Pills, Thrills & Bellyaches

Man vet att det blev ett långbesök när det under tiden bildats en SITTANDE toakö

2012-01-26T00:19:00.000+01:00

Siffrorna talar sitt egna otydliga språk.

2012-01-17T22:13:00.001+01:00

Vi har tappat rätt mycket personal senaste tiden. Faktum är att arbetsplatsen av flera har bedömts så oattraktiv och ovärdig att dom valt att sluta och gå ut i arbetslöshet utan vare sig någon ersättning eller ny sysselsättning som väntar.
Därför kände jag mig tvungen att samla alla kvarvarande till ett slags uppsamlingsmöte och framförallt försöka hålla kvar alla dom yngre duktiga killarna här på bloggen.

Och jag tror det gick riktigt bra!
Jag visade massa statistik som jag inte visste alls vad den visade och ingen annan förstod det heller, men det skapade en slags förvirring som i sin tur skapade en slags förlamning. Så ett tag till blir dom nog kvar.
Efter det delade jag ut lite priser (till alla i personalstyrkan, massa fina och lite enklare saker jag hittade i lokalen, som t ex en vänsterträtoffel, häftstift och en videobandspelarsladd).

Dessutom sjöng jag 7-8 låtar om hur glad jag är (trots strul med magen) och en möjligen lite för lång (14 minuter) låt om hur kul det är att blogga. Rimmade (mer eller mindre) alla låtarna igenom.

Sen efter det hade jag tänkt att vi skulle kolla på en film tillsammans (Die Hard), men jag fick aldrig videospelaren att funka. Så istället sa jag att vi kunde köra halvdag idag och det slog väl ut: alla var därifrån under minuten!

Boardwalk empire.

2012-01-16T23:54:00.000+01:00

Azurblått, etcetera, etcetera.

Foto av Inez van Lamsweerde och Vinoodh Matadin för Guisseppe Zanotti.

Köpte nya skor i helgen och titta vad jag hittade i kartongen:

2012-01-16T23:40:00.000+01:00

En liten troende tjej som spelade sånger om Herren! Till råga på allt hade hon tänt två ljus, vilket kunde ha slutat hur som helst. Tyvärr kunde jag inte säga till henne för vi talade inte samma språk.

Tjejerna på MaxMara:

2012-01-16T23:22:00.002+01:00

- Vad får det lov att vara?
- En av varje, men be mig inte förklara.
- Då får det vara.
- Men om jag tar en bara?
- Så får man tyvärr inte förfara.
- Jahaja.
- Kan du en hemlis bevara?
- Ska jag väl klara.
- "Kan nån, kan MaxMara". Säg det och du kan som du önska förfara.
- MaxMara, bättre än Zara!

Mmm... Så lekande lätt och tjusigt. Från MaxMaras vårkampanj.

Aldrig fucka upp (igen).

2012-01-14T20:02:00.000+01:00

Okej, nu får jag verkligen se till att inte klanta till det på den här intervjun också. Låt se... håret ser bra ut, CV:n har jag i fickan, luvtröjan med Ola Salo-tryck är hel och ren, andedräkten bra. Ja, då ska det väl bara vara att köra då. Snälla, snälla, låt det gå vägen!

Nu har allt jag åt under julledigheten kommit ut och är torrt som fnöske och nu lottar jag ut det!

2012-01-12T21:21:00.001+01:00

Maila mig för att delta i utlottningen. Skriv "Torrboll" i ämnefältet.

Peter Saville: Unika behind the scenes-bilder!

2012-01-12T21:10:00.000+01:00

I helgen öppnar en unik utställning på Café Gråmunken med behind the scenes-fotografier som bland annat visar Peter Saville och hans dåvarande flickvän Martha Ladly när dom fixar arrangeramanget med pinnarna för bilden till Section 25:s klassiska album From The Hip från 1984.

Tänk om jag hade haft en jättejättestor en.

2012-01-12T20:43:00.000+01:00

Tänk om jag hade haft en jättejättestor en! Då hade jag inte behövt sitta och hänga på det här sablans kontoret hela dagarna, utan hade istället fått spela in film hela dagarna. Vad annorlunda allt hade varit.

Jag har lovat mig själv att sluta snusa, röka, tugga tuggummi, äta godis och käka chips.

2012-01-12T20:37:00.000+01:00

Och det ska jag göra när jag tagit det sista jag har i mitt walk-in-skafferi.

Just nu under min säng:

2012-01-12T20:29:00.000+01:00

En miniteaterföreställning! Som gör att jag inte kan sova.
Och jag kan inte säga till dom, för dom verkar inte prata mitt språk.

Det här är vad dina skattepengarna går till: ett omfattande Willy "Little John" Vanderperre-bildspel!

2012-01-11T21:35:00.008+01:00

Bilder köpta på internet för pengar som skulle ha kunnat ge fri sjukvård i ett helt år åt inte mindre än 100 personer! Så sug i dig så mycket du kan av detta underbara bildspel med vår nya favvofotograf Willy Vandersperre. Imorgon kan det vara alldeles för sent!
"Våran" Willy är förresten ej att förväxla med hans nästan namne, Willy Vandersteen, som står bakom "helt suveräna" Finn & Fiffi).

Den snyggaste Nutiden (as if presented by the best of Dåtiden)

2012-01-11T18:18:00.001+01:00

Oj. Skulle vara svårt att påstå att detta skulle vara fult eller nåt sämre än helt fantastiskt förtjusande, eller hur? All världens finaste dåtid, från Cecil Beaton till Hitchcock, flyger förbi, vänder plötsligt och störtar rätt in i våra smutsiga fönster. And we like it.

Jil Sanders vårkampanj, fotad av Willy Vanderperre. Vi gillar Willy jättemycket från och med nu. Han är vår kille för 2012, för vi inser att han har tagit många av våra absoluta favvobilder.

Piffat upp runt mitt skrivbord

2012-01-10T23:35:00.000+01:00

Tillbaka efter julledighet kände jag att jag verkligen behövde piffa upp lite runt mitt skrivbord, bara för att känna en "wow, tillbaka på jobbet-kick", liksom. Jag började och fortsatte och kunde liksom inte sluta. Flera timmar senare kände jag mig färdig och nöjd. Men dom andra här på kontoret fattade ingenting utan bara stirrade och sa "va fan har du gjort, det ser ju ut som en jävla kiosk runt ditt skrivbord?!".
Typiskt tråkig svensk avundsjuka. Och trist när jag kände mig så himla "på gång".

