Vi är som ni vet inte så förtjusta i att prata om det vi inte gillar. Men att liksom råka hoppa över att bara i förbifarten nämna att förra månadens nummer av Vanity Fair var det fulaste omslaget sedan den allra första tidningen någonsin gavs ut, vore på alla viss ovärdigt. Omslaget är så uppblåst det kan bli (och det må vara tanken, men det hjälps inte); Michael Douglas, guld och "MONEY" typat "ganska" stort.
Vi har komplett uppsätting av Vanity Fair typ från tre år bakåt i tiden, men just mars månads nummer 2010 "råka" nu fattas.
Sen ska vi inte försöka påstå att deras omslag brukar vara lysande. Men ändå.
Ändå blir vi lite glada när majnumret dimper ner och i alla fall ser okej ut. Rött och vitt och lite grafiskt så där och vi kommer (mest för att vår hjärna fladdrar) att tänka på vår favoritbild på Aldous Huxley tagen av vår favoritfotograf Cecil Beaton.
Sen känns Grace Kelly (tyvärr) lite för meningslös och nån portion Mad Men för mycket för oss. Dock ska vi läsa artikeln och se om det ändrar nåt.
Men ska vi prata Vanity Fair, vilket vi uppenbarligen gör så ska vi prata om deras stående sista sida, The Proust Questionnaire. Enklare, bättre och roligare blir det nog trots allt inte! Stående frågor och ofta känslosamma svar från de allra största.
Och nu finns till råga på allt "skiten" som bok! Köp den idag, lägg ner den i ett vadderat kuvert, skriv din adress på och lägg på lådan och bli glatt överraskad imorgon!
Medan du vänta på det paketet, så kan du läsa en hel massa Proustare här.
