Git Scheynius, vad gott det var med lite frukost nu, eller hur?!

Förra inlägget var bara "en fuling"för att kunna göra ännu ett Git Scheynius-inlägg. Vi har nämligen en policy här på kontoret att man aldrig får dubbelblogga Git, alltså köra två inlägg i rad som gäller Git Scheynius. Nu lyckades vi då på ett snyggt sätt fixa till det.

När jag känner mig som allra mest ensam

Det här är ett väldigt bra knep som jag verkligen kan rekommendera. När jag känner mig som allra mest ensam, då brukar jag duka till storslagen middag för 14-16 personer, för då kan jag inbilla mig att jag har något väldigt trevligt och kul att se fram emot.
Så klart följs glädjen av en oerhörd besvikelse, men det är det värt när man känner sig väldigt ensam.

Aldrig någonsin tidigare har vi varit så här "sugna" på att vara volontärer!

Nästa år ska vi definitivt jobba som volontärer på Stockholms Filmfestival.

Och Git Scheynius, förlåt att vi missade att fira att du fyllde femtio härom veckan (vi hade fullt upp med att rama in fina bilder på dig), för du är tjusigare än någonsin. Vi vill ge dig nåt. Vi har nåt här du skulle kunna få. Så kom gärna hit.

Hoppsan, nu svimmade vi ihop i en liten hög!

Nu blir vi aktiebolag med ny hemsida!

Nu har vi äntligen blivit aktiebolag! Du kommer inte märka några större förändringar, utan vi kommer mer eller mindre hålla på med samma grejer. Vår nya hemsida blir klar de närmsta dagarna.

Vinterpyssel #1

Det är i alla fall mysigt med vintern på så vis att man är hemma mycket och hinner att pyssla en massa!
Idag till exempel gjorde jag en fin liten miniskottkärra som jag målade vit och dekorerade men vita blommor och fingrar.
Egentligen hade jag velat ha barnfingrar för det hade passat bättre rent storleksmässigt, men jag fick bara tag på vuxenfingrar och det funkade faktiskt helt okej.

Alltså verkligt supersupersuperensam!

Ibland är det skönt att vara riktigt, riktigt superensam

Kan man inte sova, då får man dagdrömma!

Men snart är det sommar igen! #1

Och då är det gott att äta såna där goda rejäla japanska fiskhamburgare (som man enkelt gör själv).

Vi tittar på bilder #3

Från vänster till höger: En gammal värdelös"hagga" imiterar omslagsbilden på Kraftwerk-skivan The Man Machine helt utan förståelse för vad hon håller på med, en "seniltant" imiterar omslagsbilden på Kraftwerk-skivan The Man Machine helt utan känsla och stil och längst till höger en trevlig man i sina bästa år som fattar precis hur man gör.

Radhussingelkillen: Snart psykiskt sjuk!

Radhussingelkillen har fortsatt att ge mig huvudbry. Det är nåt mystiskt med honom. Nu har flera andra i området rapporterat att deras fruar kommer hem supersent på kvällarna och att dom då är alldeles matta och saliga. Och alla har slutat att laga middag till familjen. Alla säger "jag blir sen, men jag tror det finns en Dafgård i frysen, ät den, jag fixar eget".

Men nu har jag en plan.
Jag har sedan helgen varit utklädd till radhussingeln och levt hans liv till punkt och pricka. Varenda grej gör jag precis som radhussingeln. Tanken med det är att han efter ett tag ska bli galen och psykiskt sjuk när han inte vet vem av oss två som är han! Att han ska liksom tro att han blivit dubbel och att han då blir helt sjuk och kanske tar livet av sig!

Nu hör jag hur han smyger utmed väggen. Varför gör han det? Det är väldigt konstigt. Det gör inga normala människor. Han är inte normal. Nä, det är han inte. Jag tror han kommer att bli jättejättejättesjuk av att jag gör så här.
Ja, han kommer att bli psykiskt sjuk.

Fräcka fredag: Vad vi har i kikaren!

(När alla dom andra "herrarna" stirrar djupt in i sina stora sladdlösa, bärbara telefoner.)

Stylisch!

