Instant reading #2

... ?

Konstigt dom har inte skrivit nåt under bilden än. Strular den där teknik-grejen, eller?
Börjar kännas konstigt att bara sitta här på en låda utan nån text under sig.

Jag har i och för sig inte bråttom, men...

Undrar om det finns nåt nummer man kan ringa och säga att den inte verkar funka, Instant Reading-funktionen?

Tyckte den verkade både vettig och kul, hela grejen, men nu börjar man känna sig lite löjlig faktiskt, när man sitter här på en låda och utan text under sig.

Nä, det verkar inte bli nåt med det hela. Jag går och äter en caesarsallad istället, tror jag. Det mättar gott.
Så får jag se om det funkar imorrn istället. Vore kul.

Instant Reading - Premär för en helt ny teknik här på bloggen!

Nu har vi lyckats koppla en helt unik funktion till bloggen, nämligen att människorna som syns på bilderna i inläggen här, kan titta ut från bilderna och läsa texterna som finns skrivna i anslutning till bilderna!
Tekniken kallas Instant Reading och har tagit flera år att ta fram och

- Såg ni där, dom skrev att det här har tagit flera år att ta fram!
- Helt otroligt!
- Jäkla, va' fräckt!

och det är en mycket nöjd arbetsgrupp som under vintern kunnat konstatera att funktionen fungerar helt problemfritt, ja, till och med över förväntan.
Dock ska det sägas att man inte varit framgångsrik i hitta nån användning för funktionen. Även om det

- Vad menar dom med det?
- Ja, du såg det också?
- Ja, vad då 'ingen funktion'?
- Det är ju jättebra att vi kan läsa det här. Att vi äntligen liksom har koll på vad som sägs om oss.

är en ganska "kul" funktion, så kan den kanske inte klassificeras som "vettig", utan ska

- Det var det fräckaste!
- Ja, när det äntligen är nåt som gynnar oss för en gång skull, då säger man att funktionen inte är "vettig"!

snarare ses som nåt som håller arbetslinjen igång. Funktionen kommer att finnas i bruk här på bloggen mars ut.

- Jäkla sossar!
- Är dom sossar?
- Tror det.
- Då skiter vi i det här.
- Ja, nu går vi och äter en matbit.
- Caesarsallad?
- Idag igen?
- Ja.
- Okej då.

Bygg din egen iPad!

Imorgon börjar vi en artikelserie där vi steg för steg visar hur du bygger din egen iPad!

Precis som originalet, bara en anings tjockare, lite annan färgsättning, ingen skärm, lite andra funktioner och tillbehör som till exempel smart bestickskorg. Hela enheten kommer slutligen vara monterad på läcker hyvlad träskiva.

Start imorgon.

Inte Danska, inte Gdanska, inte Murmanska, utan Franska Vogue

Det är ett ganska stort visuellt hopp mellan marsnumret som finns ute nu och det kommande aprilnumret av franska Vogue.
Det kommande är ju helt klart lite mer standard-Vogue.
Fast inte sämre om ni frågar oss, vilket ni i och för sig inte gjorde.

Och skillnaden är så klart chefredaktörerna Carine Roitfeld och Emmanuelle Alt.

Omslagets typografi lämnar givetvis en del att önska. För den såg ju mer eller mindre alltid stilig ut i den förra kostymen.
Å andra sidan ser Gisele Bündchen förvånansvärt kool ut, trots "transparensen" som i våra ögon bara ser tack men nej tack ut.
Det är ändå i jämförelsevis med det mesta andra i "genren", en uthärdlig variant av justnuets hippieromantik.
Om det inte är Dolce & Gabbana hon bär, så är det ändå dom som gör det bäst.

Att Gisele tog sig tid att stanna upp på sin lilla landsbygdspromenad och låta sig bli fotad av Inez, var ju "schysst". Vi får för oss att hon helt otippat ser lite ut som Sofia Coppola i ansiket på just den här bilden, vilket säkert är en anledning, i så fall, att vi gillar bilden.
Vi kan också vara helt och hållet snurriga i bollen.

Och Bruce "Grillen" Weber-bilden, som har dom näst finaste färgerna denna månad (efter färgplocken i The Gentlewoman), ger oss nytankad Bruce "ww" Weber-lust.
Hans finaste sedan... förra gången det var fint.

