onsdag 2 februari 2011

Då var det dags igen: Gråta som en ensamslampa och dansa som en ensamslampa! Och gilla det!



Ofta och länge har vi försökt vara riktiga tuffingar. Ni vet, rulla upp brallorna till knäna, titta på Mad Men på vhs-box, röka i sängen, ligga med tjejer, snusa på jobbet, klä ut oss till Stieg "Stig" Larsson, twittra, dricka kaffe, prata engelska, kolla på tv4, ligga med nån på tv4, ha mailkontakt med nån på tv4, skriva ut "alla" våra mail på fotopapper, prata Stockholm Fashion Week, shoppa på nätet, hoppa över lunchen, flirta med snuten, spela bridge, springa ut framför bussen, gå ut utan brallor... ja, ni vet, allt det vanliga. Men det slutar ändå med att vi gråter som små pojkslampor, drar till diskot själva och dansar alldeles, alldeles supersjälva tills vi ramlar ihop i en liten ensamhög och nästan dör, till den bästa låten i världen just nu. Alltså Do You Need Someone med Beth Ditto. För den där refrängen... det lite falsettiga eller vad det är, gör oss alldeles gråtiga och lyckliga och på frågan svarar vi JA! JA! JA! För i slutänden är vi trots allt små slampor som egentligen tycker allra bäst om Madonna och Kylie. Och varje gång vi inser det, då mår vi riktigt bra. Så bra att vi gråter och mår riktigt, riktigt dåligt.

Finns såklart som stenkaka också. Men utgivet på... Deconstruction! Hejsan, hoppsan, haha! Vi säger så här: Felix! K-Klass! M-People! The Grid! Sasha! Och Kylie, såklart.