Så blir du smal och glad med kaffe

Gör så här:
Drick kaffe. Enormt mycket och enbart. Tänk positivt.
Drick mer kaffe. Tänk positivt, var glad!
Drick ännu mer kaffe. Fortsätt vara glad.
Se till att det finns kaffe överallt i hemmet.
Minst en pumptermos i varje rum och "vrå".
Fortsätt drick kaffe, fortsätt tänka positivt.
Ät och drick inget annat, tänk positivt.

Fortsätt så hela tiden. Varje dag, oavbrutet. Bara kaffe, tänk positivt.

Efter några veckor kommer dina vänner säga att "du ser helt dränerad ut". Då kan du säga att du är helt dränerad, men också väldigt glad.
För du har nämligen blivit smal.
Väldigt smal.
Du är alltså väldigt glad.

Ha, ha, herre min skapare!

Har ni någonsin sett något så här fult?
Skulle i så fall vara nummer 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 , 20 och 21 av samma magasin. Men detta är, som vi brukar säga, något i hästväg.
Faktiskt det fulaste vi någonsin sett.

Pricken över, under, mellan, i och på i!

Aka "meningen med livet".

Scott "Dot" Schuman prickade rätt. Igen.

Svart som hatten

Tjolaho, vilken fantastisk bild!
Samantha Casolari tog den och vi behöll den.

Från Emporio Armani-visningen på klädbytardagarna i vårt kära gamla Milano häromdagen. Än en gång ryckt från T-bloggen, hänsynslöst och klårfingrigt.

Föredrag + begravning

I fredags var jag och höll föredrag på ett vuxengymnasium (som stänger ner för gott nästa vecka på grund av alldeles för litet studentantal under flera år) om hur man optimerar sökträffar för sitt företag på internet (vilket jag faktiskt inte vet något om överhuvudtaget, men dom betalade 300 kronor vilket var precis vad jag behövde). Det gick nog ganska bra, flera personer satt kvar tiden ut.

Det som dock kändes ganska "sjukt" var att man bad mig att även hålla i en begravning. Samtidigt! Där på vuxengymnasiet! Det var tydligen nån "helsjuk" lärare som gått bort superhastigt och som skulle begravas på plats, på studs.
Det hela gick dock ganska bra, googlade lite om vad som kan hända i livet "sen" och "babblade" på rätt friskt.
Dom betalade dessutom hundra spänn extra. Dom var ganska nöjda, verkade det som.

Handuppräckning

Det var tydligen handuppräckning här på kontoret idag. Frågan gällde om man tyckte jag var "en värdelös skitstövel".
Känns så klart lite trist att man röstar om sådant när jag inte är på plats, men jag är samtidigt inte direkt orolig. Jag känner att jag har många underbara medarbetare på min sida. Vi är ett härligt gäng som jobbat ihop länge och många skulle jag nog till och med kalla riktiga vänner. Så, nä, jag är inte direkt orolig.

Okänd hand åt upp all min mat!

Jag hade mysig hemmakväll igår för mig själv och hade dukat fram diverse "smått och gott". Då, plötsligt från ingenstans, dök en hand upp, och "slafsade i sig" allt som fanns på faten! Det var enormt obehagligt. Och jag hade inte hunnit så mycket som att ens smaka av en endaste "anrättning"!
Jättetrist.
Och superläskigt.

Har inte sett till handen sen dess.

Magasinscykler avläses i kaffeannonser

En tidning som vi verkligen saknat sedan den försvann, är så klart svenska ylleversionen av Vanity Fair,  Månadsjournalen. Kul då att se när nu Icon dyker upp som en helrätt version av just Månadsjournalen, så plockar även kaffemärket Classic upp sitt gamla annonsmanér från tidigt nittiotal.
Dock föredrar vi första varianten av kaffequinna.

Åsa! Och då menar vi inte Nisse!