Jaha, det var alltså hon som fick det det hårda vita paketet som vi såg under granen och som vi trodde var till oss.

2012-01-05T11:20:00.000+01:00

Från januarinumret av spanska Vogue. Foto av Hunter & Gatti.

Lugnt, skönt och helgigt

2012-01-03T15:29:00.000+01:00

Vad skönt ändå det är med lediga mellandagar. Man har nya fina kläder, man mår fint, kan ta det lugnt, har tid att sitta och "fnula", har fixat sig något gott att röka. Man har långhelg, man trivs, man är lugn och fin.

"God Jul!"

2011-12-24T21:30:00.000+01:00

På Kunskapskanalen just nu: Jättegravar i Bulgarien.

I only wanted something else to do but hang around

2011-12-24T10:06:00.000+01:00

- Ser du om det kommer nån?
- Nä. Inte du heller?
- Nä.
- Synd. Jag är lite sugen på skinka och senap.
- Ja, faktiskt jag med.
- Och några köttbullar skulle inte vara så dumt heller.
- Och sill.
- Mmm.
- Du ser ingen nu heller?
- Nä.
- Jäkla skit.
- Hmm.
- Jag är faktiskt skithungrig.
- Jag med. Och stel i armarna.
- Hur länge har vi hängt här?
- Rätt länge.
- Det var uppesittarkväll när vi kom hit.
- Ska vi pinna vidare?
- Vart då?
- Vet inte.
- Ska vi kolla om det händer nåt på Åhléns?
- Vi har ju hängt där hela veckan.
- Jo, jag vet. Men jag är faktiskt helt slut i armarna. Vill hitta på nåt.
- Okej då, vi drar till Åhléns då.
- God jul, förresten.
- Tack.

Den i särklass tjusigaste bilden av alla världens spring 2012-kampanjbilder. Så klart en fin blinkning åt George Hoyningen- Huenes klassiskt snygga strandhängsbilder. Och vi som var på vippen att säga att Karl Lagerfeld är en fjant. Jaha, vi hade redan sagt det. Never mind, thing's can only improve.

Dubbelstruten, tvåsamheten, mittiveckan-ciggen

2011-12-20T15:00:00.000+01:00

Det är mitt i veckan (nästan) och saker blir inte finfinare än så här idag. Modeveckan börjar här, ger sig ut på promenad, plockar fram varsin smaskig cigg och slutar här.

Smygryckt från Jak & Jil , aka Jackan & Jillan.

Just nu lyssnar vi på:

2011-12-15T13:38:00.002+01:00

En Sångsmurf.

Sorgsen och glad på samma gång. Bra partier med fina The XX/The Cure-gitarrer.

Då kommer alla mönster på en och samma gång! Och då tar vi av oss alla kläderna (utom sockorna) på en och samma gång!

2011-12-13T10:37:00.004+01:00

Ni vet att vi går på det varje gång. Tar av oss byxorna, klappar händerna, trollar med knäna, visslar i visselpiporna, betalar av på skatten, skalar räkorna, räfsar ihop löven, säljer smöret på Blocket, tappar pengarna, loggar in på internet och kör svarttaxi. Alltså varje gång det kommer en sån där modebild ("fashion picture") med guds alla mönster på en och samma gång. Vi säger som sossarna sa en gång i tiden: alla mönster på en och samma gång är verkligen läckert och superfint.

Såklart finns det en inlaga också.

Carola Remer tog bilden, tyska Vogue snodde den och gjorde värsta omslaget till sitt januari 2012-nummer. Vi tackom nu så gärna.

Trivsamma Quinnan på blåa kudden

2011-12-08T18:04:00.002+01:00

Google meddelade oss idag att Frida Kahlos tjocka gubbe Diego Rivera fyller 125. Alltså, det är ju enormt gammalt. Men det inspirerade oss att springa ner i källaren och plocka upp vår favorittavla av Diego "Degen" Rivera. Så klart är favoriten Retrato de Mujer, som han målade 1944, den där behagliga dagen som liksom aldrig ville ta slut och då han fick dambesök och tänkte, aha, om man skulle ta och måla av dambesöket?!
Sagt och gjort, ett avmålat dambesök blev det och han valde att döpa det till Porträtt av en kvinna. Mmm, eftersom vår tankeradie är så begränsad, så får den gröna kjolen oss att tänka på en annan gammal grön favoritkjol.

Tänk att sitta där på golvet på en liten blå kudde och se så behaglig ut. Och se så målad ut!

Posen du ser överallt just nu: Framstupa magasinsidor-läge

2011-12-08T14:54:00.001+01:00

Eller "Ont i magen".
En pose som uppenbarligen är väldigt december 2011. Funkar även bra i samband med inte helt fräscha julbord lite varstans.

Överst: Omslaget till splitternya Madrid/London-baserade storformatsfanzinet Buffalo. Underst: Från 2012-upplagan (eller är det 1972-upplagan?) av "kreativ spännvidd"/Pirelli-kalendern med bilder av Mario "Mina bästa bilder publicerades augusti 2010" Sorrenti. Bilder tagna på bar gärning från Magculture-bloggen och T-bloggen.

Nytt jobb (när som helst)

2011-12-07T22:07:00.001+01:00

Dom sökte en söt och rar person med långt blont hår och som solar med måtta, på det nya fräcka twitterkontoret vägg-i-vägg. Vi var några som sökte och kände alla tre att det var pirrigt och att det kunde sluta hur som helst! Håll tummarna för mig! Är på min fjärde mugg kaffe på en kvart! Ja, jag är supernervös och känner mig helspattig, fast det är nog inget som märks!!!

Hårt och torrt

2011-12-07T22:00:00.000+01:00

Vi har jobbat så hårt på kontoret senaste dagarna, så att nya killen här har blivit alldeles "torrskavd" på låren! Någon som kan tipsa om nån bra salva? Gärna en som inte är för dyr.

