tisdag 29 december 2009

Nyopererade!


Nu är jag och nya söta killen på kontoret hemkomna från härliga Italien där vi har opererat ihop oss!
Vi insåg att vi jobbade så fruktansvärt bra och tajt ihop och att vi alltid, ja alltid har kul tillsammans och alltid har nära till ett förlösande skratt, att det kändes lika bra att operera ihop oss.
Och nu har vi alltså gjort det.

Vad som också gjorde att operationen (eller "sammanslagningen" som vi kallar det "internt") kändes logisk och självklar, var att vi båda älskar våra randiga skjortor och bär dom var dag (tills dom med anledning av "lust" åker av).

Vi skämtar om och gläds åt att vi nu har två magar att fylla med diverse buffémat. Matintresset är, som ni förstår, stort. Han matar mig, jag matar honom.

Det enda tråkiga med operationen är att nu blir jag passagerare och han chaufför, förutom då vi på långhelger bilar i Wales och besöker gruvarbetarsonen Tom Jones födelseby, Treforest.

fredag 25 december 2009

Julspecial #3


Ja, igår hade jag så klart julklappsutdelning hemmavid. Jag hade köpt en dvd-film med tv-serien Miami Vice förra veckan som jag tyckte skulle bli en superbra julklapp.
Fast jag kunde inte riktigt bestämma mig för när på julafton jag skulle "tilldela" mig julklappen, så jag gjorde så att jag med slutna ögon knappade in slumpmässig tid på klockradions alarm och när den ringde, då skulle det bli paketutdelning!
Under dagen tog jag det ganska lugnt och så. Tog nåt glas, åt några glassar, läste lite gratistidning.

Och klockan 22:30 dånade klockradions alarm igång och då var jag finklädd och i fin form!
Gud vad glad jag faktiskt blev när jag ivrigt rafsade upp paketet och däri fann en dvd-film med tv-serien Miami Vice. Okej, det var säsong 3 och säsong 1 och 2 har jag faktiskt inte sett. Men jag kom ganska snabbt in i serien och karaktärerna. En kille var ljus och en var mörk och det tyckte jag var en ganska kul mix och dom jobbade oerhört proffsigt. Snygga kläder hade dom också! Flera scener "gav mig paket", för dom hade en väldigt suggestiv stämning och killarna kändes läckra.

Precis innan jag "slocknade" i soffan vid 03-tiden insåg jag att jag hade glömt att stänga av klockradiolarmet! Ha, ha, det hade stått och tjutit i nästan fem timmar! Verkligen en jul att minnas.

Julspecial #2


Ha, ha, folk har fan inga krav nu för tiden! Tur för mig!
Alltid kring jul sätter jag upp lappar i kvarteret om att jag kan agera tomte mot lite "mat och dryck" (=öl, vin och sprit) i ersättning och det brukar bli en hel del bokningar, fast jag brukar bli kvar på den första och fyllna till så rejält att jag struntar i dom andra bokningarna.

Men det ska ju tydligt sägas här, att nån jävla tomteoverall äger jag inte, varför skulle jag det?! Däremot har jag en ganska hel och ren "kockutstyrsel" inklusive en "sån där" mössa, vilket funkar nästan lika bra. Klart dom blir förvånade när det knackar på dörren och dom öppnar och där står, inte en skrattande tomte utan en småsmutsig kock. Men efter några "hö hö hö, finns här några snälla barn" brukar man ha brutit sig igenom den första väggen av förvåning, besvikelse och ilska.

Avslutningsvis vill jag säga att folk numera, överlag, har allt bättre förråd och utbud av öl, vin och sprit, vilket är till stor glädje för oss koc....tomtar.

Julspecial #1


Under julhelgen äter jag oerhörda mängder bröd. En genomsnittlig jul "halar" jag i mig uppemot 100 limpor bröd! Varje måltid består oftast av minst 4 limpor bröd, givetvis av olika sort och "modell". Jag brukar för mitt egna nöjes skull märka upp dom i vilken ordning jag ska "intaga" dom. Det är samtidigt ett utmärkt tillfälle för mig att lära mig i vilken ordning alla dessa siffror kommer, något jag aldrig fått "in i skallen".

måndag 21 december 2009

Multimedialistan 2009! Allra sista skriket: Plats 1-5 i ett enda svep!


- Jaha gubbar och kärringar, då börjar ni alltså bli klara med det här eländet till pladder och rabblande av massa strunt.
- Ja, faktiskt.
- Det var ju för väl.
- Ja, verkligen. Ett tag ville vi bara dö på grund av den här listan som förlagt nycklarna, sålt smöret, tappat pengarna, dragit av sig byxorna och sprungit ut i kylan naken och barfota och somnat i nån snövall, gråtandes.
- Nu pladdrar ni igen.
- Förlåt.
- Ska vi säga att det här få gå undan nu?
- Ja. Hur snabbt då?
- Nån minut. Max.
- Ska vi pratsjunga listan?
- Ni gör vad ni vill, bara det går fort. Ni kan fisa fram den om det är snabbaste sättet.
- Det går nog inte. Tror inte man kan lägga in nån länk och så på en fis. Eller?
- Jag vet inte. Jag säger bara vad ni ska göra på det här kontoret och nu säger jag att det får gå undan.
- Okej. Ska vi köra?
- Tycker jag verkligen.
- Ska vi göra så att du säger placeringen som ska redovisas och vi säger vad som ligger där och kanske en liten motivering.
- Jag är helst inte inblandad i den här skiten på något vis alls.
- Alltså inte ens säga en liten nuffra?
- Okej då. Men då får ni lova att aldrig mera göra nån sådan här lista igen.
- Vi lovar.
- Bra.
- Bara kanske nån superkort lista.
- Nej.
- Okej. Ingen mer lista. Aldrig någonsin.
- Nej. Bra. Okej: Fem.