Nya Svenska Icon. Ja, visst,  jättefint formgiven av Joel Persson, välskriven, härligt obestruket papper, långa artiklar, korta artiklar, långa medarbetare, korta medarbetare. En Monocle för folket. Det är än det ena, än det andra. Det är en strålande tidning, såklart, som bjussar på massa massa.
Men framförallt får vi en fin bild på på Åsa Moberg.
Ni vet hur glada vi blir av sånt.
Vi skrev på insidan av en äggkartong till henne häromsistens och frågade om hon inte kunde tänka sig att ha på sig nåt randigt "nästa gång", nästa gång det skulle tas bilder.
Åsa tänkte väl, "ja, ja, låt dom stackarna få sitt". Så Filippa K sydde och sydde tills hon hade en tröja med tillräckligt många ränder och skickade den till Åsa.
Ni förstår hur snurriga vi blir.
Tack, tack, förlåt, förlåt, hej, hej. Snurrigt. Härligt!
Till nästa nummer hoppas vi på en ny Åsa-bild. Kanske i prickigt då.

Still got the blus

Du missade väl inte att vi i all hast hade satt samman årets mest svindlande blus-specialare i septembernumret av italienska Vogue? Du såg det? Du såg även det fantastiska plisserade kitet? Bra. Köp nu en av varje så kan vi koka kaffe, vispa grädde och klappa händerna tillsammans.

Postmodernism Style and Subversion - fyra snabba anledningar

1. Fin Grace Jones på omslaget.

2. Fin Afrika Bambaataa med sina nya tuffa solglasögon och sin lite kraftiga benstomme/buffémage.

3. Stanley "King of the jungle" Tigermans fina The Titanic. Samtidigt som du stirrar dig snurrig på bilden, lyssnar du lämpligen på det mest fantastiska stycke musik som någonsin skrivits och framförts.

4. Fina Time-omslag.

Köp dig ett ex nu, om ett tag, lite senare eller aldrig, beroende på hur du känner för det hela.

Hoppa hon från tallegren, stötte hon sitt lilla ben och det långa ludna höstmodet!

Får vi bara välja en enda modebild med modell på ett inte så hett plåttak, måste det blir Theo Wenners bild på Jamie Bochert när hon står på ett inte så hett plåttak.
Tallar och vita träkåkar är säsongens accessoarer nummer ett och två.

Från höstens nummer av Purple Fashion.

Triss #1: Skulptöryrket!

Telefonerna har gått varma här senaste dagarna. Det har blivit höst och alla undrar "vad händer, vad är på gång, vad är rätt, vad är hett?!" 

Tur för alla att vi vet att det som verkligen hänger i luften är skulptöryrket. För i dagarna fick vi femtiosjunde numret av AA Files, alltså just det numret som är superutgånget (vi lyckade finna ett lätt hyllslitet exemplar i en boklåda i Los Angeles) av världens mest fantastiska, mest yrselfarmkallande finfina tidning som någonsin gjorts (mer om det en annan dag).

I det numret, det femtiosjunde alltså, finner man, uppdragen över ett helt uppslag, bilden på när skulptrisen Celia Scott hänger med arkitekterna Kenneth Frampton och Léon Krier (som sitter modell). Det är fint och det är kul när människor kan umgås under kombinerat lättsamma och professionella former.

Sen, bara nån dag senare, vad trycks in i vår brevlåda då, om inte splitternya tjockisboken Postmodernism - Style and Subversion 1970–1990 (strålande bok, köp, säger vi) vilken ges ut i samband med utställningen med samma namn som öppnar på V&A vilken dag som helst. Och vad finner vi i den, om inte samma bild på de tre?! If that isn't a tendens, vad är det då?! 

Till råga på allt har vi allt sedan 1984 oavbrutet "glott" på Lionel Richies ABF-kurs/raggarskola-promovideo Hello, i vilken vi kan se Laura Carrington i rollen som Celia Scott, liksom vi kan se den slutliga versionen av Léon-skulpturen.

Allt hänger samman.

Tack och lov.

John Carlos

Varje dag är en ny dag och varje ny dag blir vi glada av en fin bild på Carlos Santana (i sina nya jeanbrallor och görandes dubbel tumme-upp!) tillsammans med John McEnroe (i samma gamla jeansdräkt men han har också tagit med sig sin splitternya fina lilla designer-bananbox).
Som vanligt sitter den där tjejen som, som vanligt, inte är glad men heller inte ledsen och som, som vanligt, har tagit på sig den där fina Fleetwood Mac-pingvinen-tishan.
Det är kul att gå på diskotek tillsammans.