Bättre än på låtsas

2011-12-06T10:31:00.005+01:00

"Hyfsad" bild.
En ovanlig men faktisk dag i Istanbul när Scottan "Grottan" Schuman fotograferade med sin kameramaskin.

Jean-Paul "Banan" Gaultier-boken för alla oss med ränderna i blodet!

2011-12-05T16:48:00.004+01:00

Årets i särklass finaste och bästa bokomslag/förpackning får du om du köper The Fashion Universe of Jean-Paul Gaultier, utgiven på Abrams. Ni fattar va, med slipcase designad som den "ganska" Jean-Paul-id-bärande tröjan, med rundhals och allt.
500 färgkramande bilder cutandpasteade på 424 storformatssidor, utgiven i samband med ramla-baklänges-stora utställningen på Montreal Museum of Modern Art från i höstas.
Hälsa på the ladies på Konst-ig, lägg en tusing på disken, grabba ett ex och spring hem och klappa händerna tills du blir alldeles randig, alternativt be nån piska upp dig riktigt rejält, vilket iofs gör dig rödrandig istället för det finare blårandig.

Den limiterade utgåvan innehåller även en baguette och en flaska enklare rött bordsvin. Den limiterade limiterade utgåvan innehåller utöver detta även en basker. Den limiterade limiterade limiterade utgåvan innehåller utöver detta även en fransk balkong. Den limiterade limiterade limiterade limiterade utgåvan innehåller utöver allt det ovan nämnda, även valfri Citroën femdörrsmodell. Den limiterade limiterade limiterade limiterade limiterade innehåller även Eiffeltornet i skala 1:1.

Joan som i Juliet som i Buck

2011-12-01T23:20:00.003+01:00

Vi kan inte riktigt sätta tassen på vad det är, men nåt med den här bilden får oss uppenbarligen att placera den på internet.
Året är 1970, platsen är Hotel Danielli i Venedig och föreställer, i förgrunden, Joan Juliet Buck (född 1948). Hon var chefredaktör på franska Vogue mellan 1994–2001. Dessförinnan hade hon samma roll på brittiska Vogue, en tjänst hon tillträdde som 23-åring 1971. Några år tidigare hade hon blott nitton år gammal, börjat som bokkritiker på Glamour.
Och under alla år har hennes essäer synts i The New Yorker, The Los Angeles Times Book Review och Conde Naste Traveler.

Hennes föräldrar hade filmbolag med Peter O'Toole, vilket är anledningen till att man på bilden även ser O'Tooles svärmor och O'Tooles dotters nanny. Året är som sagt 1970, men skulle kunna vara vilket år som helst av de senaste hundra.
Och Joan ser ut som en bättre version av (redan braiga) Marion Cotillard.
This is why we like you.

Ja, vi snodde den av T-rödbloggen. Dom märkte ingenting.

Vi leker Tumblr

2011-12-01T17:31:00.000+01:00

Morsan står bredvid, säger att hon inte fattar nånting. Hon säger: "det är nåt som fattas". Vi hummar. "Det är den där inspirerande Audrey Hepburn-bilden du tänker på. Och den där härliga bilden på en pizzaslice på en papptallrik en helt vanlig ovanlig New York-kväll och bilden på den där vintage-ryggsäcken. "Just det", säger mamma då.

Möjligen tog vi alla tre bilder från samma Tumblr, vi kommer inte ihåg. Vi säger i så fall frlt.

Orange läppstift, prickig scarves, gulliga bollar och pållar-fototävlingen avgjord!

2011-12-01T17:29:00.000+01:00

I veckan avslutades fototävlingen "Orange läppstift, prickig scarves, gulliga bollar och pållar". Inte mindre än drygt 4 miljoner bilder hade anmälts till tävlingen. Just denna bild kom på en hedrande 125:e plats.

Bilden har, efter utmärkelsen "världens just nu 125:e bästa Orange läppstift, prickig scarves, gulliga bollar och pållar-bild", även synts i bl a nummer 26 av Tush. Signe Vilstrup tog bilden.

The Sweetest Perfection (eller varför sa ingen nånting?!)

2011-11-30T21:33:00.002+01:00

Det blir ibland (dvs alltid) så att tidningsstaplarna växer och blir till skrapor som sträcker sig som slynglar och slampor mot skyn. Det är fint. Men man ser så klart inte innehållet för höjden. Så var det i detta fall. Och som rubriken säger: varför gjorde ingen nånting? Tidningen låg där med lockande västklädd Johhny Depp på omslaget. Mer blev det inte, ligga där var vad den fick göra.
Ni kunde ha skickat en stilig karl på häst med trumpet/saxofon i högsta hugg på vilken/vilka han kunde ha spelat fram meddelandet: "Män och Quinnor, kolla in uppslaget 162-163 i novembernumret av Vanity Fair! Där står Courtney Love, tjusigare än absolut någonsin i hela sitt och våra liv, på trappen till Clivedon House i Buckinhamshire! Och som om det inte vore nog så syns tre utspridda vita kaniner som tittar förvirrat och blygt åt alla väderstreck! Och det ska inte finnas en endaste Quinna i hela vår värld som inte ska kräva att få exakt samma uppsättning av Chloé-utstyrsel plus skor och Dents-handskar liksom Van Cleef & Arples-örhängen!"

Som sagt, det var nära ögat att vi missade det finaste vi sett i hela våra liv, men vi redde upp det hela på egen hand.

Jason Bell tog bilden med sin finaste kamera. Och se även till att titta på hans stiliga film från samma tillfälle, med massa Courtney at her best.

Att bli besviken är att inte bli överlycklig

2011-11-29T16:09:00.001+01:00

Så jäkla tråkigt, men så här blir det nästan alltid.
Min "tjej" skulle ta en fin bild på mig med min nya häst. Vi tänkte att det kan bli en fin bild som man kan ge bort i julklapp. Då kommer dom här fyra främmande männen och ställer sig, i mitt tycke, ganska dumt till.
Sen går min fru iväg med dom och är tillbaka många timmar senare och säger att hon är jättetrött och bara vill gå och lägga sig och sova direkt.
Sen så lägger hon alltid till på slutet: "un point c'est tout!".
Och hästen är sur på mig för att jag inte sa ifrån.

