Stoppa pressarna! Musik som spelades in för ett par månader sedan har varit superförsvunnen under jättelång tid, men har nu återfunnits!

En musikskatt kunde ha gått förlorad om ingen till slut hade hittat den.

Stoppa Pressarna! Inte tillräckligt bra gitarrsolo funnet!

Ett gitarrsolo som ratades för att det var dåligt har hittats. Om ingen hade hittat det så hade ett helt värdelöst gitarrsolo gått förlorat.

"Hello world, have a nice day, good luck!"

Vi har en ny kille här på kontoret som är riktigt säker. Han har haft dator i flera år och hållit på med den "typ hela tiden". Han har nu precis tagit över supporten här på bloggen och han är helt suverän, faktiskt! Så fort nån ringer så säger han "hello world, have a nice day, good luck!" och så lägger han på! Och det verkar funka. Folk ringer hela tiden och senaste mätningarna pekar solklart rätt upp. Vi vet inte riktigt vad mätningarna visar med det är en enorm ökning.
Han är som sagt toppen och har idéer om allt. Till exempel tipsade han mig om att istället breda smöret på undersidan av smörgåsen istället för som brukligt, på ovansidan! Ska tydligen ge nån slags tur, vilket jag lite börjat känna av, till exempel genom att jag senaste dagarna inte gråtit lika mycket som jag brukar göra.

Han är verkligen en frisk fläkt och bra att ha att göra med.

Nej, dom är inte från Liverpool, men dom är fyra och funkar bra ihop som gäng.

Kathleen Turner, Madonna, Martha Graham och Calvin Klein en sån där lyckad oktoberkväll för rätt längesedan (mer exakt 1 oktober 1990).

På pricken sex månader senare var Martha död (pga lunginflammation). Hon var då en hårsmån från 97 fyllda. Exakt hur läget är med var och en på bilden vet vi inte, men vi gillar "the total of it", som "morsan" brukar säga.

Bilden typ lånad av Högsta Hönset på Life eller, vi ringde upp dom och dom beskrev den för oss och vi målade av den i fantasin så där hyperrealistiskt och gjorde en jpg av den hyperrealistiska fantasimålningen som var ett slags beställningsverk från han den krullhårigaste i Freda' som tänkte att han skulle göra sig en "hacka" på den (fast det var killarna och tjejerna på Awesome people hanging out together som visade den för oss).

Moz och Mitt har en mack ihop.

Uppifrån och ner: Morrissey och Mitt Romney.

Den obligatoriska pruttvideon till den obligatoriska pruttexten till den obligatoriska pruttlåten av den obligatoriska pruttapan.

Vi måste bara helt jättekort ge oss in i lite recensions- och män om kvinnor-diskussion.
Ni har eventuellt inte missat att en apa har recenserat Liv Strömquists serieroman Ja till liv. Det hela har kommenterats snyggt, klokt och städat av bl a Hanna Fahl och Kristin Lundell. Apan/recensenten drog till med något om att författaren på baksidesbilden hade "obligatoriskt kåtsug i blicken". Nä, det är inte en särskilt intressant eller direkt "överjobbad" kommentar.
Men nånstans skulle vi kunna tycka synd om denna apa, för han är en apa som skrivit och framfört den vidrigaste låt som vi någonsin hört (vi hörde den av misstag på - dear god, please help me! - Radiosporten!).

Ni bör höra den, fast vi avråder er samtidigt. En video som bör flaggas som "stötande".

Och förresten, när började folk läsa Östersunds-Posten?

Man vet att det blev ett långbesök när det under tiden bildats en SITTANDE toakö

Siffrorna talar sitt egna otydliga språk.

Vi har tappat rätt mycket personal senaste tiden. Faktum är att arbetsplatsen av flera har bedömts så oattraktiv och ovärdig att dom valt att sluta och gå ut i arbetslöshet utan vare sig någon ersättning eller ny sysselsättning som väntar.
Därför kände jag mig tvungen att samla alla kvarvarande till ett slags uppsamlingsmöte och framförallt försöka hålla kvar alla dom yngre duktiga killarna här på bloggen.

Och jag tror det gick riktigt bra!
Jag visade massa statistik som jag inte visste alls vad den visade och ingen annan förstod det heller, men det skapade en slags förvirring som i sin tur skapade en slags förlamning. Så ett tag till blir dom nog kvar.
Efter det delade jag ut lite priser (till alla i personalstyrkan, massa fina och lite enklare saker jag hittade i lokalen, som t ex en vänsterträtoffel, häftstift och en videobandspelarsladd).

Dessutom sjöng jag 7-8 låtar om hur glad jag är (trots strul med magen) och en möjligen lite för lång (14 minuter) låt om hur kul det är att blogga. Rimmade (mer eller mindre) alla låtarna igenom.

