tisdag 29 december 2009

Nyopererade!


Nu är jag och nya söta killen på kontoret hemkomna från härliga Italien där vi har opererat ihop oss!
Vi insåg att vi jobbade så fruktansvärt bra och tajt ihop och att vi alltid, ja alltid har kul tillsammans och alltid har nära till ett förlösande skratt, att det kändes lika bra att operera ihop oss.
Och nu har vi alltså gjort det.

Vad som också gjorde att operationen (eller "sammanslagningen" som vi kallar det "internt") kändes logisk och självklar, var att vi båda älskar våra randiga skjortor och bär dom var dag (tills dom med anledning av "lust" åker av).

Vi skämtar om och gläds åt att vi nu har två magar att fylla med diverse buffémat. Matintresset är, som ni förstår, stort. Han matar mig, jag matar honom.

Det enda tråkiga med operationen är att nu blir jag passagerare och han chaufför, förutom då vi på långhelger bilar i Wales och besöker gruvarbetarsonen Tom Jones födelseby, Treforest.

fredag 25 december 2009

Julspecial #3


Ja, igår hade jag så klart julklappsutdelning hemmavid. Jag hade köpt en dvd-film med tv-serien Miami Vice förra veckan som jag tyckte skulle bli en superbra julklapp.
Fast jag kunde inte riktigt bestämma mig för när på julafton jag skulle "tilldela" mig julklappen, så jag gjorde så att jag med slutna ögon knappade in slumpmässig tid på klockradions alarm och när den ringde, då skulle det bli paketutdelning!
Under dagen tog jag det ganska lugnt och så. Tog nåt glas, åt några glassar, läste lite gratistidning.

Och klockan 22:30 dånade klockradions alarm igång och då var jag finklädd och i fin form!
Gud vad glad jag faktiskt blev när jag ivrigt rafsade upp paketet och däri fann en dvd-film med tv-serien Miami Vice. Okej, det var säsong 3 och säsong 1 och 2 har jag faktiskt inte sett. Men jag kom ganska snabbt in i serien och karaktärerna. En kille var ljus och en var mörk och det tyckte jag var en ganska kul mix och dom jobbade oerhört proffsigt. Snygga kläder hade dom också! Flera scener "gav mig paket", för dom hade en väldigt suggestiv stämning och killarna kändes läckra.

Precis innan jag "slocknade" i soffan vid 03-tiden insåg jag att jag hade glömt att stänga av klockradiolarmet! Ha, ha, det hade stått och tjutit i nästan fem timmar! Verkligen en jul att minnas.

Julspecial #2


Ha, ha, folk har fan inga krav nu för tiden! Tur för mig!
Alltid kring jul sätter jag upp lappar i kvarteret om att jag kan agera tomte mot lite "mat och dryck" (=öl, vin och sprit) i ersättning och det brukar bli en hel del bokningar, fast jag brukar bli kvar på den första och fyllna till så rejält att jag struntar i dom andra bokningarna.

Men det ska ju tydligt sägas här, att nån jävla tomteoverall äger jag inte, varför skulle jag det?! Däremot har jag en ganska hel och ren "kockutstyrsel" inklusive en "sån där" mössa, vilket funkar nästan lika bra. Klart dom blir förvånade när det knackar på dörren och dom öppnar och där står, inte en skrattande tomte utan en småsmutsig kock. Men efter några "hö hö hö, finns här några snälla barn" brukar man ha brutit sig igenom den första väggen av förvåning, besvikelse och ilska.

Avslutningsvis vill jag säga att folk numera, överlag, har allt bättre förråd och utbud av öl, vin och sprit, vilket är till stor glädje för oss koc....tomtar.

Julspecial #1


Under julhelgen äter jag oerhörda mängder bröd. En genomsnittlig jul "halar" jag i mig uppemot 100 limpor bröd! Varje måltid består oftast av minst 4 limpor bröd, givetvis av olika sort och "modell". Jag brukar för mitt egna nöjes skull märka upp dom i vilken ordning jag ska "intaga" dom. Det är samtidigt ett utmärkt tillfälle för mig att lära mig i vilken ordning alla dessa siffror kommer, något jag aldrig fått "in i skallen".

måndag 21 december 2009

Multimedialistan 2009! Allra sista skriket: Plats 1-5 i ett enda svep!


- Jaha gubbar och kärringar, då börjar ni alltså bli klara med det här eländet till pladder och rabblande av massa strunt.
- Ja, faktiskt.
- Det var ju för väl.
- Ja, verkligen. Ett tag ville vi bara dö på grund av den här listan som förlagt nycklarna, sålt smöret, tappat pengarna, dragit av sig byxorna och sprungit ut i kylan naken och barfota och somnat i nån snövall, gråtandes.
- Nu pladdrar ni igen.
- Förlåt.
- Ska vi säga att det här få gå undan nu?
- Ja. Hur snabbt då?
- Nån minut. Max.
- Ska vi pratsjunga listan?
- Ni gör vad ni vill, bara det går fort. Ni kan fisa fram den om det är snabbaste sättet.
- Det går nog inte. Tror inte man kan lägga in nån länk och så på en fis. Eller?
- Jag vet inte. Jag säger bara vad ni ska göra på det här kontoret och nu säger jag att det får gå undan.
- Okej. Ska vi köra?
- Tycker jag verkligen.
- Ska vi göra så att du säger placeringen som ska redovisas och vi säger vad som ligger där och kanske en liten motivering.
- Jag är helst inte inblandad i den här skiten på något vis alls.
- Alltså inte ens säga en liten nuffra?
- Okej då. Men då får ni lova att aldrig mera göra nån sådan här lista igen.
- Vi lovar.
- Bra.
- Bara kanske nån superkort lista.
- Nej.
- Okej. Ingen mer lista. Aldrig någonsin.
- Nej. Bra. Okej: Fem.

5. Washed Out: Before (Mirror Universe Tapes)
- Alltså, till att börja med: Den här låten, alltså en av världens allra bästa låtar någonsin, är endast utgiven på kassett. Kassettband!!
- Året är 2009 och gossen, som är Washed Out, som kallar sig Ernest Greene, för det är väl bara hans tanke om den perfekta namnihopslagningen, Hemingways och Grahams andra namnhalvor, va?
- Ja, han släpper världen bästa låt på endast kassettband!
- Antagligen sitter han i mammas hus och fantiserar om hur livet var när man fick uppleva splitternya släpp från purfärska Scritti Politti.
- Before låter som Kajagoogoo, ifall Kajagoogoo hade varit tidernas bästa band.
- Before är världens bästa låt någonsin.
- Man kan tjonga hem skiten här. Och så klart har vi pratat om den tidigare.
- Och hans Feel It All Around är näst bästa låten någonsin och hela lilla minialbumet Life Of Leisure, på vilken Feel It All Around finns med, är mumsebra.
- Köp, köp, köp och klappa händerna.

- Alltså, det här gick inget fortare. Inte alls.
- Oj, tog det så lång tid?
- Ja. Det går inte. Nu lägger ni på en rem eller så lägger vi ner den här skiten ögonaböj.
- Okej. Jag stressar, Jag lovar.
- Fyra. Nu!

- Åh, den här är så fin , så fin!
- Ja, vi blir så där behaglight slowmotion-sorgsna av den här!
- Det här är den låt vi lyssnat allra, allra mest på i år, va?
- Ja, det måste det vara. Lyssnar man mer på en låt än vad vi lyssnat på den här, då dör man tror jag!
- Ja, faktiskt.

- Det räcker! Nästa!
- Hur lång har vi kommit nu då?
- Inte alls långt. Tre.

- 896 ljuvliga sidor i en box som borde väga miljarder kilo, dels för att den är så stor och tjock, 29x37x10,5 cm, och dels för att det är så mycket hus i den!
- Vi brukar säga att det finns få saker som är så tråkiga, så sterila som arkitekturböcker.
- Ja. Det säger vi ofta.
- Ja, nästan hela tiden!
- Dom tar sig själva på sådant allvar och omges av sådana tråkfisar!
- Ja, usch!
- Fast Janne Nouvel är nog inte heller nån lustigkurre.
- Han är fransman.
- Precis.
- Han kanske är bra på att älska.
- Säkert.
- Bilderna är så otroligt fina i boken!
- Det är ju för att det är fina byggnader.
- Så klart. Men det är stora, fina och visuellt otroligt tilltalande bilder!
- Dom ser ut som Peter Saville-omslag varenda en!
- Ja, Faktiskt!
- Ska vi titta lite till i boken?
- Ja, det gör vi!

- Nej ni ska bli klara med den här skiten nu. Efter det gör ni precis vad ni vill, sen stänger jag ner den här vad det nu är!
- Oj!
- Två.

2. Dan Lissvik & Rasmus Hägg (Studiokillarna)
- Vi trodde väl verkligen inte att vi skulle tycka att dom här två mystrollen var världens bästa grej 2009 eftersom det hade varit så mycket av och med dom, de senaste åren.
- Nä, vi tänkte verkligen, att dom är slut, Studiokillarna!
- Men så var det inte!
- Nej, 2009 var kanske deras bästa år!
- Ja, verkligen! För kolla här när vi radar upp allt fantastiskt dom varit involverade i under året:
- Ja på den är flera riktigt, riktigt bra bananbåtslåtar!
- Ja, den är verkligen fin den!
- Den är faktisk helt suverän!
- Och skivan producerades av Danne. Och mixat den har han också! Och spelat på sin fela!
- Sicken kille!

- Producerad av Rasse! Och även han har mixat och spelat på sin banangitarr!
- Han är en riktig baddare!
- Jag har kanske sagt det om nåt annat nån gång, men är inte Change Of Heart den bästa låt som någonsin gjorts?!
- Jo det är det faktiskt!
- Det står vi för!
- Men albumtiteln är ganska hemsk!
- Jo, men det behöver inte prata om här nu, inte en sån här fin dag.

- Tänk att det här kunde bli så himla bra!
- Danne ihop med han killen från Embassy!
- Riktiga Göteborgare!
- Män.
- Fantastisk skiva.
- Har vi spelat nåt album från i år så mycket som det här?
- Nej.
- Jag visste det!
- Man blir glad av den!
- Vi är alltid glada!
- Farsan trodde först det var en ny skiva med The Creepes!

- Vi har verkligen tyckt om att lyssna på Janne Kask i år!
- Ja, han är snäll.
- Och jätteduktig! Sjunger så fint!
- Making Conersation är en riktig superlåt!
- Och Between Dreams också!
- Och allt är producerat med Danne!
- Man borde be om att få ligga med honom!
- Det har jag gjort!
- Frågat?
- Och legat.
- Lyllo.

- Den är lång!
- Och flummig!
- Och mysig!
- Ja. dom har remixat så där som bara dom gör.
- Dom är jätteduktiga.
- Verkligen.

Fontän: Winterhwila (Information)
- Väldigt bra skiva!
- Ja.
- En klassiker.
- Mmm.
- Den är "supervised by" Rasmus.
- Man fattar.
- Exakt.
- Och det är studiokillarnas skivbolag.
- Shit, alltså!