För tusende gången: Michelle Obama

2011-11-29T16:04:00.001+01:00

Kan nån förklara vår grej med Michelle? Vi lägger upp diverse ditt och datt här på "bloggen", men allt slutar ändå bara med ännu en Michelle Obama-bild. Vad ska vi göra åt det? Vad kan vi göra åt det? Bör vi göra nåt åt det?
Nä, det ska nog rulla på så här resten av livet. Så nu byter vi namn till Det enda vi vill är att prata kropparnas språk med Michelle. Lättare att komma ihåg.
Se så delikat hon t ex var häromveckan på nån grej när hon sjöng årets i särklass bästa låt, Drakes Marvin's Room: lite lagom mönstrade kläder, len hy, behagliga ögon, fina former, lite kurva, lite midja, men massa glädje (för oss).

Haha, dom tror jag bara är en tavla!

2011-11-29T15:38:00.000+01:00

Alltså dom är så...befängda. Dom tror jag bara är en tavla!
Bara för att det är nån slags ram runt där jag sitter och en avvikande matt grön färg bakom mig, så tror dom att jag är en tavla.
Men det är jag såklart inte. Jag sitter och tittar på dom. Ibland tycker jag dom är roliga och ibland fina. Ofta tycker jag att tvåan är snyggast men ibland är ettan snyggast. Nån gång då och då är trean snyggast. Det där beror helt på humör och väder. Ibland är alla tre skitfina. Vi har det bra tillsammans, fast det är inget dom vet nåt om.

Ligisterna på kontoret

2011-11-29T15:29:00.001+01:00

Jaha, nu dricks det på kontorstid igen. Och nya tjejen här på kontoret spelar låtar av Tupac så det visslar i öronen och den andra nya tjejen knäppte igen händerna så fort hon såg att en kamera åkte fram, för så klart ville hon inte att man skulle se att hon hade händerna fulla med knark.
Jag är så less på det här nu.

Jag tror vi behöver prata faktiskt

2011-11-28T14:34:00.000+01:00

Nu byter vi namn till Den stickade tröjan

2011-11-25T11:13:00.002+01:00

Vi satt och tittade på en jpg som föreställde omslaget till senaste numret av Very och kände plötsligt stickningar lite varstans på kroppen. Några tips om vad det kan bero på?

Finare stickade överdelar hittar man inte på den här sidan december. Riktigt bra! Gillar att det är många och blandade stilar och storlekar!

Georgia de Castro Keeling fotad av Tomek Sierek. Finstickat av Royal Collage of Art-studenten Victoria Hill för Esprit.

Svart, vitt, svart, vitt, brunbeige, osv.

2011-11-25T11:01:00.000+01:00

Se så fina dom är där dom sitter, Bensoni-paret Benjamin Channing Clyburn och "intressanta" Sonia Yoon. Han i sina fina och lite roliga bredbandshängslor, hon i vad som ser ut som veckans finaste överdelar fast vi inte riktigt ser vad det är, men ser det fint ut, då är det fint, för det känns skönt lite här och var och det är det viktiga.

Kul också att bilden innehåller nåt slags djur som håller på att äta upp sin egen "stjärt".

Tryckfel

2011-11-25T10:35:00.007+01:00

Nåt gick snett så att en kvinna råkade hamna på omslaget till Icons tredje nummer. Tur att hon, ex-modellen och numera ägaren av två öar och nåt slags resort på Maldiverna, Eva Malmström "Medelstark" Shivdasani, var en snygg och lockande Quinna. Hon sitter så fint med huvudet i handen och lyssnar tålmodigt på vår förhöjda puls när vi svimmar i ett pastellmoln.

Förresten, visste ni att "icon" är latin för att gilla sig själv väldigt mycket?

Tillägg 1: Är det inte väldigt, väldigt, väldigt roligt att dom, Icon, i nummer två inte kunde låta bli att ha med beröm från Johan Rheborg(!) som twittrade (!!) att "fan vad fina bilder det är i tidningen Icon. Riktigt bra! Gillar också att det är många och blandade stilar o storlekar"(!!!). Haha!
Tillägg 2: Ni missade väl heller inte att dom i sitt "modereportage" i nummer 2, körde på i 500 knyck med de två absolut sämsta modebildsklyschorna: Hon i hans stora vita skjorta + kuddkrig. Haha! Dessutom kallade dom det hela för nåt med "Paris" i titeln. Haha! Is that the best you can do?

Ny bingohall på Södermalm med bingobrickor framställda av egenhändigt gjord pappersmassa

2011-11-24T17:30:00.000+01:00

Lukas och Edvin är två killar som länge känt att det saknats en riktigt bra kvalitetstänkande bingohall på Södermalm. Därför köpte dom 10 hektar skog för att kunna producera egen pappersmassa av vilken dom gör egenhändigt framtagna bingobrickor. Deras egenhändigt producerade brickor är grunden till hela verksamheten. Lokalen är avskalad, för att inte säga tom. Några få stolar finns att sitta på, även dessa framtagna av material från deras skog.
- Dom är original!
Original hur då?
- Den allra första stolen som någonsin gjordes, så som vi tror den såg ut.
Dom har inga ben?
- Nä. Det var nog något som kom långt senare.
Berätta lite om bingohallen.
- Vi gör vår egen pappersmassa.
-Ja, det vet vi. Mer då?
- Av den pappersmassan gör vi sen bingobrickor.
- Ja, men...
- Dom är exakta kopior av världens första bingobricka!
- Oj.
- Det är ganska tunt papper, som originalbrickorna, alltså dom allra första bingobrickorna någonsin, och vi tyckte det var viktigt att behålla den tunna, gamla känslan.
Vad kan man vinna som mest på ett spel?
- Det är inte mycket.
Hur mycket?
- Egentligen inget alls. När den alla första bingohallen uppstod för jättelängesedan, så handlade det inte om att vinna utan att ha kul.
Är det kul då?
- Ganska.
Kommer ni att erbjuda nåt mer?
- Nej, inte direkt. Eller jo, lite längre fram kommer vi även att ha värme i lokalen, fast vi har inte fått okej på att ha öppen eld här än.
Öppen eld?
- Ja, det är originalvärme. Den allra första värmen man fixade för jättelängesedan var öppen eld.
Lycka till då!
- Tack!

