Idag tidigt på morgonen började det ramla in massa löst folk här på kontoret. Flera kom fram till mig och de andra här på kontoret och frågade "annonsen, gäller det allt här inne alltså?" Jag förstod ingenting. Annons? Vadå? Var? Tydligen, var det nån som satt in en annons på Blocket om att "komplett kontor säljes till lägsta möjliga pris, allt ska bort!"
Nu blev tyvärr, eller tack och lov, beroende på hur man ser på det, inte så mycket sålt: fyra stycken gamla nummer av Amelia och min nu kanske rätt gamla bärbara telefon som ett gäng ungdomar stod och skrattade åt och fick köpa för en tjuga (måste komma ihåg att stänga abonnemanget).
Jo, det är synd att inte mer blev sålt, allt eftersom under dagen kände jag mig sugen på att "börja om", trycka på "noll", "reset".
En annan gång kanske.
Men mitt i allt kom det också en märklig kvinna. Eller dam kanske. Hon stegade fram till mig, stirrade med uppspärrade ögon och sa efter lång stund: "den här är specialgjord till dig. Jag har gjort den själv. Den är gjord av tjock, tjock hud, sådan man har på undersidan av fötterna, jag har målat den svart och skrivit ditt namn på den."
Hon lämnade över en svart portfölj av vad jag bedömde vara "standardsnitt". På den stod det "UFO" med versaler skrivet på ett A4-papper.
Hon satt kvar en stund och förklarade ingående hur hon gjort den och sen bara gick hon. Var den verkligen till mig, var det inte ett missförstånd? UFO? Kunde inte minnas att jag någonsin blivit kallad UFO. Fast det är klart, man glömmer massa saker hela tiden. Och saker rinner av en som vatten på en gås.
Portföljen är ganska fina, men luktar lite gammal sko. Blir perfekt att ha matlådan i.