5. Washed Out: Before (Mirror Universe Tapes)
- Alltså, till att börja med: Den här låten, alltså en av världens allra bästa låtar någonsin, är endast utgiven på kassett. Kassettband!!
- Året är 2009 och gossen, som är Washed Out, som kallar sig Ernest Greene, för han heter väl inte så utan det är väl bara hans tanke om den perfekta namnihopslagningen; Hemingways och Grahams andra namnhalvor, va?
- Ja, tänk, han släpper världen bästa låt på endast kassettband!
- Antagligen sitter han i mammas hus och fantiserar om hur livet var när man fick uppleva splitternya släpp från purfärska Scritti Politti.
- Before låter som Kajagoogoo, ifall Kajagoogoo hade varit tidernas bästa band.
- Before är världens bästa låt någonsin.
- Man kan tjonga hem skiten här. Och så klart har vi pratat om den tidigare.
- Och hans Feel It All Around är näst bästa låten någonsin och hela lilla minialbumet Life Of Leisure, på vilken Feel It All Around finns med, är mumsebra.
- Köp, köp, köp och klappa händerna.

- Alltså, det här gick inget fortare. Inte alls.
- Oj, tog det så lång tid?
- Ja. Det går inte. Nu lägger ni på en rem eller så lägger vi ner den här skiten ögonaböj.
- Okej. Jag stressar, Jag lovar.
- Fyra. Nu!

- Åh, den här är så fin , så fin!
- Ja, vi blir så där behaglight slowmotion-sorgsna av den här!
- Det här är den låt vi lyssnat allra, allra mest på i år, va?
- Ja, det måste det vara. Lyssnar man mer på en låt än vad vi lyssnat på den här, då dör man tror jag!
- Ja, faktiskt.

- Det räcker! Nästa!
- Hur lång har vi kommit nu då?
- Inte alls långt. Tre.

- 896 ljuvliga sidor i en box som borde väga miljarder kilo, dels för att den är så stor och tjock, 29x37x10,5 cm, och dels för att det är så mycket hus i den!
- Vi brukar säga att det finns få saker som är så tråkiga, så sterila som arkitekturböcker.
- Ja. Det säger vi ofta.
- Ja, nästan hela tiden!
- Dom tar sig själva på sådant allvar och omges av sådana tråkfisar!
- Ja, usch!
- Fast Janne Nouvel är nog inte heller nån lustigkurre.
- Han är fransman.
- Precis.
- Han kanske är bra på att älska.
- Säkert.
- Bilderna är så otroligt fina i boken!
- Det är ju för att det är fina byggnader.
- Så klart. Men det är stora, fina och visuellt otroligt tilltalande bilder!
- Dom ser ut som Peter Saville-omslag varenda en!
- Ja, Faktiskt!
- Ska vi titta lite till i boken?
- Ja, det gör vi!

- Nej ni ska bli klara med den här skiten nu. Efter det gör ni precis vad ni vill, sen stänger jag ner den här vad det nu är!
- Oj!
- Två.

2. Dan Lissvik & Rasmus Hägg (Studiokillarna)
- Vi trodde väl verkligen inte att vi skulle tycka att dom här två mystrollen var världens bästa grej 2009 eftersom det hade varit så mycket av och med dom, de senaste åren.
- Nä, vi tänkte verkligen, att dom är slut, Studiokillarna!
- Men så var det inte!
- Nej, 2009 var kanske deras bästa år!
- Ja, verkligen! För kolla här när vi radar upp allt fantastiskt dom varit involverade i under året:
- Ja på den är flera riktigt, riktigt bra bananbåtslåtar!
- Ja, den är verkligen fin den!
- Den är faktisk helt suverän!
- Och skivan producerades av Danne. Och mixat den har han också! Och spelat på sin fela!
- Sicken kille!

- Producerad av Rasse! Och även han har mixat och spelat på sin banangitarr!
- Han är en riktig baddare!
- Jag har kanske sagt det om nåt annat nån gång, men är inte Change Of Heart den bästa låt som någonsin gjorts?!
- Jo det är det faktiskt!
- Det står vi för!
- Men albumtiteln är ganska hemsk!
- Jo, men det behöver inte prata om här nu, inte en sån här fin dag.

- Tänk att det här kunde bli så himla bra!
- Danne ihop med han killen från Embassy!
- Riktiga Göteborgare!
- Män.
- Fantastisk skiva.
- Har vi spelat nåt album från i år så mycket som det här?
- Nej.
- Jag visste det!
- Man blir glad av den!
- Vi är alltid glada!
- Farsan trodde först det var en ny skiva med The Creeps!