Sen efter det hade jag tänkt att vi skulle kolla på en film tillsammans (Die Hard), men jag fick aldrig videospelaren att funka. Så istället sa jag att vi kunde köra halvdag idag och det slog väl ut: alla var därifrån under minuten!

Boardwalk empire.

Azurblått, etcetera, etcetera.

Foto av Inez van Lamsweerde och Vinoodh Matadin för Guisseppe Zanotti.

Köpte nya skor i helgen och titta vad jag hittade i kartongen:

En liten troende tjej som spelade sånger om Herren! Till råga på allt hade hon tänt två ljus, vilket kunde ha slutat hur som helst. Tyvärr kunde jag inte säga till henne för vi talade inte samma språk.

Tjejerna på MaxMara:

- Vad får det lov att vara?
- En av varje, men be mig inte förklara.
- Vad är det för sätt att svara?
- Men om jag tar en bara?
- Så får man tyvärr inte förfara.
- Jahaja.
- Kan du en hemlis bevara?
- Ska jag väl klara.
- "Kan nån, kan MaxMara". Säg det och du kan som du önska förfara.
- MaxMara, bättre än Zara!

Mmm... Så lekande lätt och tjusigt. Från MaxMaras vårkampanj.

Aldrig fucka upp (igen).

Okej, nu får jag verkligen se till att inte klanta till det på den här intervjun också. Låt se... håret ser bra ut, CV:n har jag i fickan, luvtröjan med Ola Salo-tryck är hel och ren, andedräkten bra. Ja, då ska det väl bara vara att köra då. Snälla, snälla, låt det gå vägen!

Nu har allt jag åt under julledigheten kommit ut och är torrt som fnöske och nu lottar jag ut det!

Maila mig för att delta i utlottningen. Skriv "Torrboll" i ämnefältet.

Peter Saville: Unika behind the scenes-bilder!

I helgen öppnar en unik utställning på Café Gråmunken med behind the scenes-fotografier som bland annat visar Peter Saville och hans dåvarande flickvän Martha Ladly när dom fixar arrangeramanget med pinnarna för bilden till Section 25:s klassiska album From The Hip från 1984.

Tänk om jag hade haft en jättejättestor en.

Tänk om jag hade haft en jättejättestor en! Då hade jag inte behövt sitta och hänga på det här sablans kontoret hela dagarna, utan hade istället fått spela in film hela dagarna. Vad annorlunda allt hade varit.

Jag har lovat mig själv att sluta snusa, röka, tugga tuggummi, äta godis och käka chips.

Och det ska jag göra när jag tagit det sista jag har i mitt walk-in-skafferi.

Just nu under min säng:

En miniteaterföreställning! Som gör att jag inte kan sova.
Och jag kan inte säga till dom, för dom verkar inte prata mitt språk.

Det här är vad dina skattepengarna går till: ett omfattande Willy "Little John" Vanderperre-bildspel!

Bilder köpta på internet för pengar som skulle ha kunnat ge fri sjukvård i ett helt år åt inte mindre än 100 personer! Så sug i dig så mycket du kan av detta underbara bildspel med vår nya favvofotograf Willy Vandersperre. Imorgon kan det vara alldeles för sent!
"Våran" Willy är förresten ej att förväxla med hans nästan namne, Willy Vandersteen, som står bakom "helt suveräna" Finn & Fiffi).

Den snyggaste Nutiden (as if presented by the best of Dåtiden)

Oj. Skulle vara svårt att påstå att detta skulle vara fult eller nåt sämre än helt fantastiskt förtjusande, eller hur? All världens finaste dåtid, från Cecil Beaton till Hitchcock, flyger förbi, vänder plötsligt och störtar rätt in i våra smutsiga fönster. And we like it.

Jil Sanders vårkampanj, fotad av Willy Vanderperre. Vi gillar Willy jättemycket från och med nu. Han är vår kille för 2012, för vi inser att han har tagit många av våra absoluta favvobilder.

Piffat upp runt mitt skrivbord

Tillbaka efter julledighet kände jag att jag verkligen behövde piffa upp lite runt mitt skrivbord, bara för att känna en "wow, tillbaka på jobbet-kick", liksom. Jag började och fortsatte och kunde liksom inte sluta. Flera timmar senare kände jag mig färdig och nöjd. Men dom andra här på kontoret fattade ingenting utan bara stirrade och sa "va fan har du gjort, det ser ju ut som en jävla kiosk runt ditt skrivbord?!".
Typiskt tråkig svensk avundsjuka. Och trist när jag kände mig så himla "på gång".

Jaha, det var alltså hon som fick det det hårda vita paketet som vi såg under granen och som vi trodde var till oss.

Från januarinumret av spanska Vogue. Foto av Hunter & Gatti.

Lugnt, skönt och helgigt

Vad skönt ändå det är med lediga mellandagar. Man har nya fina kläder, man mår fint, kan ta det lugnt, har tid att sitta och "fnula", har fixat sig något gott att röka. Man har långhelg, man trivs, man är lugn och fin.