Plockad med kniv och gaffel från Awesome People Hanging Out Together.

Une femme på minneskonsert

Ja, så klart var det minnesstunder och ceremonier om vartannat häromdagen, på tioårsdagen. Man kunde gå på minneskonsert som kallades A Concert for Hope, vilket vår favvo-quinna Michelle gjorde. Hon kunde ha valt att klä sig i nåt diskret, svart,  elegant, men oansenligt.
Men icke.
Hon valde istället att ha på sig den mest fantastiska vita jätteblommaexplosionsblusen.
Till det svart pennkjol. Mmm....
Ja, Barack, det är svårt att inte göra tummen upp.

Blusen finns hos J.Crew.

Une femme på filmfest

Ni missade så klart inte hur strålande fin och bedårande söt Madonna var i Venedig häromveckan. Vi var där och skulle få igång ett intresse för "film", men vi svimmade bara. Hela tiden. Om och om igen. Så tänkte vi, nä, nu ska få igång ett intresse för film, men just då stod Madonna där igen, precis lika strålande fin och bedårande söt som bara några sekunder tidigare, och då, ja, då svimmade vi. Igen.
Sen några dagar senare var det dags att simma hem till lilla Sverige igen, och då kändes det skönt att inte behöva ha några byxor på sig. Fast sockorna behöll vi på. För säkerhets skull.

Men i alla fall: hennes tjusiga Dolce & Gabbana-estetik rullar vidare uppenbarligent. Och det gör oss glada och vi säger "tack". "Tack, tack, tack".

Nu säljer vi våra kontorsmöbler!

Nu säljer vi alla våra kontorsmöbler till riktiga kanonpriser. Vi kallar kampanjen för "höst-ryck" för vi kom inte på något bättre. Som ni förstår så är det lite "once in a lifetime" över det hela.
Som vanligt så är det först till "kvarn" som gäller (även för folk med kraftig benstomme).

Jag tror vi behöver prata faktiskt

Varför sitter du där?
Varför tittar du inte på mig?
Varför slänger du bananskalen sådär?
Varför har du en hårig kjol?
Varför stänger du inte av kranen?
Varför sitter du och håller i ett tårtljus?

Well, well, tydligen är det "mode" och "performancekonst" på samma gång. Dom kallar det "My Favorite Things", vilket vi uppskattar. I övrigt hänger vi inte riktigt med, men gillar vad vi ser och blir så klart, som alltid, lite sugna. Om du vill bli klokare än oss, så go ahead.

Ögonblicken! Bilderna! Urvalet!

Dom har klädbytardagar i New York ("modevecka"). T-bloggen är där så klart, dom lägger upp bilder därifrån så klart, dom kallar dom Photos of the Moment så klart, vi tittar på skiten så klart, vi säger "oh förtjusande" så klart, fast vi säger inte "oh förtjusande" till alls lika många bilder som vi brukar. Men bara för att du ska kunna fortsätta med dit, så slösade vi vår allra viktigaste tid på att plocka ut de finaste bilderna, lägga dom i en mapp och sen göra ett läckert collage av dom! Så nu slipper du att höra "morsan" ropa efter dig hela kvällen undrandes vad du egentligen håller på med. Du behöver bara klicka på en endaste stor jpg och sen kan du gå ut och hjälpa "morsan" med vad hon nu vill.
Fortsätter hon ropa, släng henne av tåget.

Bilder tagna av Kava Garna, Ioulex, Samantha Casolari, Skye Parrott, Matthew Kristall, Elle Muliarchyk och Kava Gorna.

Hur brett är ditt skärp, åh, hur brett är ditt skärp? Hur brett är ditt skärp, åh, hur brett är ditt skärp?

Jättejättebrett.
Och alla på det där bloggkontoret tycker det är jättejättefint.

Foto av Daniele Duella och Iango Henzi för Bergdorf Goodmans höstkatalog. Vem som gjort skärpet vet vi tyvärr inte, men säkert nån supersnäll farbror som bor med en nu jätteledsen ko på en bergstopp nånstans.