- Vi har verkligen tyckt om att lyssna på Janne Kask i år!
- Ja, han är snäll.
- Och jätteduktig! Sjunger så fint!
- Making Conersation är en riktig superlåt!
- Och Between Dreams också!
- Och allt är producerat tillsammans med Danne!
- Man borde be om att få ligga med honom!
- Det har jag gjort!
- Frågat?
- Och legat.
- Lyllo.

- Den är lång!
- Och flummig!
- Och mysig!
- Ja. Dom har remixat så där som bara dom gör.
- Dom är jätteduktiga.
- Verkligen.

Fontän: Winterhwila (Information)
- Väldigt bra skiva!
- Ja.
- En klassiker.
- Mmm.
- Den är "supervised by" Rasmus.
- Man fattar.
- Exakt.
- Ligga, ligga, ligga.
- Och det är studiokillarnas skivbolag.
- Shit, alltså!

- Den här är bäst!
- Ingen protest!
- Bättre musik gick inte ha få i år!
- Den här har vi lyssnat allra, allra, allra mest på!
- Absolut!
- Och som vi har pratat om den!
- Ja. Och vi har till och med älskat till den!
- Ska vi göra det igen?!
- Snart.

- Precis. Snart. En kvar. Gud vad skönt. Jag är glad att det snart är över.

1. Mark Farrow: Yes (Limited Edition Box Set) (Parlophone, The Vinyl Factory)
- Nyp mig!
- Va?
-Nyp mig, jag vill veta om det kan vara sant att denna snygga box verkligen finns.
Aaaj! Inte så jävla hårt!
- Den finns!
- Ja, faktiskt. Mark Farrow kan han!
- Ja, verkligen!
- Den är fin.
- Väldigt fin.
- Synd att den bara gjordes i trehundra exemplar.
- Och att vi köpte alla.
- Ja, för nu har vi inga pengar kvar.
- Nej.
- Synd.
- Ja, men den är fin.
- Tänk, ett album uppdelat på tolv stycken tolvtumssinglar med a-sidans låt i instrumental version på b-sidan.
- Nästan knäppt.
- Kolla på finishen på lådan. Klart sånt kostar.
- Mmm.
- Det här är det finaste han gjort.
- Ja. Innan tyckte man kanske att den limiterade versionen av Introspective var det finaste.
- Ja. Detta är nästan samma sak fast äså otroligt mycket superfinare.
- Och ännu mer superduperpåkostat.
- Snart ramlar mina ögon ur!
- Mina med!
- Ska vi lägga av nu?
- Ja.

- Jaha. Då var det klart då. Det var på tiden. Verkligen på tiden. Varför gör ni sånt här?
- Vet inte.
- Nej, det förstår jag att ni inte vet. Nåväl. Jag går nu. Släcker ni efter er?
- Okej.
- Bra. Ajöken då.
- Hej då.
- Och lova, aldrig mer lista igen.
- Lovar.
- Bra.

Multimedialistan 2009! Plats 6: Barney Bubbles-boken!







6. Paul Gorman: Reasons To be Cheerful. The life and work of Barney Bubbles (Adelita Ltd.)
Ja, det var ju synd att han skulle behöva dö, eller ja, till och med ta livet av sig för att det skulle komma ut en fantastisk bok med hans samlade arbeten. Barney Bubbles, mannen som fick i gång alla våra favoritfjollor: Peter Saville, Neville Brody och Malcolm Garrett. När Peter "Balle" Saville" och Malcolm "Nalle" Garrett såg hans omslag för Generation X-singeln Day By Day fattade dom precis vad det var dom skulle göra. Och det var ju för väl det.

Synd bara att Barney Bubbles arbeten inte uppmärksammats lika mycket som åtminstone Savilles och Brodys. Men men, nu kan det bli lite mer öppna dörrar och fönster till rummet med alla hans mästerverk i och med med denna praktbok.

Tänk var mumsigt det måste varit för Tjing-Tjong Bubbles att göra 21 olika versioner av Ian Durys skiva Do It Yourself! Hur gött är inte det, va?! 21 olika omslag, 21 olika tapeter! Hela tapetkatalogen!!

Och hans ändlösa, sett såväl till visuell variation som mängden vikmöjligheter, omslag till Elvis "Coco" Costellos Armed Forces är ju nåt av det finaste som gått i ett par vanliga lågskor!

Och vi kan tipsa om att boken är värsta gubbmagneten! Köp hem den och du kommer garanterat ha lägenheten fylld med lättklädda gubbar i femtiofemårsåldern inom 5-10 minuter! Vad sägs om det?! Så köp den nu.

lördag 19 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 7: Pianomusiken!