- Den här är bäst!
- Ingen protest!
- Bättre musik gick inte ha få i år!
- Den här har vi lyssnat allra, allra, allra mest på!
- Absolut!
- Och som vi har pratat om den!
- Ja. Och vi har till och med älskat till den!
- Ska vi göra det igen?!
- Snart.

- Precis. Snart. En kvar. Gud vad skönt. Jag är glad att det snart är över.

1. Mark Farrow: Yes (Limited Edition Box Set) (Parlophone, The Vinyl Factory)
- Nyp mig!
- Va?
-Nyp mig, jag vill veta om det kan vara sant att denna snygga box verkligen finns.
Aaaj! Inte så jävla hårt!
- Den finns!
- Ja, faktiskt. Mark Farrow kan han!
- Ja, verkligen!
- Den är fin.
- Väldigt fin.
- Synd att den bara gjordes i trehundra exemplar.
- Och att vi köpte alla.
- Ja, för nu har vi inga pengar kvar.
- Nej.
- Synd.
- Ja, men den är fin.
- Tänk, ett album uppdelat på tolv stycken tolvtumssinglar med a-sidans låt i instrumental version på b-sidan.
- Nästan knäppt.
- Kolla på finishen på lådan. Klart sånt kostar.
- Mmm.
- Det här är det finaste han gjort.
- Ja. Innan tyckte man kanske att den limiterade versionen av Introspective var det finaste.
- Ja. Detta är nästan samma sak fast ännu finare.
- Och ännu mer påkostat.
- Snart ramlar mina ögon ur!
- Mina med!
- Ska vi lägga av nu?
- Ja.

- Jaha. Då var det klart då. Det var på tiden. Verkligen på tiden. Varför gör ni sånt här?
- Vet inte.
- Nej, det förstår jag att ni inte vet. Nåväl. Jag går nu. Släcker ni efter er?
- Okej.
- Bra. Ajöken då.
- Hej då.
- Och lova, aldrig mer lista igen.
- Lovar.
- Bra.

Multimedialistan 2009! Plats 6: Barney Bubbles-boken!







6. Paul Gorman: Reasons To be Cheerful. The life and work of Barney Bubbles (Adelita Ltd.)
Ja, det var ju synd att han skulle behöva dö, eller ja, till och med ta livet av sig för att det skulle komma ut en fantastisk bok med hans samlade arbeten. Barney Bubbles, mannen som fick i gång alla våra favoritfjollor: Peter Saville, Neville Brody och Malcolm Garrett. När Peter "Balle" Saville" och Malcolm "Nalle" Garrett såg hans omslag för Generation X-singeln Day By Day fattade dom precis vad det var dom skulle göra. Och det var ju för väl det.

Synd bara att Barney Bubbles arbeten inte uppmärksammats lika mycket som åtminstone Savilles och Brodys. Men men, nu kan det bli lite mer öppna dörrar och fönster till rummet med alla hans mästerverk i och med med denna praktbok.

Tänk var mumsigt det måste varit för Tjing-Tjong Bubbles att göra 21 olika versioner av Ian Durys skiva Do It Yourself! Hur gött är inte det, va?! 21 olika omslag, 21 olika tapeter! Hela tapetkatalogen!!

Och hans ändlösa, sett såväl till visuell variation som mängden vikmöjligheter, omslag till Elvis "Coco" Costellos Armed Forces är ju nåt av det finaste som gått i ett par vanliga lågskor!

Och vi kan tipsa om att boken är värsta gubbmagneten! Köp hem den och du kommer garanterat ha lägenheten fylld med lättklädda gubbar i femtiofemårsåldern inom 5-10 minuter! Vad sägs om det?! Så köp den nu.

lördag 19 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 7: Pianomusiken!


7. Rocha: Hands Of Love (Fingers Of Sand) (International Feel Recordings), Florence + The Machine: Rabbit Heart (Raise It Up) (Leo Zero Remix) (Universal Island Records)och House Of House: Rushing To Paradise/The Rough Half (Whatever We Want)
Om det är nåt vi gör så fort vi får några minuter över, så är det att spela piano! Och som vi spelar! Vi spelar snabbt, vi spelar långsamt och ibland spelar vi med socker på!
Men i år är det inga som har spelat piano bättre än det här gänget. Det fina pianot genom hela Hands Of Love får oss att göra allt möjligt, bl a riva ost, smälta ost, tärna ost men framförallt hyvla och äta ost! Har du den inte måste du skaffa den nu och har du den redan, ja, då är det bara till att skaffa ett ex till! Rocha har för övrigt tidigare spelat in och släppt skivor under namnet Lars Roos.

Rushing To Paradise/The Rough Half har ju redan varit på listan, men det var ju för att det andra Whatever We Want-släppet skulle få en kompis, för de två House Of House-låtarna ska ju vara här uppe egentligen, här uppe där man spelar piano och där luften är så mycket högre!

Men det mysigaste pianot, det har vi nog ändå i Leo Zeros remix av Rabbit Heart (Raise It Up)! Oooh, vad fint det är! Det är "gospel" och vi står här iklädda skira tyger, ja, nästan inga tyger alls och vi ser väldigt, väldigt fjantiga ut, men det gör oss inget för det spelas piano för oss, bara oss!

Och den här platsen använder vi även som bonusplats till gossen Leo Zero för han har varit inblandad i så mycket bra i år. Förutom Rabbit Heart så var det ju han som gjorde filtergöttiga (ja stundtals till och med lite för filtergöttiga, men herregud, bättre för mycket än inget alls!) versionen av Prefab Sprouts 124 år gamla mysdänga Bonny från 1984!

Men låten som egentligen skulle ha egen liten piedestal är Leo Zeros remix av Zarrylades Eyes Above Your Head som lite låter som den där Paul McCartney-spelar-med-The Police-låten du önskar ska komma till dörren men som aldrig kommer till dörren. Ja, inte förrän nu då. Leo "Teo" Zero har remixat, tagit omslagsfotot, typat typon och vi gissar att han även producerat "skiten". Kanske han till och med har klippt skägget på farbror Zarrylade!?
Skaffa den, dina äppelplockarhänder behöver den!

Bonusmusiken från Leo Zero:
Prefab Sprout: Bonny/Bon Bon (A Leo Zero Re-Edit) (Glory's)
Rüf Dog: Dirty (Leo Zero Remix) (The Popular People's Front)

fredag 18 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 8: Höstnumret av franska Vogue!






8. Vogue Paris: No 899 août 2009
Vi gillar långa fotojobb, det gör vi, men det är (så klart) inte så ofta sådana håller hela vägen. Vårt favoritevighetsmodejobb sedan tidigare är Steven Meisels 76 sidor långa "ensam kvinna boende i ödsliga Los Angeles"-jobb för italienska Vogue juli 2000.
Men nu har vi då det här knäckande och enkla jobbet också.
Inez Van Lamsweerdes 64 sidor, och lika många bilder, är så självklara att man nästan kan missta dom för en vanlig modevaruhuskampanj. Dom sätter bananen på varför vi här på kontoret kan tänkas ha minsta intresse för mode, foto, magasin och quinnor.
Lika självklara som Avedons gamla Bazaarbilder.
Och, ja, omslaget är fortfarande ett av årets snyggaste.

Multimedialistan 2009! Plats 9: Skriet!


9. Skriet: Skriet (Novoton)
Det känns ganska logiskt att Skriets skivbolag har ett namn som låter som lugnande läkemedel. Efter en tre-fyra kartor Novoton är det väldigt skönt att lyssna på Skriet. Eller efter tre-fyra heldagar som leksaksförsäljare på Drottninggatan i Stockholm.
Skriets skiva låter som en logisk blandning av Velvet Undergrounds mest vadderade stunder, Björn J:son Lindhs Atlantis, Bob Hund helt utan kraft & rytmik och Cowboy Junkies The Trinity Session. Så där, då var referensandet avklarat. Nu kan vi i lugn och ro konstatera att denna skumma och dova och drömska skiva kommer att läggas med i en sån där wellpapplåda för kommande generationer, för att dom ska förstå varför saker och ting blev som dom blev.

Skivan kan lämpligtvis kompletteras med The XX:s självbetitlade debutalbum, som ju så klart inte är en lika fantastisk skiva men ändå en väl matchande.

Multimedialistan 2009! Plats 10: Jack och Beyoncé


Jack Peñate: Tonight's Today (XL Recordings) och Beyoncé: Halo (Columbia)
Kanske är det en skada i vår skalle men för oss är dessa två samma låt fast så klart på helt olika hastigheter. Det är ljudet av när vi handlar veckans lagom lama chinos, pösiga tights, foxy linne och senaste numret av vilken Vogue som helst. Det är butiksmusik när den är som allra, allra bäst och vi vill ha den överallt.
Dessutom låter Tonight's Today så mycket terassdans och stranddisco en låt rimligen kan låta. Därmed vinterns nödvändigaste låt. Kommer bli lika klassisk som Conga och Dr. Beat.

torsdag 17 december 2009

Varför tar listan aldrig slut?!


Hela kontoret ligger avsvimmat av lycka då vi alldeles nyss insåg att det "bara" var tio platser kvar på den där jävla listan som går och går men aldrig kommer till dörren.

Saxofon-Hero!


Idag överraskade chefen oss med att ha köpt in splitternya Saxofon-Hero till kontoret! Oj, oj, oj, det blev inte mycket "vettigt gjort" idag, om vi säger så!

Multimedialistan 2009! Plats 11: Sartorialist-boken!



Klart vi alla vet att stiligaste folket hittar man på Sartorialistbloggen och det är klart att vi alla kollar av den dagligen. Men senaste tiden har den uppdaterats lite mindre, va? Tänk, vad bra då att gubben Scott gav ut "skiten" som bok, och en väldans snygg sådan och då pratar vi så klart den lite dyrare (närmare bestämt 500 procent dyrare) upplagan på tvåtusen exemplar, och alla signerade! Äntligen har vi alltså en Scott Schuman-autograf!
Så har du inte gjort det än, ta på dig strumporna och gå ut och handla hem "eländet". Farmor kommer att klappa händerna, mamma-pappa kommer att klappa händerna och lillelillebror kommer också klappa händerna.
Vill ni ha en lista på vilka vi har legat med i boken, tveka inte att slå oss en signal eller skriva ett brev! Och vill det sig väl kanske vi kan ligga vi med (förutsatt att Ni har nån snygg och dyr trench, antingen på er eller liggandes på kalla golvet där vi har samlag).

Äntligen en helt vanlig jävla julskiva!


Ni har väl inte missat att Pet Shop Boys har gjort en jul-ep?! Vadå jul, på omslaget är det ju en näve m&m-godisar som flyger iväg?! Strunt samma, vad som är så fint med den är att den innehåller två gosiga covers, alltså deras versioner av andra sjuka människors musik. Dels har dom gjort en fantastisk låt äntligen lyssningsbar. Först gjorde Darin det och nu gör Pet Shop Boys det samma. Viva La Vida, alltså. Nu så bra som den låten alltså egentligen är.