Lukas och Edvins bingohall öppnar på Bondegatan nu i helgen.

Vi vet inte riktigt vad det är vi ser, men vi gillar det

2011-11-24T11:29:00.000+01:00

Plastdunken, vad är det för nåt? Och ståendes på plastdunken, är det en pumptermos? Nog för att vi har väldigt, väldigt, väldigt svårt för människor som har med sina termosmuggar när dom är på väg till jobbet var morgon, men detta är så mycket bär-kaffe att vi på studs vill "make love to that woman".
Och håret! Och röda renkappan! Och inte-så-standard-klänningen! Och ja, visst är det ännu en enormt lockande bild bakifrån!

Lille Scott fixade bilden. Än en gång tog och behöll vi den.

Samma bild två gånger, men en sak skiljer dom åt, vilken?

2011-11-23T15:16:00.000+01:00

Just det, den högra är lite pixlig.

Förklara det här om ni kan!

2011-11-18T00:06:00.000+01:00

Vi tar morsan, ni kan ta resten!

2011-11-17T15:36:00.001+01:00

Eller: släng inte morsan av tåget! Eller: never mind, det viktiga är att vi går en härlig vinter till mötes, något vi inser när vi ser H&M:s kommande kampanjbilder som utöver detta vardagsfina mor/dotter-bildbevis även innehåller bl a Karen Elson i all enkelhet med "syrran".
Ja, i vinter vill vi ha familjemys i våra renaste H&M-kläder.

Rekordmagasinet

2011-11-17T00:10:00.001+01:00

Egentligen tycker vi det är ganska fjantigt att göra världens största magasin. Dock tycker vi det är roligt att se den "mindre snygga" Guinness World Records-loggan i Visionaire-reklamfilen för senaste utgåvan, Larger Than Life, som är just världens största någonsin. Det roliga är liksom att lusten att tjonga till ett världrekord plötsligt blir så pulserande kraftigt att man säger tjo och tjim nu springer vi in i Guineess rekordbok, gärna på samma sida som den gubben med den kraftigaste benstommen någonsin. Och snälla kan ni skicka eran fina världsrekord-logga som jpg, så kan vi "applicera" den lite här och var.

Standardversionen mäter 91x126 centimeter (redan där världsrekord). Sen superfjantade dom sig med att göra en limiterad och ännu större version som mäter 147x200 centimeter. Och fin sydd rygg har den. Haha, superfjantigt! Det tycker vi hela gänget här, liksom morsan, farsan, han med en låda på magen, han som ligger i lådan, dvärgen vi känner litegrann, stenen, saxen, påsen, han som kör bussen och alla dom andra.

Dock 2 så har en av våra favvoquinnor, Sam Taylor-Wood, tagit en väldigt, väldigt fin bild på ett palmträd (änligen!).
Dock 3 så är det ju på omslaget den finaste Lady Gaga-bilden sedan dom släppte Den lilla sjöjungfrun from hell på blu ray disc.
Dock 4 så kunde vi inte låta bli att köpa skiten.

Däremot kan vi inte sluta rodna över hur konsekvent muggig Silveräven Karl "Den har vi tyvärr inte på" Lagerfeld är i sin roll som fotograf, förlåt konstnär, när han sätter igång. Vi har skrattat många gånger åt hans skruttiga böcker, men nu räcker det, tycker vi. Hem och sy lite bekväma byxor i tuff femficksmodell med bra passform istället.

Han som tilldeleades Augustpriset för jättelängesedan

2011-11-11T12:45:00.000+01:00

Vi brukar inte ta upp vare sig detta evenemang eller denna person här på bloggen (p g a utrymmesskäl), men då han, Björn Ranelid, överträffade sig fullständigt i denna lilla Hanna Fahl-artikel i gårdagens DN, kan vi inte låta det passera bara sådär.

Biblis stora humornummer i butik nu!

2011-11-10T22:25:00.000+01:00

Alla borde prenumerera på Biblis.

Fnasvåfflor?! Fnastofflor?! Knasloffe?! Nej! Jättefnasig gammal tidning med söt kille på omslaget!

2011-11-10T22:13:00.000+01:00

Jaha, vem har varit så "lustig" och lagt ett fnasig gammalt James Dean-nummer av Andy Warholas Interview på köksbordet? Ska det vara roligt, eller? Det är ju jättefnasigt, nån kan ju få fnaset i halsen och dö! Ska vi kanske lägga fram din samling av gamla nummer av Expressen från samma år (1972) så får vi se hur roligt det egentligen känns att dö av tidningsfnas?!

Men sen är det sant och roligt att dom plockat ihop dom finaste James "Brown" Dean-bilderna man kan tänka sig. Tagit sig tid att att klippa ur dom från nånstans och limma fast dom på insidan av bananskal och sen ge dom till Andy "Strüwer" Warhola.
"Schysst". Får en att känna sig sugen på att ligga ner och "vila".
Ibland behövs det inte så mycket, bara lite grann. Och lite till. Och lite till. Osv.

Och ser ni så många babychinos han druckit på sista bilden?! Jissses! Fint att han radat upp dom.

Men du som dumpade "skiten" här, vänligen sopa upp fnaset efter dig. Och strumporna du slängt lite överallt, ta på dig dom. Ja, allihopa. Det börjar dra sig mot vinter och då är det skönt att ha de små fossingarna varma och "goa".

Äntligen! Första och sista delen i vår bejublade serie om och med ryska magasin!

2011-11-09T23:09:00.000+01:00

Nä, vi trodde verkligen inte att ryska Esquire skulle ha ganska snygga omslag. Vi vet inte riktigt varför hela Steve Buscemi-omslaget fått lite lätt yrsel, men vi gillar det.

Alla omslag från 2011, förutom Kim Basinger-omslaget som är från vintage-året 2009.

Äntligen frånskild!

2011-11-09T22:28:00.001+01:00

Kim Gordon är singel.
Man kanske skulle ge sig ut en sväng i skogsdungen.

Falsk bloggare gripen!