7. Rocha: Hands Of Love (Fingers Of Sand) (International Feel Recordings), Florence + The Machine: Rabbit Heart (Raise It Up) (Leo Zero Remix) (Universal Island Records)och House Of House: Rushing To Paradise/The Rough Half (Whatever We Want)
Om det är nåt vi gör så fort vi får några minuter över, så är det att spela piano! Och som vi spelar! Vi spelar snabbt, vi spelar långsamt och ibland spelar vi med socker på!
Men i år är det inga som har spelat piano bättre än det här gänget. Det fina pianot genom hela Hands Of Love får oss att göra allt möjligt, bl a riva ost, smälta ost, tärna ost men framförallt hyvla och äta ost! Har du den inte måste du skaffa den nu och har du den redan, ja, då är det bara till att skaffa ett ex till! Rocha har för övrigt tidigare spelat in och släppt skivor under namnet Lars Roos.

Rushing To Paradise/The Rough Half har ju redan varit på listan, men det var ju för att det andra Whatever We Want-släppet skulle få en kompis, för de två House Of House-låtarna ska ju vara här uppe egentligen, här uppe där man spelar piano och där luften är så mycket högre!

Men det mysigaste pianot, det har vi nog ändå i Leo Zeros remix av Rabbit Heart (Raise It Up)! Oooh, vad fint det är! Det är "gospel" och vi står här iklädda skira tyger, ja, nästan inga tyger alls och vi ser väldigt, väldigt fjantiga ut, men det gör oss inget för det spelas piano för oss, bara oss!

Och den här platsen använder vi även som bonusplats till gossen Leo Zero för han har varit inblandad i så mycket bra i år. Förutom Rabbit Heart så var det ju han som gjorde filtergöttiga (ja stundtals till och med lite för filtergöttiga, men herregud, bättre för mycket än inget alls!) versionen av Prefab Sprouts 124 år gamla mysdänga Bonny från 1984!

Men låten som egentligen skulle ha egen liten piedestal är Leo Zeros remix av Zarrylades Eyes Above Your Head som lite låter som den där Paul McCartney-spelar-med-The Police-låten du önskar ska komma till dörren men som aldrig kommer till dörren. Ja, inte förrän nu då. Leo "Teo" Zero har remixat, tagit omslagsfotot, typat typon och vi gissar att han även producerat "skiten". Kanske han till och med har klippt skägget på farbror Zarrylade!?
Skaffa den, dina äppelplockarhänder behöver den!

Bonusmusiken från Leo Zero:
Prefab Sprout: Bonny/Bon Bon (A Leo Zero Re-Edit) (Glory's)
Rüf Dog: Dirty (Leo Zero Remix) (The Popular People's Front)

fredag 18 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 8: Höstnumret av franska Vogue!






8. Vogue Paris: No 899 août 2009
Vi gillar långa fotojobb, det gör vi, men det är (så klart) inte så ofta sådana håller hela vägen. Vårt favoritevighetsmodejobb sedan tidigare är Steven Meisels 76 sidor långa "ensam kvinna boende i ödsliga Los Angeles"-jobb för italienska Vogue juli 2000.
Men nu har vi då det här knäckande och enkla jobbet också.
Inez Van Lamsweerdes 64 sidor, och lika många bilder, är så självklara att man nästan kan missta dom för en vanlig modevaruhuskampanj. Dom sätter bananen på varför vi här på kontoret kan tänkas ha minsta intresse för mode, foto, magasin och quinnor.
Lika självklara som Avedons gamla Bazaarbilder.
Och, ja, omslaget är fortfarande ett av årets snyggaste.

Multimedialistan 2009! Plats 9: Skriet!


9. Skriet: Skriet (Novoton)
Det känns ganska logiskt att Skriets skivbolag har ett namn som låter som lugnande läkemedel. Efter en tre-fyra kartor Novoton är det väldigt skönt att lyssna på Skriet. Eller efter tre-fyra heldagar som leksaksförsäljare på Drottninggatan i Stockholm.
Skriets skiva låter som en logisk blandning av Velvet Undergrounds mest vadderade stunder, Björn J:son Lindhs Atlantis, Bob Hund helt utan kraft & rytmik och Cowboy Junkies The Trinity Session. Så där, då var referensandet avklarat. Nu kan vi i lugn och ro konstatera att denna skumma och dova och drömska skiva kommer att läggas med i en sån där wellpapplåda för kommande generationer, för att dom ska förstå varför saker och ting blev som dom blev.

Skivan kan lämpligtvis kompletteras med The XX:s självbetitlade debutalbum, som ju så klart inte är en lika fantastisk skiva men ändå en väl matchande.

Multimedialistan 2009! Plats 10: Jack och Beyoncé


Jack Peñate: Tonight's Today (XL Recordings) och Beyoncé: Halo (Columbia)
Kanske är det en skada i vår skalle men för oss är dessa två samma låt fast så klart på helt olika hastigheter. Det är ljudet av när vi handlar veckans lagom lama chinos, pösiga tights, foxy linne och senaste numret av vilken Vogue som helst. Det är butiksmusik när den är som allra, allra bäst och vi vill ha den överallt.
Dessutom låter Tonight's Today så mycket terassdans och stranddisco en låt rimligen kan låta. Därmed vinterns nödvändigaste låt. Kommer bli lika klassisk som Conga och Dr. Beat.

torsdag 17 december 2009

Varför tar listan aldrig slut?!