Men julskivan innehåller också My Girl, alltså Madness gamla och egentligen strålande låt, men då arrangerad och framförd på deras sedvanliga lite knasiga vis.
Men nu fixar PSB till det alltså. Lyssna på Our House-mixen. Genom hela låten svävar dom där obehagliga men snygga Angelo Badalamenti-syntstråkarna från Laura Palmer's Theme i Twin Peaks. Ut och hugg ved till låten. Innan du dör.

onsdag 16 december 2009

Bytt är bytt


Vilken tur att det är så tjock och skön dimma nu när jag bytt bort mina kläder mot en värdelös lång stav som jag vet vad jag ska ha till.

Dagens i princip randiga bild


Lily Cole mer eller mindre randig på omslaget till Elle Canadas januari 2010-nummer. Och framför allt är det del 1 i vår nya serie med filmremsor.

Multimedialistan 2009! Plats 12: Interview 1972-1975!


12. Andy Warhol's Interview (mellan 1972-1975)
Elle, Vogue och Bazaar i all ära, men ska vi prata om en tidning som får oss att jonglera med våra egna byxor, ja då kan det inte bli så mycket annat än Andy Warhol's Interview.
Vi har alltid gjort trumsolo för nån viss period i Interviews historia. Länge var det Tibor Kalman-formgivna perioden och sen var det länge, länge hela post-Kalman-perioden fram tills det att ståuppkomikern Fabian Baron tog över härom året. Och såklart är det svårt att ogilla Barons stilsäkra grepp på tidningen.

Men världens absolut just nu bästa period i hela världen av Interview är mellan åren 1972-1975, när dom hade dom helt suveräna vikomslagen! Hur hade världen sett ut om den perioden aldrig skett?! Vi vågar inte ens leka med tanken.
Interview mellan dessa år är oslagbart snygg och ojämförbart cool och väldigt, väldigt rolig. Bättre tidning får du inte på kvällstidningspapper. Gå hem till farmor och "låna" med dig hennes kompletta samling redan ikväll!

Multimedialistan 2009! Plats 13: Modemagasin som inte flashar sjuttonåriga tjejers bröst!


13. Brittiska Elle, Vogue och Harper's Bazaar
Mainstream? Ja, eller bjässarna, Elle, Vogue och Harper's Bazaar. Brittiska upplagorna får oss att klappa händerna då modet allt som oftast ser strålande ut. Elle och Bazaar är dessutom förhållandevis väl formgivna. Vogue ser dock bedrövlig ut.
Men i dessa magasin finns en lättare hand med modet. Det är inga konstigheter som vi säger här på kontoret. Men det är heller inte tråkigt.Vi springer och köper dom hela tiden.
Elle fick oss till och med att tycka att några sidor med "konst" av Pete Doherty kändes bra.

Men den stora och avgörande skillnaden, förutom att dom alltid innehåller minst ett modejobb som är värt pengarna, är att i dessa tidningar slipper vi oftast det ständiga omotiverade flashandet av sextonåriga tjejers bröst.
Kolla i vilken europeisk tvåhundrakronorsmodetidning som helst(du vet dom där lite mer respekterade, lite mer "välgjorda", lite mer "tänkande", lite mer "med ett uppdrag") och inse att antalet flashade unga tonårsbröst är skrämmande.
Lägg av, säger vi.
Nej, dom ser inte roade ut.
Och vi roas inte heller. Det är inte snyggt. Det är inte lockande. Det är inte intressant.

Det är bättre om herr fotograf intresserar sig för den där Chanelblusen och få den att kännas lockande istället för de där små tonårsbrösten. Tack.

Gör nu som vi gjort, och släng in en prenumeration på Brittiska Elle och Vogue. Mode blir ju lite roligare och enklare så. Och som bonus får vi kanske ett par salladsbestick om vi har tur!

Fel igen


Jaha, nu räknade jag fel igen: Jag och vovven blir två. Inte fyra. "Gör om, gör rätt", brukar jag säga till mig själv när det blir så här.

måndag 14 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 14: Adam Olenius sjunger Have You Ever Been In Love


14: Adam Olenius: Have You Ever Been In Love? (Playground)
Ja, vi står där och studsar hit och dit med våra Henke Schwarz-skivor men sen plötsligt i en piruett så är vi helt plötsligt utklädda till Shout Out-Adam i t-shirt och jeans. Vi ser snygga och ledsna ut på samma gång och vi tänker, att nu blir det nog ligga av!
Varje natt somnar vi gråtandes, bara för att Shout Out-David sjunger årets snubbelåt så fint med sin ledsna och svikna röst.

Multimedialistan 2009! Plats 15: Henrik "Henke" Schwarz!


15. Henrik Schwarz-remixerna av:
Visti & Meyland: Yes Maam (Eskimo), Hell: The Angst (International Deejay Gigolo), Kuniyuki: Dear African Sky (Endless Flight), Code 718: Equinox (Strictly Rhythm), The Sunburst Band: Man Of War (Z Records), The Detroit Experiment: Think Twice (Juno Records) och framförallt Shehazard: Yalla Yalla (Fine Arts Recordings)
Åh, vad vi längtat efter att få prata om Henke Schwarz, men det har ju inte gått för hade vi redan gjort det, här på den här sablans listan som aldrig tar slut, så hade vi ju lagt honom allt för långt ner.
Men nu kan vi inte hålla oss längre.
In med Henke Schwarz och allt han gör.
Vi älskar Henke Schwarz och vi älskar att lyssna på Henke Schwarz och hans organiska techno.
Vi tror dessutom att han är väldigt snäll.
En Henke Schwarz-remix är det härligaste man kan bjudas på, ända sedan 2006 och den helmysiga remixen av Coldcut & Robert Owens, i original ganska muggiga, Walk A Mile In My Shoes.

Men liksom, kolla på vad killen gjort i år: Tillsammans med Âme och Dixon satt samman, mixat, remixat och trixat den fantastiska samlingen The Grandfather Paradox med undertiteln An Imprudent Journey Through 50 Years Of Minimalistic Music.

Men framförallt har han gjort sju (7!!!) fantastiska remixer som fått hela Åhléns-ledningen att begära time-out för att dom känner dom valt fel väg i livet och egentligen bara vill ligga hemma och lyssna på Henrik Schwarz-remixer hela dagarna.
Morsan säger varje gång hon hör hans remixer av The Angst, Dear African Sky och framför allt Yalla Yalla att det är "bästa skiten" hon någonsin hört.
Hon har såklart rätt.
Yalla Yalla är egentligen årets bästa låt, alla kategorier.

Min söndag:


14:00
Vaknar, riktigt jäkla slut. Går upp och steker några korvar. Ögnar igenom veckans post, oftast inget roligt. Lägger mig igen, somnar om.

16:00
Börjar vakna till. Om jag orkar så kollar jag på lite tv. Om jag inte orkar, somnar jag om igen.

18:00
Steker upp några korvar. Gärna bröd till, ketchup om det finns. Tar på mig nya kläder. Rena, om sådana finnes, annars "bara" nåt snyggt. Kolla på lite tv. Kanske steker jag upp ytterligare nån korv.

21:00
Busringer lite. Mest brukar jag bara skrika. Ibland rabblar jag recept på olika lyckade korvanrättningar.

22:00
Lite småhungrig. Steker oftast upp några korvar. Gärna senap till. Kollar igenom posten en gång till för att se ifall jag missat nåt roligt, vilket jag oftast inte har.

23:00
Går ut en stund på balkongen för att få lite "luft" och för att se om det händer nåt kul, men det brukar vara "ganska" lugnt.

24:00
Knyter mig. Steker gärna upp några korvar att ha vid sängen, då jag brukar vakna ett par gånger under natten, lite småsugen. Somnar och drömmer oftast om oro och döden.

Nya killens jättestora


Jag börjar bli så otroligt trött på nya killen här på kontoret som varje måndag kommer in på mitt rum och berättar om sin riktigt kolossalt jättestora som han halat fram under helgen. Hur han bara plockar fram den och hur alla blir livrädda när dom ser den och springer all sin väg! Poliser, brandmän, ambulansförare...alla!
Varje måndag, samma berättelse.

fredag 11 december 2009

Boksläpp!


Det här var en kul överraskning idag! Tjejerna på kontoret har tisslat, tasslat och fnissat en längre tid. Ja, dom har pekat finger också.
Och idag kom dom fram och sa, att idag blir det fest, för idag är det boksläpp!
Och helt otippat har dom skrirvit en bok om mig!

I ärlighetens namn har vi aldrig haft särskilt mycket kontakt eller ens småpratat eller setts utanför jobbet. Jag har ganska mycket känt att vi "inte spelar i samma lag". Men tydligen hade jag fel, för nu har dom skrivit en bok om mig!
Jag har inte läst den och det har dom också sagt upprepade gånger, "du får inte läsa den!!" Och sen har dom skrattat. Eller fnissat.
Tror ändå jag ska smygläsa den ikväll.

Festen var jättejättekul och alla ville bli fotade tillsammans med mig.
Kanske allt vänder nu!?

Multimedialistan 2009! Plats 16: Neville Brody gör Arena Homme+!








Om vi skulle drista oss till att säga till folk att leva med endast en ynka bok med bilder och lättfatliga och tydliga texter, så skulle vi troligen säga att den boken skulle vara, om inte Bibeln, så The Graphic Language of Neville Brody, utgiven av Thames & Hudson 1988.
Om vi har det som "kick-off" i detta inlägg, så förstår ni att vi blir "ganska" glada över att Neville Brody för en kort stund, tyvärr ett endaste nummer, återvänder till tidningsvärlden.
Det han gjorde i The Face och Arena (och i ytterligare ett antal tidningar och med en uppsjö skivomslag) ligger i den säck vi har med det som vi tycker är allra finast, allra mest betydande och allra mest omistligaste. Ja, det har allt, allt utom quinns då, för exponera quinns har inte riktigt varit hans påse.

Det är klart den blickar tillbaks, det är klart det känns tryggt. Men den står stadigt och säkert här och nu.
Detta är tidningen och numret som fått oss alla att påstå att vi alltid varit ganska mycket inne på "buffalo" och Ray Petri.
Men det är okej. Ray Petris värld är snygg, fin, klok, svartvitt och gay.

Intressant är att om man kan säga att formen ser ut som nåt annat, så är det David Carson, vars formgivning Neville Brody titulerade "the end of print", en kommentar Carson sedemera gjorde till sin programförklaring. Vi gillar Carson också, i synnerhet för att han verkar så sympatisk. Hans dingbats-sning med Bryan Ferry-intervjun i RayGun Magazine är en av mänsklighetens milstolpar. Han tyckte intervjun var så tråkig och meningslös, att han valde att typa hela intervjun med det "ganska" svårlästa Zapf Dingbats. Kolla in det i Helvetica-filmen.

Såklart är även Neville Brody med i filmen. I Arena valde han, efter ett par nummer, att uteslutande jobba med Helvetica, då ett typsnitt alla skämdes över och undvek. Tyvärr är inte Brodys medverkan i filmen svängig som Carsons, men nu var det ju inte medverkan i diverse typografi-filmer det här handlade om, utan allt det här handlade ju om att Neville Brody var kreativ direktör för det enskilda magasinsnummer i år som fick oss att i ren lycka dra ner byxorna på oss själva och göra helikoptern!