2011-11-09T08:44:00.003+01:00

Idag har det uppdagats att en av de yngre killarna här på kontoret har blivit polisärende, då han under lång tid agerat under falsk identitet och utgett sig för att vara helt nomal. Det hela är så klart obehagligt. Bildbevisen är många där man ser hur han spelar helt normal bland helt vanligt folk. Det är inte alltid helt dåligt spelat.

Här är ett av de tidigast dokumenterade fallen. Han bär "vanlig grön jacka" som han ofta bar vid sina "vanliga tillfällen". Då var det ingen som misstänkte något. När man ser bilden nu reagerar man på att han kliar sig väldigt onaturligt och "nervöst". Att han dessutom "konkar" omkring med en märklig plastkasse med ett gult "M" tryckt på, borde ha väckt vissa misstankar.

Här är ett tillfälle ett par veckor senare. Han sitter till bords med vanligt folk. Det märkliga är att han inget äter. Han bara sitter där och försöker le, men det hela ser bara väldigt märkligt ut. Dessutom bär han med sig nån konstig stor flätad korg som liksom är monterad på hans högra arm.

Här borde fler ha annat oråd. Han bär återigen sin gröna "normaljacka", men tittar åt helt fel håll.

Här åker han fjärrtåg med återigen vanligt folk. Foldern håller han dock uppochned.

Ett tillfälle en månad senare. Återigen på restaurang, nu med Truman Capote-lik vanlig människa. Än en gång sitter han där utan att varken äta eller dricka. Varför ringde inga varningsklockor?!

Här ett tilfälle när han själv kanske började känna att avslöjandet var nära. Så tolkar vi i alla fall de troligen stulna solglasögonen. Står också ganska onormalt. Märkligt plagg liksom hängt över ena axeln.

Här har det börjat "skena" rejält. Samma tillfälle som bilden ovan, men här har han tagit fullt "kommando" och pratar om "allt möjligt". Flera personer har vid senare tillfällen sagt att man inte "fattade riktigt allt, en del var ganska svårt att begripa". Dessutom har han "släpat" med sig nån form av transistorradio.

Här har han börjat utöva makt. Han bad, har det berättats i efterhand, alla att sprida ut sig en och en, så skulle dom få känna hur han kunde framkalla regn. Nåt regn kom aldrig, däremot en kraftig vind som förde med sig att den "fisliknande" doften från det intilliggande pappersbruket blev "påtaglig". Flera personer upplevde ett starkt obehag. Hela tiden mumlade han "allt är normalt, helt normalt".

Här står han väldigt, väldigt nära helt normalt folk. Lutar obehagligt mycket på ett sätt som känns mer skrämmande än "snurrigt".

Nu har han åter iklätt sig sin gröna "normaljacka". Skillnaden är att han nu börjat ge sig på "tjejer". Den här tjejen frågade om vägen till stationen. Han sa (eller snarare skrek, upplevde hon) att han visste precis vad den låg. Men sen när hon gick efter hans beskrivning kom hon nån helt annanstans.

Återigen i "full gallop". Många har berättat att det var inte mycket som gick fram.

Här är bara nån timme innan polisen grep honom. Man ser den "galna" blicken på pengarbunten. Mannen med pengarna är en helt vanlig "kille" som sparat ihop till ett pubbesök under en längre tid. Inga av pengarna försvann, annat än på "planerat vis". Dock hade mannen en mycket obehaglig känsla hela nästföljande dag. "Vem vet vad han planerade att göra?", som han har sagt till polisen i efterhand.

"Baristan"

2011-11-07T12:57:00.000+01:00

Nu börjar jag tröttna rejält på nya killen här på kontoret. Han säger att jobbet här är för honom bara ett stopp på vägen, att han egentligen ska bli "barista". Han pratar dagligen om att han rest mycket och att han älskar Italien och dess "kaffekultur". Därför står han upp när vi har fikarast. Han säger "så här gör man i Italien, nämligen; en snabb kaffe, sen iväg".
Ser jäkligt fjantigt ut, tycker jag.

Herr Mallis

2011-11-01T23:55:00.004+01:00

Alltså, jag är så fruktansvärt trött på nya killen här på kontoret! Han är så satans mallig! Han orerar och skryter från morgon till kväll om sin nya lyxiga räknemaskin med tv-skärm, sin nya praktiska väst i fräck femficksmodell, sitt nya runda bord, sin kraftiga benstomme, sin högra och sin vänstra näsborre, att han har ström till sin lyxiga räknemaskin med tv-skärm, att han har nästan ingen känsel i fingertopparna, att han brutit sitt högra ben och måste sitta och hålla det för att inte skrika ut sin smärta, att han har speciella ögon som gör att allt ser oranget ut, att han inte kan alfabetet, att han inte har nånstans att bo, att han är ensam och att han har sår över hela kroppen.
Men nu säger jag, att när jag ätit upp min smaskiga macka, så ska jag trycka ner hans lyxiga räknemaskin med tv-skärm, hans nya praktiska väst i fräck femficksmodell, hans nya runda bord, hans kraftiga benstomme, hans näsborrar, hans ström som han har till sin lyxiga räknemaskin med tv-skärm, hans fingertoppar, hans brutna högerben, hans sjuka ögon, hans alfabet, hans hemlöshet, hans ensamhet och alla hans kroppssår ner i halsen på honom. Då lär det bli tyst! Om inte, så tar jag en macka till och gör allt en gång till.

Äntligen ett magasin som har en artikel om yxförsäljare i New York!

2011-11-01T23:35:00.007+01:00

Nä, vi kan inte låta bli att köpa ännu ett behagligt obestruket magasin med fint omslag med nio gamla skrivmaskiner på. Nio gubbars mest använda modeller (Hemingways, Steinbecks, Bobban Dylans, Hunter S. Thompsons, Cormac McCarthys, Orwells, Tolkiens, Kerouacs och Woody Allens). Så klart hittade folket på australiensiska(!) Smith Journal till sitt premiärnummer inte en enda quinna som nånsin använt en skrivmaskin. Man tänker direkt snubbar, gubbar. Men faktiskt är såväl creative director som editorial director quinna. Och två av tre editors at large är också quinnor.