Hela kontoret ligger avsvimmat av lycka då vi alldeles nyss insåg att det "bara" var tio platser kvar på den där jävla listan som går och går men aldrig kommer till dörren.

Saxofon-Hero!


Idag överraskade chefen oss med att ha köpt in splitternya Saxofon-Hero till kontoret! Oj, oj, oj, det blev inte mycket "vettigt gjort" idag, om vi säger så!

Multimedialistan 2009! Plats 11: Sartorialist-boken!



Klart vi alla vet att stiligaste folket hittar man på Sartorialistbloggen och det är klart att vi alla kollar av den dagligen. Men senaste tiden har den uppdaterats lite mindre, va? Tänk, vad bra då att gubben Scott gav ut "skiten" som bok, och en väldans snygg sådan och då pratar vi så klart den lite dyrare (närmare bestämt 500 procent dyrare) upplagan på tvåtusen exemplar, och alla signerade! Äntligen har vi alltså en Scott Schuman-autograf!
Så har du inte gjort det än, ta på dig strumporna och gå ut och handla hem "eländet". Farmor kommer att klappa händerna, mamma-pappa kommer att klappa händerna och lillelillebror kommer också klappa händerna.
Vill ni ha en lista på vilka vi har legat med i boken, tveka inte att slå oss en signal eller skriva ett brev! Och vill det sig väl kanske vi kan ligga vi med (förutsatt att Ni har nån snygg och dyr trench, antingen på er eller liggandes på kalla golvet där vi har samlag).

Äntligen en helt vanlig jävla julskiva!


Ni har väl inte missat att Pet Shop Boys har gjort en jul-ep?! Vadå jul, på omslaget är det ju en näve m&m-godisar som flyger iväg?! Strunt samma, vad som är så fint med den är att den innehåller två gosiga covers, alltså deras versioner av andra sjuka människors musik. Dels har dom gjort en fantastisk låt äntligen lyssningsbar. Först gjorde Darin det och nu gör Pet Shop Boys det samma. Viva La Vida, alltså. Nu så bra som den låten alltså egentligen är.

Men julskivan innehåller också My Girl, alltså Madness gamla och egentligen strålande låt, men då arrangerad och framförd på deras sedvanliga lite knasiga vis.
Men nu fixar PSB till det alltså. Lyssna på Our House-mixen. Genom hela låten svävar dom där obehagliga men snygga Angelo Badalamenti-syntstråkarna från Laura Palmer's Theme i Twin Peaks. Ut och hugg ved till låten. Innan du dör.

onsdag 16 december 2009

Bytt är bytt


Vilken tur att det är så tjock dimma nu när jag bytt bort mina kläder mot en värdelös lång stav som jag inte vet vad jag ska ha till.

Dagens i princip randiga bild


Lily Cole mer eller mindre randig på omslaget till Elle Canadas januari 2010-nummer. Och framför allt är det del 1 i vår nya serie med filmremsor.

Multimedialistan 2009! Plats 12: Interview 1972-1975!


12. Andy Warhol's Interview (mellan 1972-1975)
Elle, Vogue och Bazaar i all ära, men ska vi prata om en tidning som får oss att jonglera med våra egna byxor, ja då kan det inte bli så mycket annat än Andy Warhol's Interview.
Vi har alltid gjort trumsolo för nån viss period i Interviews historia. Länge var det Tibor Kalman-formgivna perioden och sen var det länge, länge hela post-Kalman-perioden fram tills det att ståuppkomikern Fabian Baron tog över härom året. Och såklart är det svårt att ogilla Barons stilsäkra grepp på tidningen.

Men världens absolut just nu bästa period i hela världen av Interview är mellan åren 1972-1975, när dom hade dom helt suveräna vikomslagen! Hur hade världen sett ut om den perioden aldrig skett?! Vi vågar inte ens leka med tanken.
Interview mellan dessa år är oslagbart snygg och ojämförbart cool och väldigt, väldigt rolig. Bättre tidning får du inte på kvällstidningspapper. Gå hem till farmor och "låna" med dig hennes kompletta samling redan ikväll!

Multimedialistan 2009! Plats 13: Modemagasin som inte flashar sjuttonåriga tjejers bröst!


13. Brittiska Elle, Vogue och Harper's Bazaar
Mainstream? Ja, eller bjässarna, Elle, Vogue och Harper's Bazaar. Brittiska upplagorna får oss att klappa händerna då modet allt som oftast ser strålande ut. Elle och Bazaar är dessutom förhållandevis väl formgivna. Vogue ser dock bedrövlig ut.
Men i dessa magasin finns en lättare hand med modet. Det är inga konstigheter som vi säger här på kontoret. Men det är heller inte tråkigt.Vi springer och köper dom hela tiden.
Elle fick oss till och med att tycka att några sidor med "konst" av Pete Doherty kändes bra.

Men den stora och avgörande skillnaden, förutom att dom alltid innehåller minst ett modejobb som är värt pengarna, är att i dessa tidningar slipper vi oftast det ständiga omotiverade flashandet av sextonåriga tjejers bröst.
Kolla i vilken europeisk tvåhundrakronorsmodetidning som helst(du vet dom där lite mer respekterade, lite mer "välgjorda", lite mer "tänkande", lite mer "med ett uppdrag") och inse att antalet flashade unga tonårsbröst är skrämmande.
Lägg av, säger vi.
Nej, dom ser inte roade ut.
Och vi roas inte heller. Det är inte snyggt. Det är inte lockande. Det är inte intressant.