En tidning att ge till farmor och snorungen i grannlägenheten och alla däremellan!

Förresten så är det Nevilles son ni ser på uppslag två, till höger, han med det härliga burret och charmiga surtrollsuppsynen.

torsdag 10 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 17: Kristeen & Mözzer!


17. Kristeen Young: The Depression Contest (Test Tube Baby) och Morrissey: It's Not Your Birthday Anymore (Attack).
– Jaha, så ni fortsätter på med den här skiten ändå?
– Ja. Det är väl för sent att stoppa nu?
– Det är aldrig för sent.
– Nä, kanske inte.
– Okej. Men vad är det för nåt du kommer dragandes med här nu då?
– Två melodier, alltså två låtar fast från olika artister. Men dom hänger ändå ihop de två personerna, fast det har vi ju pratat om här tidigare. Kristeen Youngs The Depression Contest och Mözzers It's Not Your Birthday Anymore är låtarna.
– Det lät ju inte allt för muntert.
– Nä.
– Är det nåt bra då?
– Ja. Jättebra. Faktiskt världens två bästa låtar.
– Fast det brukar ni väl säga om allt?
– Ja, kanske.
– Sätt på skiten så får vi höra vad det är för dumheter. Tjejen först. Och sen han den andre, vad han nu hette.
– Mözzer.
– Det lät gay.
– Ja, jag vet.
– Har nån av dom spelat i Gerry and the Pacemakers?
– Nä, inte vad jag vet.
– Då får det vara.

Dagens randiga bilder!




Randiga hängslen med bröst emellan, en randig häst och avslutningsvis alldeles randiga ben.

onsdag 9 december 2009

Den här listan ni håller på med


– Jooo, en liten undran bara. Denna hära listan ni håller på med, tar den aldrig slut?
– Känns inte så.
– Hur många saker ska ni räkna upp efter varann egentligen? Jag menar, jag har inte riktigt tid att sitta och läsa en massa sånt här. Jag skulle liksom vilja ha några trevliga bilder istället.
– Ja, vi är också väldigt trötta på den här listan. Den tar faktiskt aldrig slut. Hur långt har vi kvar? Va? Va?? Är vi bara på plats sjutton?! Men det går ju inte. Vi var ju trötta på skiten redan vid 39.
– Jo, men det är det jag säger. Man orkar inte. Ibland när jag har lite tid då lyssnar jag gärna på Gerry and the Pacemakers, det tycker jag är bra. Och så läser jag gratistidningen Metro också för den tycker jag kan vara trevlig.
– Ja, den är väldigt välgjord. Gratistingen Metro alltså. Fast dagens nummer har vi inte läst.
– Jo, men jag har den här. Fast Alexandra Pascalidou-bilden har jag klippt ut och klistrat upp på lite styvare kartong. Tycker det är en fin bild. Fast hon är allldeles grön hela hon, det ser lite konstigt ut. Men hon ser rar ut, det gör hon.
– Ska vi strunta i den här listan, tycker du?
– Ja, jag tycker ni ska lägga ner skiten.
– Ska vi visa nån bild på Alexandra Pascalidou istället?
– Ja, eller någon trevlig quinna i randiga kläder kanske.
– Okej.

Multimedialistan 2009! Plats 18: (Yoghurt och) Müss Li!


18. Miss Li: I Heard Of A Girl och A Daughter Or A Son (National)

Minns ni vad vi kände, minns ni vad vi sa.
Det är fortfarande fantastisk och livsavgörande popmusik.
A Daughter or A Son är årets One Way Ticket.

Trevligt med bilden ovan är att hon iklätt sig diskret randig tröja. Och krupit upp bredvid ett randigt dragspel.

Multimedialistan 2009! Plats 19: Nick & Dick, män med kamera!



19. Avedon Fashion 1944-2000 (Harry N. Abrams) och Nick Knight (Collins Design)
Alltså det är kul att det finns lite killar som väljer att plåta tjejer (och lite andra grejer). Det har alltid funnits några i alla tider som plåtat quinnor i snygga kläder. T ex var Josef från Nasaret inte alls snickare som ofta påståtts, utan han plåtade ofta tjejer med sin kamera som han fått av nån polares farsa.

Och här har vi två böcker med två lättgillade fotografer. Richard Avedon-boken bör man såklart ha, liksom i princip alla de andra 573 Avedon-böckerna "där ute". Sen att man just nu kan känna en viss mättnad på "Dick" är en annan sak. Det är ju bara ens eget fel.
Mastigare, maffigare och matigare samling med Avedons modefoto, tjusiga quinns och kläder som faller fint mot kropp och knopp, får du leta efter.

Nick Knight-böcker finns det desto färre av, nämligen bara en sedan tidigare, Nickknight, utgiven på Schirmer/Mosel 1994, vilken känns ganska daterad (utöver denna finns även "Skinhead" från 1723 och "Flora" från 2001, den senare tillsammans Peter Saville).

Nick Knight kan inte påstås jobba med "klassiskt rent modefoto", med vilket vi menar Avedon och Penn-inspirerat. Nick Knight testar alltid något nytt, och det han gör känns under minst en säsong som rymdteknik inne i en mörk, ekande grotta.
Nick är fantastisk tycker vi. Och han har varit det så länge nu. Att denna uppsamlande bok dröjt till nu är egentligen galet, men det får det hela att kännas ännu mer fantastiskt.

Köp den som julklapp till alla du känner flyktigt, mittemellan och superbra.

Ond kursledare


Var på kurs tidigare idag, en kurs i samlagsteknik som ABF ordnade. Jättebra kurs! Så länge jag fick vara med vill säga.

Tyckte kursledaren var bra på det hela men det var några punkter i delen om hur man "kommer igång" som jag ställde mig lite undrande kring. Och det skulle jag inte gjort. Hon var tyst en lång stund och tittade på mig de ondaste ögon jag någonsin sett!

Efter ett tag lämnade hon salen och man kunde höra hur hon började snickra på nåt där ute i korridoren. Efter kanske tio minuter kom hon tillbaks in i salen och bar på nån märklig anordning. Hon återgick till sin plats. Hon var tyst och tittade åt mitt håll och sen lyfte hon upp sin märkliga anordning, som var ett mjölkpaket från vilken det hängde två tjockare ringar i varsit snöre. Skulle dom symbolisera mina pungkulor? Hon stod och nöp väldigt, väldigt hårt i dom. Hon borrade sin onda blick in i mig. Nu kunde jag se vad hon hade skrivit på mjölkpaketet: "Hej då du i ful jacka och med ful röst". Jag läste texten igen. Ja, den var riktad till mig.
Nu tittade hennes onda blick strax ovan mitt huvud. I rummet var det alldeles tyst. Inte ett ljud.
Nu såg jag att alla tittade på mig med lika onda blickar. Jag dröjde en stund. Sen insåg jag att det bara var att ta mitt pick och pack att gå.

Synd att det skulle sluta så här, då det som sagt, var en jättebra kurs.
Snörpligt slut bara.

tisdag 8 december 2009

Den röda knappen


(När hon trycker på den röda knappen, då drar jag av mig brallorna och skriker "Men quinna, vad gör du?! Tryck inte på den röda knappen, det är ju byxavdragarknappen och som du ser så har jag precis som Terence Trent D'Arby inga kalsonger på mig!")

Ny photoshop-skandal!


Jaha, då var det dags för ännu en photoshopskandal efter Ralph Lauren-annonserna och W:s Demi Moore-omslag. Och den här gången är det jag som drabbats.
Häromdan när jag var och föreläste om "Lust och olust", och trollade, för några busschaufförer i Borås, så blev jag fotad för att dom skulle skriva lite om föreläsningen på sin hemsida och ville ha med en bild, för det, som dom sa, "ser ju så trevligt ut".
Men när jag ett par dar senare surfade in på nätet och skulle kolla vad dom skrivit, blev jag alldeles förfärad! Dom hade photoshopat bort allt jag hade utanför hängslerna! Till råga på allt så löd bildtexten "...var inte alls så fläskig som ryktet gjort gällande."
Det här känns inte alls kul. Jag älskar min kropp och hoppades att andra gjorde det också. Utan några ingrepp!

Multimedialistan 2009! Plats 20: Matisse Cut-outs!


20. Gilles & Xavier-Gilles Néret: Henri Matisse Jazz/Cut-outs (Taschen)
Stor bok. Tung bok. Viktig bok. Bra bok. Säg oss, har ni köpt den än?

Multimedialistan 2009! Plats 21: Livet vi lever här!


21. Jenny Wilson: The Wooden Chair (Gold Medal Recordings) och Asha Ali: The Time Is Now (3No Music)
Organisk musik! Ja, banne mig, organisk musik! Hur låter The Wooden Ship? Egentligen?! Kanske är det årets mest egensinninga låt. Som om Erykah Badu kom från rymden med händerna fulla med träredskap. Progg-r'n'b. Och vi vill ha det i ohälsosamma mängder.

The Time Is Now är ljudet av hopp om livet. Ja, vi här på bloggen vill ge er alla en kram. Nu. Fast vi har inte duschat på några dar. Jaha, en annan gång. Okej.
The Time Is Now gör oss sugna på att bli religiösa. Åkandes i en hel, ren och fin Saab. Jo, det var en fin reklamfilm också.
The Time is Now får oss köra på ett tag till. För där ute finns det massa underbara barn. Fina, jättegamla människor. Hästar. Små, små kor. Företag som skickar fakturor men sen ringer upp och säger, den där fakturan vi skickade, strunt i den, du kan riva den. Livet. Här och nu.

Multimedialistan 2009! Plats 22: Whatever We Want-sektionen!




22. House of House: Rushing To Paradise/The Rough Half (Whatever We Want) och Food of the Gods: Boy From Brazil (Whatever We Want)
Ja, ibland kan det vara lätt att få för sig att livet, det är ett litet släpp från det nu fyra år gamla skivbolaget Whatever We Want, och gärna då ett klungsläpp. Sen när du sitter med ditt klungsläpp, då kommer avundsjuka människor fram och tar ett rejält punggrepp på dig för dom vill också ha ett klungsläpp från WWW. Ja, alla vill ha ett klungsläpp från WWW, i synnerhet när det låter så här underbart.

Förmodligen är House of House-släppet den grammofonskiva vi spelat mest i år, då bägge sidorna är strålande, euforisk och suggestiv pianomusik. Jämna veckor har det varit Rushing To Paradise-veckan och udda veckor har det varit The Rough Half-veckor.
Sällan har väl släkten sovit över så ofta som dom gjort sedan House of House-grammofonskivan damp ner! Och som vi klappat händerna, både tafatt och rafflande hårt och intensivt.

Food of Gods' Boy From Brazil är den ultimata postpunk-Public Image Ltd-Slits-tolvan, fast här och nu. Ja, faktiskt så är det världens snyggaste cool-låt. Tänk att Wong Kar Wais In The Mood For Love stylades om för postpunk. Eller tänk att Iman-bilden lite längre ner lät. Där har du ljudet. Världens bästa skiva.