Däremot lyckades dom få med följande: En artikel om yxförsäljare i New York och då menar vi inte en vanlig yxförsäljare i New York utan en som säljer riktiga välgjorda kvalitetsyxor som köps av män som förstår hela filsofin med yxor (haha!), en artikel om banjon (haha!) och till råga på allt lyckades dom skicka med en "fin" obestruken affisch med scouternas bästa knopar (haha!).
Dom är för roliga.
Men vi misstänker ändå att vi kommer att köpa nummer två.

Från arkivet: Högerklicka'n klämtar hallå!

2011-11-01T23:08:00.001+01:00

Ah! Vackrare kan inget vara än originalupplagan av svenska utgåvan av Hemingways Klockan klämtar för dig.
Hela kontorsgänget tar som en liten vissångare, älskar som en liten vissångare, värker som en liten vissångare och bryter ihop som en liten vissångare.

Engelska originalet utkom 1940, första svenska upplagan året därpå. Denna utgåva är från 1942, så vi slår till med att detta är andra tryckningen av första utgåvan. Och visst är det ett vävomslag och visst är texten nersänkt som bara den! Och visst har vi den som kudde. Och visst ställer vi våra allra mest doftande doftljus på den. Vem som gjort formen talas det tyst om. Albert & Herbert Bonnier gav i alla fall ut "skiten".

Message Stones

2011-11-01T00:21:00.000+01:00

Idag fick jag en så otrolig fin uppsättning småstenar, så kallade message stones, av de andra här på kontoret! Dom var verkligen superlena, lite som stjärtar. Dom låg vackert placerade i en vitmålad låda, en så kallad designad låda. Tydligen hade dom ropat in the message stones och den designade lådan på nån auktion, så dom är nog ganska värdefulla. Men jag är en sån som faktiskt oftast inte säljer sånt jag har fått i present.
Så jag behåller dom, helt klart.
Ska ha dom på sängbordet, så att dom är det första jag ser varje dag när jag vaknar resten av mitt liv.

For Kate we wait and wait and wait

2011-10-26T15:14:00.004+02:00

Om vi inget säger, så har vi inget sagt.

Kate Winslet fotad av Tom Munro för brittiska Harper's Bazaars novembernummer.

Stenarna vägrar sluta prata!

2011-10-26T15:01:00.001+02:00

Det var så fint väder idag, så vi bestämde oss för att jobba från stranden.
Det skulle vi inte ha gjort om vi vetat.
Vadå, undrar du.
Jo, du.
Stenarna.
Stenarna vill inte sluta prata.
Dom gör mig galen, vilket verkar vara lite vad dom har för avsikt.
Jag vill bara skrika 'tyst', men vågar inte, tänker att dom kanske kastar sig på mig då.
Men vad för intressant kan en sten ha att säga? Till en annan sten?! Och hur moget är det att bara hålla på att psyka?

Nu byter vi namn till Biobloggen och recenserar film!

2011-10-25T00:11:00.007+02:00

Vi fick nån skitjobbig grej med ögonen, dom liksom sved som satan och liksom bara sved och sved, så vi liksom kunde inte läsa några böcker. Istället gick vi på film. Det var verkligen superkul och gott med såna där långa supersmala rätt hårda korvar! Här är vad vi kollade av på repertoaren.

"Apflickorna" Drama av Lisa Aschan
Det här är verkligen en riktigt, riktigt konstig titel! För det är inte en enda apa i hela filmen! Eller är det kanske felstavat på affischen? Otroligt slarvigt, isåfall. Det här var verkligen skitsvårt att förstå, för dom sa otroligt lite, och då är det ju väldigt svårt att förstå vad dom menar, om dom inte säger nåt. Tycker nog det hade varit bättre om den kanske hetat Tjejer till exempel, det hade nog fått väldigt många fler att titta. Den var "sådär", i alla fall så länge vi kollade. Den var bra i början när det liksom var många fler kortare "episoder", dom kanske inte hängde samman så bra, men ändå hängde vi med ganska bra. Bl a var det nån grej med yoghurt och nåt sen med kaffe som vi tyckte var riktigt bra. Måste ha kostat ganska mycket att göra!

"Nader och Simin-en separation" Drama av Asghar Farhadi
Det här är en så himla "neggig" titel. Det hade räckt med de två namnen som titel känns det som, fast vi skulle nog föredra namn som är lättare att komma ihåg, för dom här är supersvåra att komma ihåg! För som när vi gick från bion, då mötte vi en som vi kände igen lite grann och han frågade vad vi hade tittat på och vi svarade "vet inte", vilket ju låter jättekonstigt. Därför hade det varit bättre om den hetat "A och B", till exempel. Den här var också bäst i början när den handlade om ekologisk dryck som nu finns i tre olika smaker. Och så var det en väldigt mycket kortare film i början också som var väldigt bra. Filmen med dom konstiga namnen var alldeles för lång, tror jag, för vi gick efter ett tag. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Pina" Dokumentär av Wim Wenders
Kunde inte ha sagt det bättre själv, faktiskt! Vi gick efter ett tag (7-8 minuter). Superobegriplig och jätteoverklig. Bäst i början med grejen med superfina bilen och sen med chokladen. Tror inte det här har hänt på riktigt. Finns även affisch med samma namn. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Contagion" Dramathriller av Steven Soderbergh
Här var det synd att man inte valde att göra en thriller, istället för en dramathriller. Det gjorde att det hela blev lite "snurrigt", att man inte riktigt hängde med. Var väldigt bra i början med shampoot och den där killen i nya byxor. Enormt mycket människor i filmen, rätt många sjuka, tyvärr, vilket skapade en lite "neggig"stämning, faktiskt. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Midnight in Paris" Komedi av Woody Allen
Det här var roligt! Har faktiskt varit på väg till Paris flera gånger (fast av olika anledningar har det aldrig riktigt blivit av), så därför kände man igen sig en del i ganska mycket. Namnet på han som gjort filmen känner man ju igen från nåt (men kan inte placera). Filmen verkade vara ganska lång, så vi gick efter ett tag. Bra i början med byggvaruaffären och även den där juicen var kul. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Jane Eyre" Drama av Cary Fukunaga
"Den här är helt klart inte svensk", kunde vi säga efter ett tag, för det var så konstiga namn hit och dit. Lång långfilm, gissar jag. Svåruttalad titel. Bäst i början med bilen och med han som ville ha internet. Kul med tjej på affischen! Hon var även med i filmen. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Stockholm östra" Drama av Simon Kaijser Da Silva
Lägg det regissörnamnet på minnet om du kan! Så otroligt långt namn! Därför var det bra att filmens namn var lättare att komma ihåg (fast dagen efter fick jag för mig hela tiden att den hette T-centralen!), En del bra korta filmer i början och kul grej med en tvål också. Micke Persbrandt var med (han var även med på affischen) och han är alltid kul att se, han pratar ju rätt roligt. Tyvärr hann han inte pratat så mycket innan vi gick. Måste ha kostat otroligt mycket att göra!

