Jag har haft problem på sista tiden med att någon varje dag äter upp min lunch. Men idag kom jag på tjuven.
Med mig idag hade jag en rejäl bit skinka, ja, det är faktiskt vad jag har med mig till lunch varje dag. Vill oftast ha nåt rejäl som jag "står mig på". Två kilo go' rimmad skinka brukar räcka.
Efter en liten stunds ätande, brukar jag nicka till mitt i lunchen, och när jag sen vaknar är tallriken tömd på minsta spår av mat, alltså två kilo go' rimmad skinka.
Idag var det samma visa, jag började äta men kände ganska direkt hur jag blev tung, hur ögonlocken föll ner och strax föll jag i sömn.
Men idag var sömnen ytlig och jag vaknade jag till med ett ryck. Och vad ser jag då, om inte en för mig fullständigt främmande grisjävel som slafsar i sig min skinka!
Han var aggresiv och omättlig! Jag försökte dra min rimmade skinka ur hans gläfsande käft men han vägrade släppa. Jag skrek till honom "släpp mitt kött, släpp mitt kött, annars kommer också du att dö!!
Men då svartnade det för mig och jag svimmade.
När jag sen vaknade syntes inte ett spår, varken av den ena eller andra grisen.
Men det känns bra att veta. Att jag var småhungrig resten av dagen kunde jag tack vare detta stå ut med. Fast jag sitter hela tiden och tänker, "jävla gris".
