En parantes, men just denna morgon kändes det väldigt bra med en The XX-cover framförd av El Perro Del Mar. Det känns som att något knyts ihop, kanske en säck.
Och i samma säck funkar det väldigt bra att lyssna på en av tidernas allra, allra, allra bästa låtar, nämligen A True Story med Stockholmska sten-sax-påsegänget Thirteen Moons. Nåt av det vackraste, mest berörande och vackra som gjorts. Såklart. Så lyssna på den. Alltså, lyssna. Igen och igen och igen. Gå ur arbetslöshetskassan, säg upp dig från jobbet, lufsa omkring med trasiga skor, ring snuten, ät snö som har roliga färger, ha kul. Eller gör som deras sångare och bli ordförande i Sveriges Sommelierförening, vilket deras sångare Göran "Jag har ett, två, tre långa ben" Klintberg var från 2006 och fram till i år.
Och för att du inte ska komma ur "fas", släng då på en av tidernas bästa, sorgsnaste, sjukdomsdansande minilåtar, Alone med Colin Newman. Efter det är det kört för dig. Och du gillar det!
Och just det, när du ändå sitter där och lyssnar dig snorig på Colin Newman, lyssna då också på Not Me som är världens bästa låt och den låter som en annan världens bästa låt,alltså Teenage Kicks, fast framförd av ett långsamt mongoloidband som precis lärt sig spela raggarpop.
När sen 4AD-gänget This Mortal Coil några år senare gjorde sin version av Not Me var den så att säga lite stadigare. Inte sämre, inte bättre, bara stadigare.
