning och gardin!

Efter många turer och om och men har det äntligen blivit dags för vår enormt omfattande serie om hur du matchar klänning och gardin.
Del 1: Kerry Washington fotad av Mark Seliger i julinumret av italienska Vogue. Dior från topp till tå.

Lick my Karl-Erik Forsberg-designade frimärken off, gubbe.

Ojojoj, vad det dammar här på kontoret! Men i alla fall:
Egentligen finns det ju inget finare i världen än Karl-Erik Forsbergs, visst, fjuttiga men hypersnygga frimärken. Året var 1951. Alltså exakt 40 år innan de superläckra Roxette-frimärkerna.

Slickat ur senaste Biblis, som återigen har temat "Flatgarv".

Sängen "Mandela".

Fjantigt Ikea. Bara för att sängen heter "Mandela", betyder det inte att det måste ligga en Tracey Chapman-lookalike i den.

Det enda som kan rädda oss från dåligt självförtroende, självmord och självskadebeteende:

1. Självgående gräsklippare
2. självgående dammsugare

Dom gjorde inte filmaffischer förr, så som dom gör dom nuförtiden.

Man blir sugen.
Även på att gå på bio.
Östtysk film (och precis allt annat) ser, som vi alla vet, bäst ut bakifrån.

Haimatboxen.

Den lär dröja.
Heimatboxen lär också dröja (innan vi klickar på köpknappen).

Så länge får vi lyssna på Dan Lissvik-merixen.
Det var ett tag sen vi lyssnade på en sån.
En Lissvik-merix alltså.

Vanliga versionen är bra också. Så klart.

Sen är vi glada att vi tack vare Heims lista över bästa sommarlåtarna på Tetrapack-bloggen fick lära oss att Ry Cooders Drive Like I Nevere Been Hurt var en så bra låt. Det hade vi inte kunnat gissa oss till.

Dessutom innehåller texten på T-bloggen orden "Billy" och "Joel".

Mmm...

Här skulle vi egentligen ha receptet på den goda maten men vi råkade visst fumla bort det.

Bilden hittade vi i torktumblren.

Inte en enda man på hela listan!

Pretty much som en lista i drömmen vi drömde.
Från Sapfo till Katharine Hepburn via Marie Curie.

Esquires lista på tidernas 75 bästa quinns.

Snörpumpsen.

Så hårt.
Så snyggt.

Finns inte att köpa på Skopunkten.

Från Jakobsberg och Jilandsproblem.

Chevy Chase med rolig mask (och kudde på magen).

Jag vet att jag ska ha en bättre bild på Chevy Chase nånstans men jag hittar inte den just nu.

Till vänster ser vi för övrigt åttiotalsaktören Robin "Robbie" Williams utklädd till åttiotalssångaren Morrissey.

Dessutom har egentligen helt flinskallige Billy "Bill" Crystal lyckats ställa sig på ett ställe där det hänger en tupéliknande "grej" på väggen alldeles bakom honom.

Från Awesome-an.