Sno dom båda av grannkärringen innan nån annan gör det.

Dagens randiga: Claire Lispector!


- Åh, Claire, sitter du där och skriver dina långrandiga texter nu igen?! Ska vi inte hitta på något annat istället?
- Okej. Ska vi ligga?
- Ja.

I en perfekt värld skulle alla kvinnor alltid bära randiga kavajer.

Multimedialistan 2009! Plats 23: Musik superlångt upp i luften!


23. L Kubic: Voyager (Buzzin' Fly Records), Rebolledo: Venganza y Seducción (Cómeme) och Matias Aguayo feat. Ladybumbox: Bo Jack (Cómeme)
L Kubics Voyager handlat helt och hållet om den där slingan som kommer in första gången vid 1.39. Och att det låter som Yello. Vi har lyssnat på slingan om och om igen hela detta långa året och varje gång den rullar igång blir vi ganska glada.

Rebolledo fattar ni att vi gillar om inte för all musik så för sakens, hårets, kroppens och festglädjens skull. Venganza y Seducción är ibland världens bästa låt för att den håller igen och upprepar och upprepar och egentligen aldrig kommer till skott vilket blir en kvalité. När basen väl kommer och hälsar på en sväng vid 2.52 känns det som paradiset. I övrigt är den uppe i luften och cirklar runt, skön av saker den lagt på tungan i god tro.

Bo Jack är årets galenpanna-låt och vi kan inte få den ur skallen na na na, na na na na na, na na na. Klart man ska göra en tjingtjong-version av Bo Diddley.
Har tyvärr inte spelats på någon av yoga-kurserna vi gått på i år.

På bilden ser ni förresten våran lyssningsstation där all musik testas innan vi skriver ett ord om "skiten".

måndag 7 december 2009

Iman, så som Robert "Robban" Maxwell valde att fotografera henne!


Så fort The Moment Blog lägger upp en fantastisk bild av Robert "Bob" Mawell, så är vi där och norpar den! Som nu, när dom tjongat upp en fantastisk bild på Iman när hon är på väg till Hemköp för att handla mjölk och toapapper, ja, då är vi framme där med våra hemska fingrar och bara tar!

Äntligen! Den limiterade boxupplagan av den limiterade boxupplagan av Kents senaste skiva "Röd"!









Idag släpptes äntligen den limiterade boxupplagan av den limiterade boxupplagan av Kents senaste skiva "Röd". Formgiven som en pizzakartong fast mycket större, boxen mäter cirka 180x180 cm, och innehåller massa användbara produkter: 1 par tofflor, 3 stycken matchande kontorsstolar i lite varierande utförande, 1 kilo ekologisk bacon, 1 styck kliande keps, 1 styck osthyvel, 1 teckning på en telefonlur (ritad av okänd) och en tjuga. Tyvärr medföljer ingen skiva. Den limiterade boxupplagan av den limiterade boxupplagan finns att köpa i vissa utvalda Åhléns-butiker.

Multimedialistan 2009! Plats 24: Type!


Oj, oj, vilken hype det blev här inom åldringsvården kring Taschens dubstepguidebok "Type. A Visual History of Typefaces & Graphic Styles, 1628-1900". Gammalt är gott säger vi till varandra och tittar med alldeles tomma blickar på varandra. Tomma blickar för att vi hela nätterna i flera månader nu suttit uppe och bläddrat fram och tillbaka i den här satans boken. Och varje dag ringer vi varann och frågar "vet du om volym två kommit än?" Men nej, ingen volym två har kommit än.
Önska den i julklapp av nån snygg brandman du känner eller köp den för pengar du fått för saker du ångrar.

Vi inser nu också att i år har vi köpt generande mycket Taschen-böcker. Ni vet det lilla, lilla förlaget med små udda utgåvor i nästan obefintliga upplagor.
Äsch, stort är gott, störst vinner!

Multimedialistan 2009! Plats 25: Lillian Bassman


26. Lillian Bassman: Women (Abrams)
Om denna utgåfva hava vi redan sagot allt. Det finns inget mero vi åkor säga. Men vi kan förtydliga: Hon vet bannemej vad som är upp, ned, bak och fram på en kamera och hon vet hur svart och vitt ska dras och hon vet hur en riktig donna ser ut och hur man tar en bild på henne och får oss som jobbar på kontor att vilja ha mer och mer!
Och har du inte redan köpt den så är det hög tid att göra det nu innan julen skrämmer skiten ur dig!

Multimedialistan 2009! Plats 26: Två låtar som överraskade!


26. Bob Hund: Fantastiskt (Törncrantz Rock'N'Roll) och LCD Soundsystem: Bye Bye Bayou (DFA)
Vi trodde inte att Bob Hund skulle välja att göra Talking Heads-disco 2009, men det gjorde dom och det är vi väldigt glada för.
Och vi hade inte gissat oss till att vi skulle lyssna på ett LCD Soundsystem-släpp från i år, men hujedamej vad vi gjorde det. Bye Bye Bayou är kanske det bästa LCD Soundsystem någonsin har gjort. Vi har Stadsmissiondansat till deras Alan Vega-cover så mycket att vi brutit lårbenshalsen upprepade gånger.
Känn på den, ni!

Och så klart är ju Alan Vegas original från 1980 lysande musik. Och så klart, lite svårare.

Multimedialistan 2009! Plats 27: Lite svensk indie!



27. The Radio Dept: David (Labrador) och Skansros: Ett Sätt Att Se På Saker (Luxury)
Äntligen lite svensk indie! Många har ringt och många har bankat i kontorsväggarna och undrat "var i hela fridens namn har all den svenska indiemusiken tagit vägen?!" Och då har vi svarat att "den har aldrig varit iväg, den är här där den alltid har varit, på plats tjugosju!"
Och finare grejer än the Radio Depts David och Ett Sätt Att Se På Saker med Skansros kan man knappast ha! Att sätta David så här långt ner är ju nästan oförskämt, i synnerhet när dom har så mysigt Herbert List-foto på omslaget!

Och man kan säga att där knyter vi ihop de två låtarna och deras idévärldar. The Radio Dept har suttit och bläddrat i fotoböcker precis som Morrissey satt med nosen i sjukhusbibliotekets Cecil Beaton-böcker och Roger Mayne-böcker när han skulle plocka bilder till The Smiths' och solokarriärens omslag. Och med Morrisseys idéer och uppenbarelse dunkandes i huvudet, kroppen och i det steriliserade skrevet har Skansros (som numera heter Skansen efter att ett tag ha hetat Stinsen Brinner) överallt satt upp postit-lappar på vilka det står "Obs! Får inte glömma att få med intelligenta namndrop och referenser i texterna!" Och detta är inte kritik. Det är bara att det blir så hjärtskärande gulligt att ens mammahjärta smälter när dom sjunger "om Erik H. Erikson var här nu, vad skulle han säga?"

Fan. Ett Sätt Att Se På Saker är ju den bästa låten någonsin. I alla fall sedan den här. Eller sedan den här svenska New Order-låten, som alla kommer att glömma när dom slösar bort sina liv på att göra listor och ska sammanställa listor över detta-snart-inte-längre-pågående-decenniets bästa låtar.

lördag 5 december 2009

Följ Pilen!


- Jaha, så dom sa alltså 'följ Pilen'?
- Ja. 'Följ Pilen'.
- Konstigt. Ja, då ska jag väl bara plocka undan här då och släcka ner och så. Stänga butiken helt enkelt. Och du ska alltså hänga med mig hem då alltså?
- Ja.
- Och dom sa alltså 'följ Pilen'?
- Ja.
- Ja ja. Är du allergisk mot nåt? Jag tänkte ifall jag rattar ihop nåt käk.
- Laktos. Laktosintolerant.
- Okej. Bra att veta. Men det blir nog nån korvgrej.
- Det blir bra. Korv är gott.
- Ja. Jag har faktiskt ätit korv dom senaste fjorton dagarna.
- Oj.
- Ja. Det är lite konstigt va?
- Asch. Det är ganska normalt.
- Jaha, då går vi då. Ska vi ligga och så också då eller?
- Jag tror det.
- Jaha. Bara så att man vet.

Multimedialistan 2009! Plats 28: Wooden Shjips!


28. Wooden Shjips: For So Long och Motorbike (Holy Mountain) Två låtar från albumet "Dos".
Det här kunde vi väl aldrig tro, att Wooden Shjips, den myskosvängpsykadeliska San Fransisco-kvartetten, skulle bli så här radiovänliga!
Ska vi beskriva det hela rakt och enkelt så är det en skäggubbe i sina finaste kläder, alltså en solkig solblekt svart kavaj och under den har han en Velvet Underground-tshirt, en Suicide-tshirt, en Spacemen 3-tshirt, och en ljusgul tshirt med det muntra utropet "kraut är både gott att äta och fillibabba att lyssna på!" Och nertill har han inget alls på sig, för han vill att det ska fläkta skönt när han boogierockar.
Att slösa arton kronor på dessa två låtar väldigt, väldigt klokt.
Vissa konstiga klockslag är For So Long den svängigaste låten någonsin.

Multimedialistan 2009! Plats 29: Den där boken med massa gamla omslag!





29. Joseph Connolly: Eighty Years of Book Cover Design (Faber and Faber), Paris Vogue Covers 1920-2009 (Sephora/Editions Ramsey)
Den här har vi pladdrat om tidigare, ja. Men om vi slänger in två aldrig tidigare visade uppslag då är det väl okej, med ytterligare nån liten rad om "skiten", va? Bra. Den är väldigt bra. Omslagen i den är skitsnygga.
Och vi kan göra så här: Vi dunkar även in boken Paris Vogue Covers 1920-2009 (en bok som är förlängning av den utställning som kunde ses på göteborgsinspirerade Champs Elysées under oktober-november), för då vidgar vi ju hela omslagsgrejen, eller hur?! Två fina böcker till priset av två!
Två böcker som visar att allt handlar om omslaget, att allt handlar om damdamdambidamdam!

fredag 4 december 2009

"Vi fick teamfeeling!"







Herr och fru Toledo.

Andra saker Robert Maxwell vet #2


Bland annat vet han hur man tar en riktigt fin bild på Kate Winslet när hon fladdrar med håret och liksom tittar ner på oss muntergökar när vi frågar "ska vi?"

(Och by the way, plötsligt är dom väl väldigt lika varann, Kate och Catherine?)

Andra saker Robert Maxwell vet #1


Bland annat vet han hur man tar en riktigt bra bild på Catherine Deneuve när hon röker en smaskigt god cigarett. Vi blir sugna. På allt möjligt.

Dagens parbild: Herr och fru Toledo!


Robert Maxwell vet hur en svartvit parbild ska se ut, därför blev det så fint när han fotade kläddesigner Isabel och konstnär Ruben en vanlig dag i livet.

Bilden lånad från New York Times The Moment Blog.

Multimedialistan 2009! Plats 30: Dr. Hook!


