20. David Byrne & Brian Eno: Strange Overtones (Albumspår, Todomundo)
In kom två gubbar och gjorde en ack så fin liten melodi. David Byrne sjunger vackrare falsett än någon annan i år. Krama nån du tycker om. Lämpligen en snygg, vältränad, grekisk man.
19. Monocle (Tidning)
Den är inte cool, den är inte fattig, den har ganska fjantiga fritidsintressen och allt det är ju bla bla bla för framförallt är den väldigt sugen på väldigt mycket och den ser inga nationella gränser, och den är framförallt den (näst) mest välgjorda tidningen man kan köpa nu. Dynamisk, flödande, detalj- och variationsrik, säker och tajt. Thank you, Tyler. Let´s have some expensive sex, maybe near Okayama Space station?
Modefoto blir inte snyggare och samtidigt mer levande än så här. Innehåller mycket Angelica Huston. Sitt arkiv sumpade han long time ago (hemlös under flera år under åttiotalet efter extremt hårt levende, och nu död) så sonen Terry har suttit vid scannern nätterna igenom med gamla magasin. Köp boken när du läst klart den här meningen (bäst pris får du här).
17. Community Service: Kiss (Singel, Community Service), History Clock Presents...It´s A Fine Line: Woman (A Makhnovshchina) (Singel, History Clock)
Kiss är en förlängd version av Exiles fantastiska Kiss You All Over från 1978. Sångaren, killen med frisyren, betalade för att vara med. Woman är med största säkerhet också en förlängd version av något avdammat skägg, men vad vet jag inte. Men fint som snus är det. Som en fel-/finbokning på Silja Line en måndagkväll. Bägge gängen har med största säkerhet hånglat med din partner när du tittat bort (och snott det lilla som fanns i skrynkliga kontanter).
16. Georg Jensen (Annonser)
Här är inget nytt under solen utan snarare lastgammalt. Travestier på 1800-talsstilleben, vilket känns som rena rama rymdskeppet i sin enkelhet. Looks brilliant!
Som om han hade gett ut skivan efter Laradjiis Days Of Radiance i Brian Enos ambient-serie i slutet av sjuttiotalet/början av åttiotalet. Sittande-Hypnotiskt-Behagligt-Psykbryt är hans indiannamn denna vecka ifall hans mamma ringer och undrar hur han mår.
Och här fortsätter det! Som om Brian Eno producerat Fleetwood Mac! Finfin loopad och medelhavsifierad version av deras folkvisa Never Going Back Again. Det är bra om du skaffar den, för vintern kommer att vara länge, länge.
13. Jerry Schatzberg: Paris 1962. Yves Saint Laurent And Christian Dior, The Early Collections (Bok, Rizzoli)
Jerrys uppdrag för tidningen Esquire i storformat och osållat. Tack för det. Det är en typ av bilder som lätt kan ramla över till poetiskt upclose-sövande. Här är det inte i närheten av det. En stark känsla av att befinna sig alldeles intill där det händer, då det händer. En behind-the-scenes-bok. När boken är slut, det är då visningarna sätter igång och då gör vi andra nåt mycket roligare istället.
Jerry Schatzberg lämnade sen modevärlden och gjorde istället ett gäng fantastiska filmer, däribland The Panic In Needle Park och Scarecrow.
Först ska det sägas att till slut fick killen en decent skivomslagsformgivare. Tog bara ett halvt liv. Sen kan man säga att det här är en låt av stänkarkaraktär som först känns halvokej, men ge den tvåhundra lyssningar så har du en vinnare! Han sjunger om att han är en stackare som står där utan kärlek men på sistone har han insett att det finns andra bedrövelser för han krockade med lilla bilen och förstörde ryggraden. Innehåller även ett riktigt Shakin Stevens-dragspel.
That´s How People Better Not Grow Up. Spelar ingen roll att alla kanaler spelar låten samtidigt varje sekund av dygnet, den blir ändå bara bättre och bättre. Kommer överleva chinosen.
Fortschättning förhöjer...