Det är bättre om herr fotograf intresserar sig för den där Chanelblusen och få den att kännas lockande istället för de där små tonårsbrösten. Tack.

Gör nu som vi gjort, och släng in en prenumeration på Brittiska Elle och Vogue. Mode blir ju lite roligare och enklare så. Och som bonus får vi kanske ett par salladsbestick om vi har tur!

Fel igen


Jaha, nu räknade jag fel igen: Jag och vovven blir två. Inte fyra. "Gör om, gör rätt", brukar jag säga till mig själv när det blir så här.

måndag 14 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 14: Adam Olenius sjunger Have You Ever Been In Love


14: Adam Olenius: Have You Ever Been In Love? (Playground)
Ja, vi står där och studsar hit och dit med våra Henke Schwarz-skivor men sen plötsligt i en piruett så är vi helt plötsligt utklädda till Shout Out Louds-Adam i t-shirt och jeans. Vi ser snygga och ledsna ut på samma gång och vi tänker, att nu blir det nog ligga av!
Varje natt somnar vi gråtandes, bara för att Shout Out-David sjunger årets snubbelåt så fint med sin ledsna och svikna röst.

Multimedialistan 2009! Plats 15: Henrik "Henke" Schwarz!


15. Henrik Schwarz-remixerna av:
Visti & Meyland: Yes Maam (Eskimo), Hell: The Angst (International Deejay Gigolo), Kuniyuki: Dear African Sky (Endless Flight), Code 718: Equinox (Strictly Rhythm), The Sunburst Band: Man Of War (Z Records), The Detroit Experiment: Think Twice (Juno Records) och framförallt Shehazard: Yalla Yalla (Fine Arts Recordings)
Åh, vad vi längtat efter att få prata om Henke Schwarz, men det har ju inte gått för hade vi redan gjort det, här på den här sablans listan som aldrig tar slut, så hade vi ju lagt honom allt för långt ner.
Men nu kan vi inte hålla oss längre.
In med Henke Schwarz och allt han gör.
Vi älskar Henke Schwarz och vi älskar att lyssna på Henke Schwarz och hans organiska techno.
Vi tror dessutom att han är väldigt snäll.
En Henke Schwarz-remix är det härligaste man kan bjudas på, ända sedan 2006 och den helmysiga remixen av Coldcut & Robert Owens, i original ganska muggiga, Walk A Mile In My Shoes.

Men liksom, kolla på vad killen gjort i år: Tillsammans med Âme och Dixon satt samman, mixat, remixat och trixat den fantastiska samlingen The Grandfather Paradox med undertiteln An Imprudent Journey Through 50 Years Of Minimalistic Music.

Men framförallt har han gjort sju (7!!!) fantastiska remixer som fått hela Åhléns-ledningen att begära time-out för att dom känner dom valt fel väg i livet och egentligen bara vill ligga hemma och lyssna på Henrik Schwarz-remixer hela dagarna.
Morsan säger varje gång hon hör hans remixer av The Angst, Dear African Sky och framför allt Yalla Yalla att det är "bästa skiten" hon någonsin hört.
Hon har såklart rätt.
Yalla Yalla är egentligen årets bästa låt, alla kategorier.

Min söndag:


14:00
Vaknar, riktigt jäkla slut. Går upp och steker några korvar. Ögnar igenom veckans post, oftast inget roligt. Lägger mig igen, somnar om.

16:00
Börjar vakna till. Om jag orkar så kollar jag på lite tv. Om jag inte orkar, somnar jag om igen.

18:00
Steker upp några korvar. Gärna bröd till, ketchup om det finns. Tar på mig nya kläder. Rena, om sådana finnes, annars "bara" nåt snyggt. Kolla på lite tv. Kanske steker jag upp ytterligare nån korv.

21:00
Busringer lite. Mest brukar jag bara skrika. Ibland rabblar jag recept på olika lyckade korvanrättningar.

22:00
Lite småhungrig. Steker oftast upp några korvar. Gärna senap till. Kollar igenom posten en gång till för att se ifall jag missat nåt roligt, vilket jag oftast inte har.

23:00
Går ut en stund på balkongen för att få lite "luft" och för att se om det händer nåt kul, men det brukar vara "ganska" lugnt.

24:00
Knyter mig. Steker gärna upp några korvar att ha vid sängen, då jag brukar vakna ett par gånger under natten, lite småsugen. Somnar och drömmer oftast om oro och döden.

Nya killens jättestora


Jag börjar bli så otroligt trött på nya killen här på kontoret som varje måndag kommer in på mitt rum och berättar om sin riktigt kolossalt jättestora som han halat fram under helgen. Hur han bara plockar fram den och hur alla blir livrädda när dom ser den och springer all sin väg! Poliser, brandmän, ambulansförare...alla!
Varje måndag, samma berättelse.

fredag 11 december 2009

Boksläpp!