30. Dr. Hook: Penicillin Penny (CBS)/ Golf Channel: Penny (Golf Channel Recordings)
Det här är årets skönaste, muntraste och för oss gubbar här, mest otippade, av alla inte så otippade och ibland fullständigt begripliga och då och då obegripliga av alla framrotade gamla örongodis, fixade för det moderna folket bredvid dansgolven, nämligen den gamla Dr. Hook-dängan Penicillin Penny (och det är alltså inte den här) som känns superhärlig i hela kroppen! Och den funkar precis lika gött i den vanliga ofixade versionen från 1973! Men det är klart, du får mer dans för pengarna med Golf Channels förlängda version.
Och hittills har ingen pratsjungit ordet "bitch" lika snyggt som Dennis Locorriere gör här.

torsdag 3 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 31: Glenn Gould och John Coltrane!


Ett stort tack vill vi rikta till alla dörrvakter i Stockholm som har kommit med så otroligt mycket bra musiktips under året! Killarna på på Riche, Berns, Kåken och Spy Bar har varit helt ovärdeliga i jakten på den sköna musiken! Tack, tack!

Men de allra bästen tipsen har vi fått från killarna utanför Soap Bar! Alltså, det guldkorn dom inte känner till, det finns inte! Och deras mest ovärdeliga tips i år har varit John Coltrane och Glenn Gould. Dom har sagt, varje kväll, "äsch, kila hem och lira lite Coltrane och Gould-vax istället, här är det ju ändå bara kinky". Och så har vi gjort. Eller först några Gossip-avsnitt och sen Coltrane och Gould hela natten.
I år ha vi lyssnat hälsosamt mycket på Coltrane och Gould.

Multimedialistan 2009! Plats 32: Boken med skivor i roliga färger!







32. Colors: Extraordinary Records (Taschen)
Ja, herre min skapare, vem kunde väl tro att ett helt vanligt gäng med killar 60+ skulle tycka det var kul att titta i en tjock bok med en galen italienares tokiga samling med roligt färgade, mönstrade och formade vinlskivor?! Hela kvällarna satt dom i en slags klunga och bara tittade och tittade på massa blåa, gröna, röda och gula skivor! Dom hade inte alls mycket kläder på sig och dom fnittrade hela tiden.
Ja, herre gud vad italienarna hittar på! 432 sidor muntergök!
Köp "skiten" och känn dig som en glad en!

Multimedialistan 2009! Plats 33: Dennis Hopper-boken!






33. Dennis Hopper: Photographs 1961-1967 (Taschen)
Oj, oj, så många gånger vi tryckt på köp-knappen bredvid Hopper-boken den här hösten. Inget konstigt med det, då han tar så väldans fina och måbraiga och helt enkelt fantastiska bilder. Alltså en rimlig handling om än lite dum, då den kostar femtusen pix. Men, är det nåt vi gillar så är det Dennis Hopper-foton. Vi tittar på dom till frukost, brunch, lunch och eftermiddagsfikat. Vid middagen tittar vi dock på annat, bl a kött, fisk och fågel.

Ps. Du vet väl att du kan bläddra igenom och titta på bokens samtliga 546 sidor på Taschens hemsida?! Bra va?! Ds.

Jag


Kolla, där är jag. Där på datorn. Bakgrundsbild.

Multimedialistan 2009! Plats 34: Bibliographic!





34. Jason Godfrey Bibliographic: 100 Classic Graphic Design Books (Laurence King)
En bok som snyggt fräser ihop hundra klasiska grafisk design-böcker. På pappret känns det ganska tråkigt, duktigt och stelt. Men det funkar väldigt bra. Det blir aldrig "ha ha, den här var svår du!" eller "inget relevant har gjorts de senaste femtio åren". Bra, snyggt, spänstigt och roligt urval.

Varje bok får varsitt uppslag. Det är bra, det ska vara rättvist. Snyggt valda uppslag och effektiv summering. Är du designbög, bokbög, samlarbög älskar-att-se-objekt-avfotadebög och typografibög kommer det kännas bra för dig med den här boken. Är du dessutom helt vanlig bög kommer det kännas ännu bättre!

Att jag redan hade alla de hundra listade böckerna är ju en i sammanhanget, helt irrelevant sak.

Köp skiten billigt här!

Multimedialistan 2009! Plats 35: Bazaar-omslagen!


Ja, vi blir nästan alltid lika glada när månadens Harper's Bazaar säger "dimp" i brevlådan. Förutom att det alltid är minst ett lysande modejobb så är omslagen så gott som alltid briljanta och tjusiga. Det är lätt att sitta och minnas den gamla goda tiden när Bazaar-omslagen såg fantastiska ut i en tid för länge, länge sedan. Grejen är bara att dom fortfarande, eller kanske återigen, ser fantastiska ut!
Vi har redan pratat om dom här tidigare men vi gillar att tjata och upprepa oss så vill vill bara återigen säga att Kate Winslet-omslaget, ja, det är "ganska" okej. Typ ett av tidernas snyggaste. Och Halle Berry-omslaget...tjusigt.
Och sen gillar vi alltid omslag där någon bokstav i tidningshuvuvdet har fått stryka på foten eller trillat ner, som på Gisele- och Agynessomslagen.

Skaffa även du dig en prenumeration billigt, enkelt och snabbt här!

onsdag 2 december 2009

Riktig reggae!


Det finns så många där ute som säger att dom lyssnar på reggae och att dom "lever" reggae. Dom säger att dom tatuerat "Bobban Marley" på sina skinkor och att dom har cd-skivor i bilen med Bob Marleys odödliga musik och att dom lyssnar på den ibland när dom åker till jobbet.

Men dom är ändå inte super-reggae. Det är däremot jag. Bl a så struntar jag i att åka till jobbet, för jag lever reggae, alltså orkar jag inte att åka till jobbet. Jag stannar istället hemma och tar det lugnt.

Sen har jag stickat den här reggae-mössan i reggae-färgerna. Eller rättare sagt nästan alla de tre reggae-färgerna. Jag hade inget rött garn hemma när jag stickade "skiten". Men istället så målade jag en vägg röd och då blir det komplett reggae-färgskala när jag sitter här och diggar reggae vid den röda väggen samtidig som jag har på mig min gul-gröna mössa.
Ja, så lever jag. Det funkar bra.

Multimedialistan 2009! Plats 36: Tredje låten på Phoreski-tolvan!


36. Phoreski Track 3 (Bare Fist Recordings), låt
Innan vi hade den som komplett låt, satt vi och lyssnade på den lilla snippet (vi kom åt i diverse butiker) så många gånger att vi säkert framstod som gravt skadade. Och sen har det bara fortsatt. Phoreskis bearbetning av nåt som vi enkla människor inte vet vad det är, men vad spelar det egentligen för roll när det är så fantastiskt enstående bra!? Hela andra halvan av det här året har vi stått och kramdansat till den här låten.
Om en tunn skir kavaj, igenom vilken sol och lätt vind silas, kunde låta, då skulle den låta så här. Man kan också säga att det låter väldigt mycket tv-serie. Regnvåt gata. Miami. Bla bla.
Ibland känns det som den bästa låten någonsin.
Och just det, spår 3 är det, inget annat.

Multimedialistan 2009! Plats 37: Yes Maam!


37. Visti & Meland: Yes Maam (Eskimo Recordings)
Ingen låt hade lika effektiv beståndsdel som "frågestunden" i Yes Maam med Visti & Meyland. Det lyxiga är att man kan flexa mellan originalet och Henrik Schwarz remix.
Sen har vi nån stans sett att det existerar en version med så kallad pratsång. Men det är inget vi tänker prata om här och nu.

Multimedialistan 2009! Plats 38: Quinnor!









38: Julianne Moore, Vogue, Kate Moss, New York Magazine och Helena Christensen, Harper's Bazaar
2009 var ett år då vi gillade tjejer, något vi gillat även flera andra år.
Men i år tyckte vi så himla bäst om att titta och tänka på Julianne Moore så som hon var i det mysiga julinumret av brittiska Vogue. Ja, men herre gud säger vi och tänker på: Håret! Hyn! Benen! Fräknarna! Kläderna! Färgerna! Allt det röda och allt det bruna! Parken! Ja, så ska en människa va' och så ska fotografier tas!

Vi hade även vett att uppskatta Bert Sterns "Marilyn Monroe-bilder" i ett februarinummer av New York Magazine, fast på Kate Moss den här gången.
Och nej, det är ju inte första gången Bert "Karlsson" Stern ombeds återskapa sina Marilyn-bilder med annan tjeja. Nej, samma sak gjorde han för samma tidning redan förra året, fast då med Lindsay "Tjoho" Lohan. Men, det är okej.
Senare i vinter kommer han köra samma koncept med Ulf "Ulf" Lundell, Ulf "Lyllo" Linde och hela Ultravox-gänget.

Avslutningsvis så uppskattade vi också att Helena Christensen "deltog" i ett marsnumret av amerikanska Harper's Bazaar, i ett "fint samspel" med Ed "Häxorna i" Westwick. Otroligt stark intervju. Jaha, var det ingen intervju, inte ens ett rundabordsamtal, bara bilder? Jahaja, då måste jag blanda ihop allt.

Multimedialistan 2009! Plats 39: Sumo


39. Helmut Newton: Sumo (Taschen)
Ja, men det var väl en vänlig sak av Taschen att göra, att på nytt ge ut Hemut Newtons helt galet stora och tunga "Sumo" (50x70 cm och en gubbvikt på 30 kg), fast nu i ett behändigare (snedstreck mindre sensationellt och snedstreck mindre roligt) format. Mindre och billigare.
Mindre är så där, billigt är gott.
Då var den limiterad till tiotusen exemplar och kostade från start 9000 pund. Nu krympt till cirka 27x37 cm och blott vägandes tantvikt får man "skiten" för kaffepengarna som skrotar i fickan. Det tycker vi om. Även om vi fortfarande vill ha våran latte2go.

Och istället för det storslagna stället/bordet som kom med originalet får man nu istället ett litet fjolligt plexiställ. Det uppskattar vi. Det kan också använda som förvaringsplats för tex mobilen, nycklarna och kondomer.

Årets bästa! Multimedialistan för 2009! På plats 40: Rune, Robin och Idjut

Sablar! Då var det dags igen! Att summera, ranka, synka och linka årets bästa. Vad tyckte vi allra bäst om av alla ljud vi lyssnade till och alla bilder och saker vi tittade på? Vi vet inte, men tänk om det var så här:

40. Meanderthals: Desire Lines (Album, Smalltown Supersound) och Robin Guthrie: Carousel (Album, Rocket Girl)
Ska man göra en lista med det bästa, ja då ska man börja mjukt och försiktigt. Och det allra, allra, allra bästa sättet att göra det är att göra det med dessa två skivor. Det här är musik för dig som gärna ha musik på samtidigt som du kollar på nån av alla de helt suveräna Kurt Wallander-filmatiseringarna som finns ute på marknaden. Det är mjukt och fint och minnesvärt. Kroppen slappnar av. Grannarna slappnar av. Räkningarna upphör att trilla in genom brevinkastet. Det känns helt enkelt bra.
Meanderthals är Norrmannen Fleksnes, också känd som Rune Lindbaek, i samarbete med allmöjligslagsdisco-dasarna Idjut Boys. Nuff sagt.
Och Robin "Robban Broberg" Guthrie, ja det är ju han den där goa från Cocteau Twins och faktiskt känns allt väldigt skönt och fint utan Elizabeth Frasers röst. Skivan använder han själv till att natta sina ungar med.