Slutligen, Hans "Scheike" Feurers hängelbrallebild gör oss glada för vi minns alla våra gamla älskade Depeche Mode.
Även om Hans "Hasse" Feurer mest jobbade för brittiska Vogue (på sextiotalet) och franska (på sjuttiotalet), så är han "perfekt" att plocka upp här och nu.

Varenda liten bildpixel stulen från La Lettre De La Photographie. Förlåt.

Standard

Bara ännu ett standardomslag med en standard-Kate Moss i gamla standard-Alexander McQueen-paltor från 2006.
Ett omslag som är ett gäng pinnar över nivån okej, om ni frågar oss.

Svårt att säga vilket vi vill ha mest: Kate, stussen eller den lite kitchiga silverblå lyxryss-färgen.

Omslaget till kommande majnumret av brittiska Harper's Bazaar. Foto av Sølve Sundsbø.

Vårfint!

Nytt nummer av The Gentlewoman (äntligen)!

Allra finaste omslagsfärgen, allra finaste omslagsflickan, allra finaste färgerna i hela tidningen.

Tack för lånet.

Ps. Vi vill bara förtydliga att vi tycker att Adele ser helt fantastisk ut på omslaget (ja, och även i inlagans bildsvit).

Om hennes cigg tar slut så garanterar vi att vara där, nära, nära, med en hel limpa. fast det är nog lugnt å andra sidan, hon har tydligen slutat röka sen bilden togs. Vår gissning är å andra sidan att hon även hunnit börja igen. Ds.

Äntligen ny vecka med nya friska tag! Och nya friska tjejer!

Äntligen ny vecka!
Herregud, den förra kändes ju som den aldrig skulle ta slut. Men nu är det nya friska tag.

Och från och med idag har vi två nya, unga, friska tjejer här på kontoret. Tänkte jag skulle lära dom ett och annat av allt jag lärt mig genom åren. Kommer inte ihåg vad dom heter så jag kallar dom Godis 1 och Godis 2.
Tror det är okej med dom.
Själv brukar jag säga "my name is Prince".
Det är så klart inte sant, men folk brukar "haja till".

Försökte fixa det lite fräckt med klockorna på väggen. Ni vet, tre världstider så där, men hittade inga visare till de två extra-klockorna, så det blev bara lokal tid. Men jag kör vintertid ett tag till, för det här vädret är ju inte sommar, inte det minsta!

Nåväl, får se vad vi ska hitta på. Känner mig "het på gröten". Ska nog fråga Godis 1 och Godis 2 om vi inte ska börja med att gå och äta en tidig lunch. Dom är lite pladdriga, så det kan nog vara bra att avbryta dom lite i sitt "tjejsnack". Kanske att dom ska få bjuda mig, för jag "glömde" plånboken hemma.

Elizabeth Taylor, My Dear

Jaha. Då har döden knackat på dörren igen.
En av våra allra, allra, allra mesta älsklingar fick joina den här gången.
Få quinnor har lockat oss så.

Tack.
See you later.

Bra-att-ha

Och i samma magasin och nummer finns den finaste och mest relevanta produktbild vi någonsin sett: Några Hall of Femmes-böcker stiligt uppställda bland sneakers och värmeljus.

Omega Lifetime, The Women's Edition. 
Omega Lifetime iPad app.

En "sån där" klänning!

I senaste numret av Omegas magasin Lifetime (finns som gratis iPad-app) visar dom en sån där klänning som får oss att ta av oss byxorna, klappa händerna, sätta på oss byxorna bakochfram, slå oss på knäna, ta av oss byxorna igen, klappa händerna, ta på oss byxorna åt rätt håll igen, osv.
Så randig, så vit och marin, så fin!
Eller ja, vi tror det är en klänning, det står inget om vad det är eller vem som gjort vad det nu är.
Dom bara pratar klockor hela tiden.
Finaste "skiten" i mars månad är det i alla fall.

Modell och klänning och hela "skiten" känns väldigt Lauren Bacall.
Det känns med andra ord väldigt, väldigt, väldigt bra.

Omega Lifetime, The Women's Edition.