Finns det ett omslag, så finns det en inlaga!

Omslaget till italienska Vogues septembernummer är ju en älskling och även inlagan får oss att hjula, strula, mula och julhandla i förtid.
Hur fint är det inte?!
Haha! Ja, det är så roligt att vi måste skratta. Och ja, mode är disciplin, i alla fall när det är på riktigt, inte nåt jäkla "lallande".
Skön midja.
Och återigen en bild bakifrån som vrider igång oss.
Fin nazistisk vinjett-typo också.
Good job, nicely done.

Tack för lånet, "fellas". Och han med kameran var så klart Steven "Skruv" Meisel.

Astrid Lindgren-dagen!

Äntligen har det blivit dags för vår efterlängtade Astrid Lindgren-dag!
Vi tänkte att vi ses i trapphuset i hennes port, dvs Dalagatan 46 i Stockholm. Tyvärr har vi inte portkoden dit, så då är det väl kanske ändå bättre att vi ses på le Bistrot de Wasahof, som ju ligger "vägg i vägg".
Om vädret tillåter tänkte vi att vi går över gatan och sätter oss på nån av parkbänkarna som finns där. En underbar utsikt över grönska och grus med massa lekande barn, något som nog även Astrid Lindgren såg när hon satt där och säkerligen lät sig "inspireras" av.
Och vem vet, har vi tur så ser vi kanske en och annan Pippi-unge, Kalle Blomkvist-unge, Bullerby-unge, Nils Karlsson Pyssling-unge, Kati-unge, Kajsa Kavat-unge, Mio-unge, Tak-Karlsson-unge, Luffar-Rasmus-unge, Lotta-unge, Madicken-unge, Emil-unge, Tjorven-unge, Jonatan-unge, Skorpan-unge eller Ronja-unge. Dock inget vi kan garantera.

Därefter, om vädret tillät oss att sitta en stund i parken,  går vi tillbaka till le Bistrot de Wasahof och har eftersnack om man önskar det, annars kan var och en sitta och tänka på vad den vill.
Var och en handlar till självkostnadspris och alla dricker bara så mycket dom själva vill. Den som går sist låser efter sig.

Filmtips #1

Tänkte reservera biobiljetter till kontorsgänget någon dag nu i veckan. Det ska vara nåt som alla gillar och vi har faktiskt tre tydliga gemensamma intressen här på kontoret:
1. Paris
2. Romantik
3. Nostalgi

Någon som vet om det finns någon sådan film uppe på repertoaren just nu?
Maila tips till "biosugen".
Tack.

Politikervecka på bloggen! Först ut: Helle "Min Skapare" Thorning-Schmidt

Ah, äntligen lite politik här i vårt "hus"!
Politiken kan ju vara så himla, himla kul!
Och så viktig!
Så läcker och lockande!
Stilig och lockande!
Elegant och lockande!
Lockande, lockande, lockande!
Ja, ni vet, det gamla vanliga.

För ni missade väl inte årets stiligaste, elegantaste och mest, just det, lockande quinno-/modefoto häromdan?!
Du tänker, det där i senaste numret av Vogue, Bazaar, GQ, Elle, Love, W eller Vanity Fair. 
Du tänker fel.

För det mest lockande quinno-/modefotot det här året fann man i lördagens Dagens Nyhter.
Japp.
I den vanliga nyhetsdelen till råga på allt. Sidorna 10–11.
För kolla in bilden på danska socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt när hon är på rundvandring på polisstationen i Holstebro!
Alltså, kolla hennes stil, hållning, allmänna uppenbarelse, hårknut, hennes händer på höfterna.
Har vi sett nåt mer fantastiskt någonsin?
Nä.
En bild bakifrån som får oss att ramla...baklänges.
Richard Avedon, Lillian Basman, Irving Penn och Louise Dahl-Wolfe ringde och ville ta bilden.
Men det var Anders "Anders" Hansson som tog den.
Tack, Anders.
Tack, Helle.

I've seen that face before

Om du kisar med ögonen så ser du nog allt vem det är.

Från gårdagens Metro, en så kallad gratistidning.