Det här var en kul överraskning idag! Tjejerna på kontoret har tisslat, tasslat och fnissat en längre tid. Ja, dom har pekat finger också.
Och idag kom dom fram och sa, att idag blir det fest, för idag är det boksläpp!
Och helt otippat har dom skrirvit en bok om mig!

I ärlighetens namn har vi aldrig haft särskilt mycket kontakt eller ens småpratat eller setts utanför jobbet. Jag har ganska mycket känt att vi "inte spelar i samma lag". Men tydligen hade jag fel, för nu har dom skrivit en bok om mig!
Jag har inte läst den och det har dom också sagt upprepade gånger, "du får inte läsa den!!" Och sen har dom skrattat. Eller fnissat.
Tror ändå jag ska smygläsa den ikväll.

Festen var jättejättekul och alla ville bli fotade tillsammans med mig.
Kanske allt vänder nu!?

Multimedialistan 2009! Plats 16: Neville Brody gör Arena Homme+!








Om vi skulle drista oss till att säga till folk att leva med endast en ynka bok med bilder och lättfattliga och tydliga texter, så skulle vi troligen säga att den boken skulle vara, om inte Bibeln, så The Graphic Language of Neville Brody, utgiven av Thames & Hudson 1988.
Om vi har det som "kick-off" i detta inlägg, så förstår ni att vi blir "ganska" glada över att Neville Brody för en kort stund, tyvärr ett endaste nummer, återvänder till tidningsvärlden.
Det han gjorde i The Face och Arena (och i ytterligare ett antal tidningar och med en uppsjö skivomslag) ligger i den säck vi har med det som vi tycker är allra finast, allra mest betydande och allra mest omistligaste. Ja, det har allt, allt utom quinns då, för exponera quinns har inte riktigt varit hans påse.

Det är klart den innehållsmässigt blickar tillbaks, det är klart det känns tryggt. Men visuellt står den stadigt och säkert här och nu.
Detta är tidningen och numret som fått oss alla att påstå att vi alltid varit ganska mycket inne på "buffalo" och Ray Petri.
Men det är okej. Ray Petris värld är snygg, fin, klok, svartvitt och gay.

Intressant är att om man kan säga att formen ser ut som nåt annat, så är det David Carson, vars formgivning Neville Brody titulerade "the end of print", en kommentar Carson sedemera gjorde till sin programförklaring. Vi gillar Carson också, i synnerhet för att han verkar så sympatisk. Hans dingbats-sning med Bryan Ferry-intervjun i RayGun Magazine är en av mänsklighetens milstolpar. Han tyckte intervjun var så tråkig och meningslös, att han valde att typa hela intervjun med det "ganska" svårlästa Zapf Dingbats. Kolla in det i Helvetica-filmen.

Såklart är även Neville Brody med i filmen. I Arena valde han, efter ett par nummer, att uteslutande jobba med Helvetica, då ett typsnitt alla skämdes över och undvek. Tyvärr är inte Brodys medverkan i filmen svängig som Carsons, men nu var det ju inte medverkan i diverse typografi-filmer det här handlade om, utan allt det här handlade ju om att Neville Brody var kreativ direktör för det enskilda magasinsnummer i år som fick oss att i ren lycka dra ner byxorna på oss själva och göra helikoptern!

En tidning att ge till farmor och snorungen i grannlägenheten och alla däremellan!

Förresten så är det Nevilles son ni ser på uppslag två, till höger, han med det härliga burret och charmiga surtrollsuppsynen.

torsdag 10 december 2009

Multimedialistan 2009! Plats 17: Kristeen & Mözzer!


17. Kristeen Young: The Depression Contest (Test Tube Baby) och Morrissey: It's Not Your Birthday Anymore (Attack).
– Jaha, så ni fortsätter på med den här skiten ändå?
– Ja. Det är väl för sent att stoppa nu?
– Det är aldrig för sent.
– Nä, kanske inte.
– Okej. Men vad är det för nåt du kommer dragandes med här nu då?
– Två melodier, alltså två låtar fast från olika artister. Men dom hänger ändå ihop de två personerna, fast det har vi ju pratat om här tidigare. Kristeen Youngs The Depression Contest och Mözzers It's Not Your Birthday Anymore är låtarna.
– Det lät ju inte allt för muntert.
– Nä.
– Är det nåt bra då?
– Ja. Jättebra. Faktiskt världens två bästa låtar.
– Fast det brukar ni väl säga om allt?
– Ja, kanske.
– Sätt på skiten så får vi höra vad det är för dumheter. Tjejen först. Och sen han den andre, vad han nu hette.
– Mözzer.
– Det lät gay.
– Ja, jag vet.
– Har nån av dom spelat i Gerry and the Pacemakers?
– Nä, inte vad jag vet.
– Då får det vara.

Dagens randiga bilder!