Konsttjuv!


Idag på morgonen när jag körde lite utbildning med några taxichaufförer (jag berättade om mina många och långa taxiresor till Ungern, Tyskland och Tjeckien), så hade jag med mig tavlan vi budade på och vann på Ebay. Tänkte det kunde vara kul att visa upp den.
Plötsligt rusar då en kort gubbe fram och börjar att rycka i tavlan och gastar "den är min, den är min, jag budade på den hela kvällen häromdan men så nickade jag till och då var helt plötsligt auktionen stängd!"
Alltså man blir både förbannad och irriterad på hur vissa inte har vett att förstå vad som är "mitt och ditt".

Givetvis avbröt jag föreläsningen, jag var alldeles för skärrad för att kunna fortsätta. Men jag lät taxametern ticka och idag har jag skickat faktura till dom.

tisdag 1 december 2009

Fantastiska bilder vi glömt att visa #2: Det härliga randiga!


Ja, ni vet att vi helt tokiga i randigt! Så hur vi har kunnat glömma att plocka fram den här randiga bilden från ett nummer av Harper's Bazaar är såklart oförklarligt. Men nu ligger den här och en skön känsla strålar genom hela kroppen.
Randig stuss av Donna Karan. Foto av Nathaniel Goldberg.

måndag 30 november 2009

Vi vann detta föremål på Ebay!


Det kostade på men det var det värt tyckte vi. Vi plundrade kaffekassan, budade och – vann! Ska tydligen vara ett Lasse Åberg-original. Välgjord är den. Och mänsklig på ett sånt där odefinierbart sätt.

Måndagsskoj!


Alltså, en sån här grå dag är det lätt att hålla sig för skratt. Men jag verkligen avskyr att vara deppig, så jag brukar då göra vad jag kan för att inte vara deppig.
En grej som jag då ofta gör är att jag tar på mig min polkarandiga skjorta, målar mig polka i ansiktet och över hela kroppen och ställer mig i det polkamönstrade sovrummet och så säger jag till min kille att han får leta efter mig och om han hittar mig så får han äta upp mig.
Till saken hör att han är helt psykiskt sjuktokig i polka så det blir ganska mycket ligga en sån här dag.
Så lätt blir en skitmåndag en en helt okej måndag.

Vilken vinstmaskin!


Det här är helt otroligt!
I somras en dag när jag inte hade nåt att göra gick jag och satte mig i mitt hobbyrum och pysslade lite. Av vad som fanns där byggde jag ett Y med ett klot ovan. Jag gjorde rätt många likadana, kanske en miljon. Sedan har jag gjort tavlor föreställande det här Y:et med ett klot ovan. Vad som är så otroligt är att jag sedan dess har tjänat 5,4 miljarder kronor på det här Y:et med ett klot ovan! Svart!!
Visst förstod jag att det fanns ett behov av ett Y med ett klot ovan, men att det fanns ett uppdämt behov kunde jag verkligen inte tro!
Ja, 2009 var ett bra år.

onsdag 25 november 2009

Fantastiska bilder vi glömt att visa: Den prickiga kvällsbilden


Ja, nåt har blivit fel. Den här borde ha legat här sedan länge. För den här Peter Lindbergh-bilden saxade vi way back, ur septembernumret av amerikanska Harper's Bazaar. Detta är helt klart vår allra, allra bästa bild med en helprickig Dolce & Gabbana-stuss (ja, Dolce & Gabbana igen!).

Clarice Lispector!


Jaha, ny tjej på kontoret. Clarice Lispector. Vi smakar på det namnet nu alla tillsammans: C-l-a-r-i-c-e-L-i-s-p-e-c-t-o-r. Hoppas hon ska trivas här. Vi trivs här. Numera.

Skitmorgon!


Inte nog med att jag blev försenad på grund av att jag först glömde min jättekonstiga gitarr på hallbyrån och var tvungen att gå tillbaka och hämta den. Och inte nog med att bussen aldrig kom. Nej, till råga på allt skulle det börja snöa ganska kraftigt också.

måndag 23 november 2009

Förbannad!


Åh, jag blev så förbannad på de andra här på kontoret idag, då jag ställde några använda kaffemuggar på diskbänken utan att diska dom och de andra skrek efter mig "DIN MORSA JOBBAR INTE HÄR!!!"
Blev så förbannad att jag sprang ut och spelade på min jättekonstiga gitarr på superhög volym! Spelade så högt att det pep i mina öron och efter ett tag började jag att gråta och jag vet inte om det var på grund av den outhärdliga volymen eller om det var för att jag blivit tillsagd att diska upp efter mig.

För alltid


Nån gång i livet händer det, att man träffar nån där båda känner "det är du och jag för alltid". Man känner att man vill gifta sig på direkten och leva, leva, leva tillsammans.
Just det hände på årets första julbord som jag var på igår. Där träffade jag en helmysig kille och vi visste båda två när vi sågs att det från och med nu skulle vara vi.
Vi hade inga vigselringar, men vi hade en lång fin girlang som vi hittade och som vi trädde genom våra öron och på så vis var vi oåtskiljbara.
Vi pratade om allt möjligt, t ex smörgåspålägg, långhelger, lättja, pimpar och sånt.

Klart att det gjorde ont med "girlangskiten" rätt genom huvudet, men det är väl så det är med kärleken ibland, att den gör ont. Ja, kärlek gör ont. Härligt!

Distrahera, distrahera!


Faen! Precis när jag lyckats med att tömma hela "kroppen och knoppen"-sektionen här på lokala biblioteket, och precis skulle börja med att röja ner "så levde vi förr"-sektionen i min stora trunk, då kommer den här sablans bokintresserade qvinnan! Måste distrahera henne så hon inte upptäcker min kupp. Tur att jag har med mig min jättekonstiga gitarr och kan tokspela på den! Ha, ha, hon kommer att bli superdistraherad och inte märka nånting!
Och får jag henne härifrån riktigt fort så kanske jag även hinner att plocka med mig hela "Skyll dig själv"-avdelningen.

Sture byter namn


- Hallåååååååååå! Vill bara säga att jag bytt namn!
- Oj, jaha.
- Hullerombuller.
- Va?
- Jag heter Hullerombuller nu.
- Oj.
- Ja, jag är jätteglad! Jättejättejätteglad!
- Jaha, grattis, då.
- Det var en indisk vän som hjälpte mig fylla i alla blanketter och allt blev tydligen rätt ifyllt för alldeles nu nyss kom papper som sa "grattis till ditt nya namn, du heter numera Hullerombuller"!
- hur kom du fram till Hullerombuller?
- Jag vet inte. Jag tror det var nåt jag drömde. Men som sagt, det har blivit mycket flummig musik på sistone och uteslutande väldigt stark indisk mat. Sånt spelar alltid in.
- Jo.
- Oj, nu känner jag att jag måste lägga mig och vila ett slag. Alldeles snurrig. Jag kom upp lite i varv av beskedet tror jag.
- Okej. hej då.
- Hej hej.

söndag 22 november 2009

Julia Louis-Dreyfus!


Julia Louis-Dreyfus blir äldre och äldre och snyggare och snyggare. Och på den här bilden, som mäter 70x100 cm och som vi hittade i vår plånbok, ser hon ju ut som en lättuppskattad mix av Salma Hayek och Tina Fey.
Tripp, trapp, ligg!

Därför var vi tvungna att köpa decembernumret av brittiska Elle


Den finaste Kate Hudson-bilden vi någonsin sett.

Kate Hudson klädd i sidenklänning av Dolce & Gabbana och högklackat av Christian Louboutin, fotad av David Slijper för Elle UK.

Och på sista tiden har han lyssnat på rätt flummig musik och bara ätit indiskt


Och blivit "inspirerad".

Min bästa bild


Under veckorna fram till lucia kommer vi att köra en ny serie här på bloggen, "Min bästa bild", där hobbyfotografer får chans att visa upp sin bästa bild. Först ut: Förre SA-sekreteraren Sture Allén, som har valt en härlig bild på en vän.

Sture: "Min bästa bild är på en kompis jag träffade på semestern för en herrans massa år sen. Han hjälpte mig med lite allt möjligt då jag var småsjuk hela veckan. Sen har vi hållit kontakten under alla år och denna bilden tog jag tidigare i år då han bad mig ta nytt passfoto till honom. Bilden blev riktigt bra och jag tittar på den nästan varje dag."

lördag 21 november 2009

Kotlett?!


- Haha, vad i hela fridens namn är det du har på huvudet?! En kotlett?? Men du ser ju inte klok ut!!

torsdag 19 november 2009

Växterna kallade till möte!


Idag kallade alla gröna växter på kontoret till möte. Anledningen var att dom hade känt sig åsidosatta senaste tiden och inte givits den uppmärksamhet dom anser sig förtjäna. Alla hummade och nickade att jo, visst hade vi märkt att det fanns en växande ilska bland "de gröna" och visst, kanske vi kunde visa dom lite mer uppmärksamhet och säga till även dom när det är fikadags och så.
Men sen när dom krävde att deras signaturer skulle stå under de inlägg dom låg bakom, då blev det en proteststorm! Inte en chans i världen sa vi alla enade.
Tyvärr kom vi inte till nån uppgörelse utan vi gick hela "vanliga" gänget och lämnade dom åt sitt eget öde.
Nej, det var ingen som vattnade innan vi gick för helg.
Jävla plantor.

Peter Jöbacks coverskiva


I en rad halsbrytande tolkningar av några av västvärldens mer gåtfulla popmusikverk spårar och utforskar Peter Jöback på sin nya coverskiva East Side Stories en sjukdomens estetik. Radikalt och nydanande sätts liv och musik i beröring. Genom inpulser från såväl psykoanalys som diskursanalys, feminism och mediateori, undersöks de teknologiska regimer som etablerats inom den moderna nöjesindustrin.

I en popmusik skriven i marginalen av de etablerade estetiska programmen registreras de teknologier och de möjligheter som öppnas med dem. På så vis kan Jöback uppmärksamma oväntade samband mellan till synes disparata musikaliska fenomen.
Och nu finns denna skiva att köpa till ett helt suveränt pris på samtliga landets Åhléns-varuhus. Köp den redan idag så har du det gjort!

Ett samtal #2


- Jaha, hejsan! Vilka är ni? Jasså från internet. Jaha. Hade vi bestämt träff? Jasså, jaha, ja, det minns jag inte. Men, ja, nu är ni här, så...
Va? Vad jag läser? Nä, det här är bara nåt skräp nån skickat till mig för att skoja.

- Hör ni, nu ljuger han igen!!

- Det gör jag väl inte?!

- Det gör du visst. Den där skiten prenumererar du ju på.

- Nej, det gör jag faktiskt inte. Det här struntet har nån postat till mig för att vara rolig. Och det är inte alls roligt.