Samma InDesign-dokument?

Triangelns, rosas, lilas och cyans månad.

Erik Hassles och Kajsa Grytts i dagarna kommande skivor.

Höll du inte vad du lovade?

Bad inte din "morsa", "farsa", "syrra", mormor, svåger, "jycke" och brevbärare om att du skulle sätta ihop en superkort spellista med ny svensk nästan baleariskt doftande popmusik, va?
Visst var det så?
Och vad gjorde du?
Just det, ingenting.
Men tur att din "morsa" jobbar här och att hon styrde upp "skiten".

Därför hängde hon på ditt dörrhandtag en liten påse innehållandes fyra låtar, nämligen:

Devil Has Taken Her Man med Miss Li, vilken låter exakt som när Lykke Li gjorde den där dansskivan med The Triffids och Nick Cave & The Bad Seeds.

I Forget med Rebecka Törnqvist, vilken låter exakt som när David Byrne och Brian Eno var med i Fleetwood Mac.

Anthem med Me And My Army, vilken låter exakt som när Fleetwood Mac tolkade Neu! och  La Düsseldorf. Eller förresten, det låter ju exakt som när Michael Rother gästade Abba på den där instrumentala singel-b-sidan.

Och bara för att vi vet att du alltid blir lite "yr i bollen" frampå kvällen så får du även Disco Burp med Eddie Meduza, vilken låter exakt som... Eddie Meduza när han gör den tajtaste minimalistdiscon.
Lyssna, rör på kroppen och få fint ljud i din koskälla.

Se så, hem till mamma nu och säg förlåt!

The Sweetest Girl #2

Vi googlade Ingrid Bergman hela dagen lång, men det slutade ändå med att vi blev varma inombords, barbords och styrbords av en gammal bild föreställandes Isabella Rosselini med familjen Bergman-Schmidt-Rosselinis egna kock, Paavo Turtiainen, som på nåt märkligt sätt lyckades göra så starkt intryck på paret Ingrid Bergman-Lars Schmidt när dom av en händelse stötte samman på Helsingfors flyplats, där Paavo jobbade, att dom bad och övertalade honom att bli deras kock och hemhjälp.

Men Isabella är the sweetest girl, oavsett hur många tallrikar och sköna koftor Paavo kan bära på en och samma gång.
Har man inget annat för sig, vilket man inte har, så ska man lägga all sin tid på att bara titta på henne och lyssna på hennes fantastiska röst och bli övertygad om meningen med livet när hon säger "Dolce Gabbana, Italian designers".

Maximalt sväng

Om du tittar bort en endaste sekund så kommer vi att ögonblickligen svepa en grogg, röka en cigarett i ett endaste långt bloss, för hand sy oss ett par satans skor, tweeda oss en tweed och ringa upp Django Reinhardt och be honom spela Minor Swing.

Så skulle det alltid vara om allt var på riktigt.

Django, Django Ba!

Bara 1 kan vara bäst åt gången

Och hon har så klart precis varit och tagit sig en ristretto på Corso Como i Milano. Vad hon ska göra med resten av dagen vet hon inte riktigt. Vi skulle kunna komma med förslag, för har man så mycket stil finns det alltid nåt skoj att hitta på.
Vi menar, blusen! Färgen på blusen! Kragen! Det där vad det nu är runt halsen! Skärpet! Dom vita slingorna i kalufsen! Etcetera, etcetera, etcetera!

In the midst of life we are in dept.


Från The Sartorialist. 

Mer vår

Vi sitter och smålängtar efter nya numret av The Paris Review för den ser ju så vårigt och smultronigt och behagligt ut. Omslag av Leanne Shapton.
Fint som snus, som man säger.

The Paris Review #196 finns väl på biblo, i kiosken och hemma hos "morsan" typ nu. Och eftersom du inte har annat för dig köper du så klart även den "lilla" The Paris Review-boxen (utgiven av Picador), vilken såklart får oss alla att må lite, lite, superlite bättre.

Det är vår!

Så det börjar bli dags att plocka fram reggaeskivorna.

Marilyn fotad av George Barris strax före sin död, augusti 1962.