Får vi bara slinka emellan här och säga att vi tycker det här ser strålande ut? Tack. Det här ser strålande ut! Handskarna på "huvet", den rutiga klänningen men framförallt den ärmlösa trenchen! Den ärmlösa trenchen! Den ärmlösa trenchen! Finare än så blir det inte fredag vecka 44. Tänk om den ärmlösa trenchen kunde få bli säsongens plagg? Nu är det tyvärr inte så (istället blev det den håriga pälsvästen).

Än en gång taget från The Sartorialists självplock.

Radhussingelkillen: Sensuella skuggor

Jag var ute idag vid lunchen och spana...spatserade och råkade liksom titta in genom den nyinflyttade singelkillens vardagsrumsfönster. Det var helt och rent där inne. Men plötsligt såg jag skuggor som rörde sig i hallen. Långa, sensue... mörka skuggor. Jag såg inte vilka det var, men jag vet att grannens fru skulle gå runt i kvarteret under dagen för att se om det finns intresse av att ordna en mysig, intim fest i radhuskvarteret.
Men jag såg inget, som sagt var.
Dock kan jag säga, att den där festen är jag ingen "påhejare" av.

Min fru hos nyinflyttade singelkillen i vårt radhusområde!

Jag visste det! Eller, jag kunde inte veta. Men jag kunde gissa.

När jag var på väg hem från (en inte särskilt bra dag på) jobbet, då kikar min fru ut från ett fönster hos den här nya singelkillen i området! På övervåningen dessutom! Och hon skriker glatt "jag har bara visat honom hur man steker fisk, gör löksoppar och rullar chokladbollar! Du kan äta så länge, det finns nog nån Dafgård i frysen, jag kommer sen."
Men det vet väl alla, att det är väl inga som har köket på övervåningen?
Nä, den där nyinflyttade singelkillen i vårt radhusområde håller på med nåt annat. Om jag bara förstod vad.

Singelkille i radhusområdet

Det har flyttat in en singelkille i vårt radhusområde.
Vet faktiskt inte vad jag tycker om det.
Han verkar vara en väldigt "glidig" kille och han är väldigt "hej hej" med alla tjejerna i området.

Sånt man inte vågar säga

Lova att inte säga det här till någon.

Vi försöker att låta bli, men vi kan inte låta bli att lyssna på James Blunts nya låt These Are The Words igen och igen, igen och igen.

och vi gråter som små "bitchar".

Det var så här vi tänkte att det skulle kännas att lyssna på nya Bryan Ferry-skivan, men den är ju tyvärr en ren katastrof.

Så: så här ska det låta.

Så här ska man få gråta som en liten "bitch".

Alla låtar som handlar om att man dansar gråtandes på ett stort dansgolv, är våra allra bästa låtar.

Sen kan du för skojs skull lyssna på hans Stay The Night och inse att hela inledande instrumentala partiet är kapat rakt av från Håkans Kom Igen Lena. Som att försöka äta upp någon annans äpple. Både gott och lite farligt.

När konst är bra, då vill man bara spela Hammoud-orgel!

Oj, oj, oj!
Ni undrar vad vi ojar oss över?
Magen? Ballarna? Blåsten som blåser?
Nej.
Vi bokstaverar:
C-a-r-l  H-a-m-m-o-u-d.
Carlho...?
Carl Hammoud. Vår absoluta favvokonstnär som någonsin gått på Valands konsthögskola mellan 1999-2004.
Vi skrattar, vi gråter, vi klär av oss och vi tar på oss supermycket kläder bara för att visa hur mycket vi älskar Carl.
Bättre än så här blir det inte en sån här vecka. Förmodligen inte nästa vecka heller. Förmodligen blir det inte bättre nån endaste gång under det här året.

Har du inget att göra eller har du en del att göra eller har du ganska mycket att göra eller har du supermycket att göra? Oavsett så ska du ta en spårvagn till Göteborg, för där visas hans grejer just nu på Göteborgs Konstmuseum, varenda dag, varenda sekund fram till 21 november. Sen lägger dom ner hans grejer i en låda och skickar hem till honom. Eller dom skickar "skiten" hit, eftersom vi har köpt loss varenda liten tygbit med olja på som Calle gjort.

Kolla in "skiten" på hans homepage, baka en kaka och bjud hem honom.

Vi tittar på bilder #2

Ett litet äckligt skitljus, ett stort äckligt skitljus och en trevlig man i sina bästa år.

Vi tittar på bilder #1

En Hynda, en Slampa och en trevlig man i sina bästa år.

Intervjuad i DN:s söndagsbilaga