Idag hade vi underhållning här på kontoret för att fira att det bara var en dag kvar till helg. Det var nya killen här på kontoret som hade fixat en paketlösning till, som han sa, "ett sjukt bra pris, sett till vad man får". (Hur billigt det nu faktiskt var vet jag inte, för när jag senare under dagen gick iväg för att köpa några frimärken, då sade kortläsaren "köp medges ej" och jag vet att det hade kommit in en stor summa för bara några dagar sedan från ett strumpföretag som supportar oss med pengar.)
Det hela började med en kille som var typ prästklädd på ett lite koolt sätt och som var helt huvudlös (!) sprang upp på scenen. Han hade ett huvud, om det var hans eller nån annans vet jag inte, som han balanserade på en ordförandeklubba. Nerifrån "hålet", alltså där ett huvud egentligen skulle sitta hördes en lite slemmig röst som sa att det var en stor ära att vara här och det var kul att vara tillbaka i Sverige efter flera månaders turnerande i Asien och Sydamerika. Han sa att ikväll skulle vi få uppleva "trender, trender, trender och catchy drogmusik" varpå han svepte med sina långa slappa armar och sa att "now all the way from southwest London, the new druggy depressing hippie band: The XX!!! Wooow!!!"
Och då kom dom upp på scenen, men det var helt klart inte hela bandet, och dom som var där var så otroligt olika från tidningar och tv och så. fast man kände ändå igen dom i sina svarta deppmodekläder.
"Die two other not here tonight. They are very sick", sa dom med väldigt lokal dialekt innan dom rev igång med första låten. Och det var just vad låten var, rivig, lät lite som Elton John, nån av hans snabba låtar. Och sen spelade dom några superbra låtar av The Beatles, Bob Marley och flera låtar man känner igen från olika tv-reklamfilmer. Men allt lät hela tiden The XX, lite deppigt så där, fast ändå väldigt svängigt. Yellow Submarine kan ju faktiskt inte låta deppigt.
Sen efter några låtar var det paus och det bjöds på mängder med filmjölk med massa goda tillbehör. Supersmaskigt och bra för magen tror jag.
Sen gick dom upp igen och nu var gubben utan huvud med dom och nu hade inte med sig varken ordförandeklubban eller huvudet. Han gjorde inte så mycket konstnärligt där uppe på scen utan sprang mest omkring och "jönsade sig", som vi brukar säga.
Men bandet fortsatte att vara superbra och dom slutade hela kvällen med att göra ett medley med massa riviga Jerry Williams-låtar. Fast såklart på ett lite så där deppigt vis, dom liksom sluddrade orden.
Ja, det var en väldigt trevlig avslutning på torsdagen. Nu ska man nog "palla" med en dag till!