- Du betalade ju in en femårsprenumeration härom veckan ju. Du var tvungen att ringa upp kontoret i Hamburg för att kunna teckna en så lång prenumeration.

- Äsch, lyssna inte på henne.
Vem hon är? Det är Kärringen Längst Upp På Ryggen. Har haft henne där sen jag var tolv-tretton år. Hon är bara besvär. Och en sabla skvallertacka. Skitsnack hela tiden. Jag kallar henne Ryggsäcken när jag är på riktigt dåligt humör. Fast ibland kan vi prata som vanliga människor också. Men när vi bråkar tycker hon om att säga saker som t ex "se mig i ögonen och säg att du avskyr mig". Och det går ju så klart inte. Och då kan jag ibland spricka upp i ett skratt. Men oftast inte, utan oftast blir jag än mer förbannad.

- En gång försökte du klippa bort mig!

- Nej, det är inte sant!

-Jo, det gjorde du visst! Och en annan gång hällde du hett kaffe över mig! Men du skrek själv lika mycket så då skrattade jag istället!

- Du är dum nu.

- Men värst är det när du borstar ditt hår och all skit faller ner över mig. Jag är ju allergisk.

- Det kan du ha.

- Där hör ni, sån är han hela tiden!

- Jag tror vi är färdiga nu va? ja? Okej, va bra. Har ni några fler frågor som ni kommer på så kan ni ju faxa över dom så kan jag kolla på dom och faxa tillbaks.

- Vi kollar på dom och faxa tillbaks!

- Ja ja, vi kollar på dom och faxa tillbaks.

onsdag 18 november 2009

Årets gatufotograf: Vivian Maier!











Alltså nu börjar vi nästan bli irriterade över alla som ringer hit i tid och otid, alla med samma fråga: Vem är eran favvogatufotograf just nu?! Och då svarar vi nu en gång för alla att det är faktiskt Vivian Maier som helt i det dolda i Chicago på femtio-, sextio- och sjuttiotalet gatufotograferade så det stod härliga till! Och hur fantastiskt ser det inte ut?! Just det, det ser "mums" ut!

Det var ren tur att snubben John (från vars Vivian Maier-blogg jag snott varendaste liten Vivian-bild) på en möbel- och antikauktion kom över ett gäng lådor sprängfyllda med närmre 40.000 mellanformatsbilder av henne! Ett hyfsat fynd. För såväl honom som för hela världen.

Nu väntar vi bara på Vivian Maier-boken, Vivian Maier-filmen, Vivian Maier-muggen, Vivian Maier-diskborsten och Vivian Maier-tröjan.

Ny serie: Att inreda med kaffe och te!


Det är många som hört av sig hit med problem som gäller att inreda med kaffe och te. Därför kommer vi nu under de kommande veckorna belysa typiska problem och visa upp smarta lösningar som gäller det komplexa och spännande området som att inreda med kaffe och te utgör.

Vi startar serien med en fint exempel som visar hur enkelt det trots allt kan vara. På bilden har vi inrett sovrummet med ett glas med chai-te.
Ett enkelt tips är att när du kokar upp och ska dricka ett caffelatteglas chai-te, koka upp ett extra glas att använda till inredning!
Ett glas chai-te ser bra ut i såväl hall som sovrum och vardagsrum. Jag vet även flera som gjort lyckade varianter med chai-tefyllda caffelatteglas i våtutrymmen!
Kom ihåg, det är bara fantasin som sätter gränser!

tisdag 17 november 2009

Längtan


Gud, vad jag längtar till våren. Den där tiden när man är alldeles själv och är alldeles tom och är ganska ledsen och inte får nåt gjort och sitter ute och fikar i sin gråa döda trädgård alldeles själv och känner sig väldigt ensam och övergiven och sitter och hoppas och väntar på att någon, vem som helst, ska komma och hälsa på.
Ja, gud vad jag längtar till våren.

Latte för 2!


Fick en av de nya killarna här på kontoret att följa med ut och ta en caffelatte. Vi tog en stor som vi delade på. Och vi hade supermycket socker i.
Vi pratade en massa, ja, pratade i munnen på varann nästan! Vi pratade om caffelatte mm mm.
Det var verkligen supermysigt! Vi kan verkligen jobba ihop, även om vi kanske inte får så mycket gjort. (Och vi är inte tillbaks på kontoret än.)

måndag 16 november 2009

Fjollräven borta


Vi verkar ha förlorat kontakten med Fjollis. Igår kväll fick vi några mms från honom men det var bara massa suddiga filmer med massa mörker och korta styva hårstrån. Lyssnade man noga kunde man höra Jens Lekman-musik på superlåg volym.

Vi tänker på honom och vi tänker att hade han varit här nu och om allt hade varit som vanligt, då skulle han ha suttit här på sin stol mellan de två utställningsskåpen och raljerat och gråtit om vartannat.
Märkligt är att han har ett namn som man av någon anledning a-l-d-r-i-g kommer ihåg. Vi gick alltid och sa till varann, när vi gått förbi honom, att "vad är det han heter nu igen, han som sitter på stolen mellan de två utställningsskåpen".
Ja, det är sorgligt att han inte är här.

Serveringstips


När ni har för avsikt att servera släkt och familj någon bekants huvud till middag, tänk på att inreda matrummet trevligt och att jobba med flera olika ljuskällor, gärna naturligt dagsljus blandat med ett mer behagligt gult ljus från exempelvis taklampa.

lördag 14 november 2009

Okej


Nu har du verkligen trasslat till det.

Fjollräven lägesrapport


Just nu: "Strax utanför Paris. Träffat en kvinna. Vi kommunicerar."

torsdag 12 november 2009

Fjollrävens europatripp!


Tjena, tjena! Fjollräven här igen. Vill bara säga att jag kommer köra livesändningar från min europaresa via mobilen varje dag fram till jul. Jag kommer att prata om var man äter gott, var man tjackar bäst jeansbyxor, var liggen finns, vilka språk dom pratar i olika länder och framför allt var dom snygga killarna bor.

Just nu befinner jag mig i Dortmund och kvartar hos en supergullig kille som har lärt mig en massa saker (massage m m) och som även jag lärt en del (grilla m m).
Imorgon bär det vidare, vart vet jag inte. Jag ledsnade på allt och bara drog och bestämde mig för att "leka vinden", ni vet den som far hit och dit.

Mamma ringde mig för en stund sedan på mobilen och frågade "är du lycklig, då?". Jag svarade utan minsta tvekan "ja, jag är superlycklig."

Nåt skönt att ha i sängen med stor och tydlig typografi, tack!






Förlåt då. Va? Ja, förlåt att vi glömt att fota den här boken som kom ut tidigare i år och som man faktiskt ska ha. Joseph Connolly, som har hand om Iron & Wine-mannens skägg varannan vecka (oj vad vi pratar om Iron & Wine-mannens skägg ofta! Varför gör vi det?! Ja men hur ska vi veta det?! Jag vet inte! Förmodligen är det för att vi en vacker morgon vill vakna upp i hans skägg och känna oss mjuka och stela på samma gång) har samlat åttio år av bokomslag på förlaget Faber & Faber. Det gjorde han rätt i.
En hel del man kan leva ett lyckligt och komplett liv utan men en massa är också sånt som gör det lyckliga och kompletta livet ännu mer lyckligt och komplett. En massa omslag ser ut som Factory Records 1981. Och det tycker vi är trivsamt, klädsamt och lättsamt.
Om du av typsnittet albertus blir lika "sugen" och "i gasen" som vi blir av randigt, ja, då kommer du sjukskriva dig många långa dagar med denna bok i dina ägor.

Sen att han kunde hoppat över de hyfsat pliktskyldiga delarna "nittiotalet" och "tvåtusentalet" behöver vi inte nämna. För där tappar han smöret, trasslar in sig i sina byxor och eldar pengarna. Men som sagt, det lämnar vi därhän.

Kondomtorken!


Äntligen har jag fått upp kondomtorkstället i sovrummet! Hur många gånger har man inte irriterat sig på att inte ha nånstans att göra av de använda men rengjorda kondomerna?! Men nu som sagt är det slut på det problemet.

Deoderantutställningen!


Den har varit på gång ett bra tag nu (och nämnts både en och två gånger), men igår öppnade den, min deoderantutställning!
Som planerat ägde den rum på Skansen, men inte riktigt så som det var tänkt. Till att börja med var det lite mer off-season än jag planerat och killarna och tjejerna på Skansen hade inte riktigt tid att hjälpa till med att få det hela på plats. Men, men.
Fick i alla fall en helt okej plats och jag hade fria händer. Lyckades inte få med mig hela samlingen men i alla fall några väl valda deoderanter, inhandlade på mina många resor till framförallt Tyskland.

Som en kul grej hade jag även med mig min 60-liters limited edition-flaska med pump, som jag köpte direkt på fabriken i Frankfurt häromåret. Folk fick prova på, dock stod den lite dumt så det kom mest i ansiktet när man pumpade. Men den luktar väldigt gott, så vad är fel med att lukta gott i ansiktet?

Flera gick förbi och nickade gillande till utställningen och några kom fram och gav klapp på axeln.

På öppningen igår bjöds det på varm choklad och nachos.
Senare idag stänger utställningen för den här gången. Planen är nu att få utställningen utanför landets gränser. Samlingen är för stor för Sverige som flera bekanta har sagt till mig.

söndag 8 november 2009

Inbundet uteliv!



















Japp, vi har en riktig hang up när det gäller snyggt uteliv i inbundna böcker. Sedan om det är Schweiz på fyrtiotalet eller New York på sjuttiotalet eller en sabla restaurang på åttiotalet spelar ingen roll. Allt går vi med på! Vilket ger oss ännu en anledning att stanna hemma.

Så sedan tidigare är vi glada att vi har Jakob Tuggeners finfina Ball Nights med bilder från St. Moritz Palace Hotel samlade och utgivna av Scalo och vi har Bob Colacellos heltrevliga lunta Out (utgiven på Edition 7L en gång för alla för två år sedan), med hans utelivsrapporter för Interview under sjuttio- och åttiotalet.
Så nu är vi då lyckligtvis illa tvungna att köpa Indochine, Stories shaken and Stirred som släppts på Rizzola alldeles nu med folk- och festkavalkad från New York-restaurangen Indochine.
Så ut och köp och sen snabbt hem igen.

Nystylad trädgård!


Äntligen har jag fått hjälp med att fixa trädgården!
Hittills har det bara varit en stor gräsplan och det var dödligt tråkigt.
Men så kontaktade jag en trädgårdsstylist som verkligen gav trädgården ett helt nytt liv!
Ett av mina få önskemål var ett snyggt stenarrangemang, och det fick hon verkligen till!
Tusen tack!

fredag 6 november 2009

Hej på dej!


Ska vi?

Foto av Harlemfödde Roy DeCarava (som bland mycket annat tagit snygga omslagsbilden till Miles Davis' klassiska Porgy and Bess), som gick bort den 27 oktober.

Södermalm, fredag eftermiddag




Tar du med kaffe så tar jag med bullar.

Bohemhänget Krazy Kat i Washington, 1921. Numera bögbaren The Green Lantern. Vi ses!