Randiga hängslen med bröst emellan, en randig häst och avslutningsvis alldeles randiga ben.

onsdag 9 december 2009

Den här listan ni håller på med


– Jooo, en liten undran bara. Denna hära listan ni håller på med, tar den aldrig slut?
– Känns inte så.
– Hur många saker ska ni räkna upp efter varann egentligen? Jag menar, jag har inte riktigt tid att sitta och läsa en massa sånt här. Jag skulle liksom vilja ha några trevliga bilder istället.
– Ja, vi är också väldigt trötta på den här listan. Den tar faktiskt aldrig slut. Hur långt har vi kvar? Va? Va?? Är vi bara på plats sjutton?! Men det går ju inte. Vi var ju trötta på skiten redan vid 39.
– Jo, men det är det jag säger. Man orkar inte. Ibland när jag har lite tid då lyssnar jag gärna på Gerry and the Pacemakers, det tycker jag är bra. Och så läser jag gratistidningen Metro också för den tycker jag kan vara trevlig.
– Ja, den är väldigt välgjord. Gratistingen Metro alltså. Fast dagens nummer har vi inte läst.
– Jo, men jag har den här. Fast Alexandra Pascalidou-bilden har jag klippt ut och klistrat upp på lite styvare kartong. Tycker det är en fin bild. Fast hon är allldeles grön hela hon, det ser lite konstigt ut. Men hon ser rar ut, det gör hon.
– Ska vi strunta i den här listan, tycker du?
– Ja, jag tycker ni ska lägga ner skiten.
– Ska vi visa nån bild på Alexandra Pascalidou istället?
– Ja, eller någon trevlig quinna i randiga kläder kanske.
– Okej.

Multimedialistan 2009! Plats 18: (Yoghurt och) Müss Li!


18. Miss Li: I Heard Of A Girl och A Daughter Or A Son (National)

Minns ni vad vi kände, minns ni vad vi sa.
Det är fortfarande fantastisk och livsavgörande popmusik.
A Daughter or A Son är årets One Way Ticket.

Trevligt med bilden ovan är att hon iklätt sig diskret randig tröja. Och krupit upp bredvid ett randigt dragspel.

Multimedialistan 2009! Plats 19: Nick & Dick, män med kamera!



19. Avedon Fashion 1944-2000 (Harry N. Abrams) och Nick Knight (Collins Design)
Alltså det är kul att det finns lite killar som väljer att plåta tjejer (och lite andra grejer). Det har alltid funnits några i alla tider som plåtat quinnor i snygga kläder. T ex var Josef från Nasaret inte alls snickare som ofta påståtts, utan han plåtade ofta tjejer med sin kamera som han fått av nån polares farsa.

Och här har vi två böcker med två lättgillade fotografer. Richard Avedon-boken bör man såklart ha, liksom i princip alla de andra 573 Avedon-böckerna "där ute". Sen att man just nu kan känna en viss mättnad på "Dick" är en annan sak. Det är ju bara ens eget fel.
Mastigare, maffigare och matigare samling med Avedons modefoto, tjusiga quinns och kläder som faller fint mot kropp och knopp, får du leta efter.

Nick Knight-böcker finns det desto färre av, nämligen bara en sedan tidigare, Nickknight, utgiven på Schirmer/Mosel 1994, vilken känns ganska daterad (utöver denna finns även "Skinhead" från 1723 och "Flora" från 2001, den senare tillsammans Peter Saville).

Nick Knight kan inte påstås jobba med "klassiskt rent modefoto", med vilket vi menar Avedon och Penn-inspirerat. Nick Knight testar alltid något nytt, och det han gör känns under minst en säsong som rymdteknik inne i en mörk, ekande grotta.
Nick är fantastisk tycker vi. Och han har varit det så länge nu. Att denna uppsamlande bok dröjt till nu är egentligen galet, men det får det hela att kännas ännu mer fantastiskt.

Köp den som julklapp till alla du känner flyktigt, mittemellan och superbra.

Ond kursledare


Var på kurs tidigare idag, en kurs i samlagsteknik som ABF ordnade. Jättebra kurs! Så länge jag fick vara med vill säga.

Tyckte kursledaren var bra på det hela men det var några punkter i delen om hur man "kommer igång" som jag ställde mig lite undrande kring. Och det skulle jag inte gjort. Hon var tyst en lång stund och tittade på mig de ondaste ögon jag någonsin sett!

Efter ett tag lämnade hon salen och man kunde höra hur hon började snickra på nåt där ute i korridoren. Efter kanske tio minuter kom hon tillbaks in i salen och bar på nån märklig anordning. Hon återgick till sin plats. Hon var tyst och tittade åt mitt håll och sen lyfte hon upp sin märkliga anordning, som var ett mjölkpaket från vilken det hängde två tjockare ringar i varsit snöre. Skulle dom symbolisera mina pungkulor? Hon stod och nöp väldigt, väldigt hårt i dom. Hon borrade sin onda blick in i mig. Nu kunde jag se vad hon hade skrivit på mjölkpaketet: "Hej då du i ful jacka och med ful röst". Jag läste texten igen. Ja, den var riktad till mig.
Nu tittade hennes onda blick strax ovan mitt huvud. I rummet var det alldeles tyst. Inte ett ljud.
Nu såg jag att alla tittade på mig med lika onda blickar. Jag dröjde en stund. Sen insåg jag att det bara var att ta mitt pick och pack att gå.

Synd att det skulle sluta så här, då det som sagt, var en jättebra kurs.
Snörpligt slut bara.