The Sweetest Girl

Återigen foto av Richard Corman. 1982, kanske 1983, spelar så klart noll roll, för hon ser fantastisk ut och får oss att tänka på den här Marilyn-bilden.

Nere på "stan" med Madonna

Jaha, då var det Madonna-dags igen.
Härligt, säger hela gänget i kör!

Såklart oundvikligt, för vi hittade nämligen den finaste bunten i hela världen med Madonnabilder tagna av Richard Corman en gång för länge sedan (1982).
Det var killarna på Out som var supergulliga och samlade skiten åt oss. Vi säger tack, tack, tusen tack, för vi blir så lyckliga av att se att även Madonna redan då, en gång för jättelängesen, visste att det fräckaste i världen är att strolla omkring på stan med små, söta, välklädda kids.
Och en ghettoblaster.
Såklart.
Men i detta fall så räckte det med en liten, liten "bandare". Huvudsaken är ju att man har möjligheten att lyssna på "schysst" och "skön" musik ute på "stan".

Och när man strollar omkring på "stan"kanske man sätter sig ner och pratar om ditt och datt med några gulliga gubbar och sen går går man kanske hem och kokar lite vatten till sin neskaffe.
Och sen ut på "stan" igen.
Såklart.
Kanske man då sätter sig på sin lilla pinnstol i ruinen och bara "fnular". Sen strollar man vidare och kanske tar sig nån "schysst" dricka när man står och tar igen sig i någons fina buske.

Och bilderna får oss att minnas alla våra lättklädda, galna och lyckliga denimshorts-kvällar med Jellybean på Funhouse på 526 West 26:e gatan, när vi dansade till Man Parrish! Looking From a Hilltop! Connie Case! Let The Music Play!
Ja, det var tider.

Och ja, vi tycker nog att Madonna är det allra, allra, allra bästa som någonsin funnits i hela världen.

Året var, om vi förstår det rätt, 1982.

Tom Ford och Lykke Li har en omslagspose ihop, Tom Ford och Lykke Li har en omslagspose ihop, Tom Ford och Lykke Li har en omslagspose ihop, Tom Ford och Lykke Li har ett liv, en bil, en omslagspose tillsammans!

Respektive magasins marsnummer.

Typisk rockstjärna skjuten

En typisk rockstjärna blev vid tvåtiden i går eftermiddag skjuten på Södermalm i Stockholm. Han bar en tuff jacka i mjuk skinnimitation med dubbelstickade sömmar, dragkedja och liten ståkrage samt applikationer på axlarna, fyra infällda fickor varav två med ficklock, ärm med manschett och tryckknapp, en innerficka, längd ca 65 cm i stl 48, foder av 100% polyester. Skontvätt 30º.
Unden jackan hade han en t-shirt med tufft tryck fram, sömmar i kontrastfärg på axlarna, i ärmslut och nederkant, längd ca 76 cm i stl 50. trikå av 100% bomull. Tvätt 40°.
Nertill bar han jeansbyxa i klassisk femficksmodell, linning med hällor och gylf med dragkedja, denim av 100% bomull, tvätt 40°.
På fötterna hade han en läcker streetsko av mockaimitation och mesh med detaljer i lack. Foder och innersula av textil.

Skottlossningen skedde i anslutning till ett café som serverar mackor, sallader och enklare rätter såsom bakad potatis och pajer.  Stämningen är urban och mysigt stimmig och hur högtalarna ljuder mestadels "rock". Öppet alla veckans dagar till klockan 20 förutom söndagar då dom stänger klockan 18.

Den typiske rockstjärnan blev skjuten i foten och var helt klart vid medvetande när han fördes med ambulans till Karolinska universitetssjukhuset. Han hälsade att det gjorde "superont".

Kûrs-a-kûrs

- Gud, vad du var bra! Du sa så mycket bra saker!
- Och du var en så underbart bra lyssnare!
- Stora öron!
- Ja, verkligen! Riktiga paraboler!
- Du pratade så tydligt! Väldigt bra ordval, engagerande och kul!
- Tack! Och det var så skönt att fokusera på dig när jag pratade! Du har en så behaglig rutig skjorta med läcker button-down-krage, lagom pösiga byxor i trevlig jeansmodell, bra frisyr och välvårdat skägg!
- Och du är så fin i vårdad klädsel!

- Han vill bara ligga.
- Det är den enda han vill.
- Och hon ser rätt slampig ut.
- Dom kan hålla på med varann. Det är lika bra.
- Apor.
- Apapor.
- Tölp. Tölpen och Slampan.
- Äckliga.
- Nu går vi.
- Ja, nu går vi.

Lee Radzivill

Vi vill bara säga att Lee Radziwill, 78 år, som vi så klart pratat om här tidigare, är uppe, igång och mår bra. Ja, ni ser själva.
Vi ställde oss bredvid, klappade händerna, bjöd på smala cigg och svimmade.

Shopliftat från Garance Doré.

Fullt ös i Kling Klang-studion

Ondska är:

Att på AA-möte bjuda på chilinötter.

Säg, vad mer kan vi begära?

Randigt eller prickigt. Allt vi begär.
Får vi det på en och samma gång blir det nästan för mycket.
Nästan.

Scott, såklart.

Smygsurfa

Vi har länge misstänkt att nya killen här på kontoret sitter och surfar lite "förbjudet" på arbetstid. Därför hade vi idag, utan att han visste om det, kopplat in tv:n som står bakom honom, mot hans dator.
Och vi fick se grejer, om man säger så! Och flera av killarna på bilderna känner jag dessutom.

Bikramblogga

Vi har pratat om det här nu på kontoret och jag har kommit fram till att vi "skiter" i det där med twitter. Det är för nytt, för snabbt och för få ord.
Istället ska jag alldeles strax gå ner och meddela alla de andra här på kontoret att vi från och med imorgon istället helt kommer att gå över till att bikramblogga!

Bikramblogging är en form av helt vanlig blogging men består av massa så kallade "asanas", alltså kroppsrörelser, som idag ser likadana ut som de gjorde för flera tusen år sedan när man stenbloggade! Helt otroligt, faktiskt!

Det speciella är urvalet av rörelserna tillsammans med sammansättningen, en enorm värme och luftfuktighet  i lokalen.
För att få till rätta värmen i våra lokaler, har vi numera dubbla elleverantörer!

Bikramblogging är utformad för att värma upp och stretcha muskler, leder eller faktiskt vad som helst, i en viss ordning för att få bästa effekt med dina inlägg.
Bikramblogging förebygger, underhåller och rehabiliterar även, i förlängningen, din och andras hälsa. Det tycker vi är schysst.

Vad som gör bikramblogging unikt i jämförelse med vanlig blogging, är att denna serie av "out-of-the-blue"-inlägg, görs under 90 minuter i ett uppvärmt rum (48-60 grader). Värmen främjar bl a kroppens rörlighet, avgiftning samt stretching och påverkar framförallt inläggets karaktär. Det blir rätt "flummigt", fast på ett "positivt" sätt.

Bikramblogging är rigoröst, men varje stavelse i varje inlägg är utformad för att på ett "fräscht" sätt förlänga och liksom "öppna upp" blogginlägget, som en förberedelse inför nästkommande blogginlägg.

Denna serie av blogginlägg förflyttar dessutom "sköna" och postiva ordsammansättningar till hela "nätet", till alla världens organisationer och företag. Detta för att återställa "nätets" balans och för att få alla system att fungera så som dom ska "funka".

Bikramblogging kombinerar koncentration, "spattighet", tålamod, rastlöshet, beslutsamhet, obeslutsamhet, flum, sex och självbehärskning vilket resulterar i en ökad "positiv" mental oklarhet samt i vissa fall ökad "positiv" stress.
Andra effekter av regelbunden bikramblogging är bl a "positiv" yrsel, "positivt" illamående, "positiv" ångest, "positiv" olust, "positiv" kollaps och "positiv" negativitet.

Alla människor kan bikramblogga (tror jag). Ung som gammal, sjuk som frisk, mjuk som stel, stark som svag och nybörjare som avancerad.
Alla bikrambloggar så klart utifrån egen förmåga, men tillsammans på ett och samma kontor. För att få ut det mesta möjliga av sin bikramblogging handlar det inte om hur ”perfekt” man kan blogga, utan det handlar om att utifrån sin förmåga göra det bästa man kan och helst ska man vara allra bäst.