"Bobby Fischer against the world" Dokumentär av Liz Garbus
Här blev det så himla konstigt allting, för vi trodde det var en Bryan Ferry-film! Fast han spelade väl inte schack direkt, utan gitarr rätt ofta, va? Kul med schack, men inte så kul. Bra lite kortare film i början och även en kul grej med en badstrand och ett parasoll. Tror faktiskt inte det här har hänt på riktigt. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

Nästa vecka är charkuteribloggen tillbaka som vanligt.

Äntligen Stockholms Filmfestival! Äntligen lite härliga tjejkvällar!

2011-10-20T20:00:00.006+02:00

Äntligen Stockholm Filmfestival!
Som vi har väntat på...Git Scheynius! Det är dags för lite nya bilder där tycker vi, så ur den aspekten kommer verkligen festivalen helt perfekt! Temat vi valde för festivalen i år är "kärlek", det var det enda som kändes logiskt, när vi låg där i mysrummet och myste och planerade årets "filmfest" tillsammans med "Gittan".

I år får vi dessutom superbonus genom ytterligare två lika bedårande Quinnor. Dels genom Isabelle Huppert, som finns på plats för att ta emot pris för sitt samlade livsverk this far, dels genom Aung San Suu Kyi (nåväl, bara indirekt, men hon gestaltas tillräckligt plusplus porträttlikt av Michelle Yeoh) vars historia berättas i Luc Bessons The Lady.
Three times a lady kan vi väl helt enkelt sammanfatta det hela med.
Tre härliga Quinnor som säkert skulle kunna skrämma "pruttet" ur oss, om dom var på det humöret.
Fått oss att svimma, har dom redan lyckats med.

For Cate we wait and wait and wait

2011-10-20T14:14:00.001+02:00

Alltså.
Är det verkligen så? Att vi under alla dessa år inte klistrat in en enda Cate Blanchett-bild här på bloggen?
Vi skäms och rodnar.
Fast å andra sidan var det lite bra att vi höll oss ända till nu, tills vi hittade den absolut finaste bilden vi någonsin sett. Ja, någonsin.
Vi rodnar igen, fast på det andra sättet. För: Har ni sett Quinnan?! Har ni sett färgerna?! Hållningen?! Blusen, kjolen?!" Ljuset?! Profilen?!
Ni vet, vi vet: vi svimmar.

Tagen av Vem, för Vem vet vi tyvärr inte. Nån upplaga av nån herr-Vogue för några år sedan är den närmsta infon vi fått fram. Vi återkommer i frågan/till bilden. Igen och igen.
Kanske den sista bilden vi visar här någonsin. Det kanske räcker nu.
Liksom.

Saker som var bättre förr #1: Lite lätt suddiga och disiga svartvita bilder tagna på avstånd föreställandes känt folk

2011-10-19T11:24:00.003+02:00

Mmm, en sån där härlig ljusgrå höstdag i Paris när även Hubert de Givenchy och musan Audrey Hepburn känner att det är värsta toppläget att ge sig ut och bara strolla omkring. Har man otur strollar man ner i diket, men om man har tur så kanske man strollar rätt in på en härlig, mysig, varm och gosig bistro där dom serverar gårdagens korv till halva priset!

Plockad rakt upp och ned från fantastiskamänniskorhängerutetillsammans-tumlaren.

Nick Brandt: Hans exakta skisser

2011-10-18T22:55:00.000+02:00

Det här är en guldgruva!
Vi har som enda blogg fått ta del av Nicks mycket exakta skisser, som han alltid utför innan han ger sig ut på fotosafari. Ofta är dom nästan fotografiska, alltid suggestiva.
Dessa skissteckningar är resultatet av av stort tålamod och av att liksom drömt fram en ögonblicksbild i exakt rätt ögonblick. Med sitt hantverk ger Brandt oss en närgången inblick i vilddjurens privata sfär. Man ser verkligen att han är en stor djurvän!
Tack Nick!

Nick Brandt: Bästa bilderna från den pågående utställningen

2011-10-18T15:50:00.000+02:00

Stort tack till Fotografiska som skickade över jpgs på bästa bilderna från deras pågående och mycket uppskattade Nick Brandt Utställning, "Elefanter-voulez-vous coucher avec moi".

Ännu en gång som "Pretty in Pink" används som rubrik till en "artikel" som inte har det minsta att göra med Molly Ringwald-filmen från 1986, men vad annat kan vi göra?

2011-10-18T15:07:00.000+02:00

Vår hittills minsta bild på vår favvopresidentsfrusweetiepiequinna.
En vanlig dag på jobbet (för henne), en vanlig dag med den där sköna känslan (för oss). Vi blir alldeles böljande och samtidigt lugna av att titta på henne i fint ljusrosa. Hon får stå där och babbla hur mycket hon vill. Vi är idel öga.

Elefantfotoföreningen delar ut sitt årliga pris

2011-10-17T23:32:00.001+02:00

I morgon delar Elefantfotoföreningen ut sitt årliga pris till en duktig elefantfotograf. Priset går i år till Nick Brandt. Motiveringen lyder: "Nick Brandt tilldelas årets elefantfotograferingspris för att han har tagit massa bilder på elefanter".
En omfattande Nick Brandt-bildspecial kommer att finnas här på bloggen inom de närmsta dagarna.

Vi byter namn till Bokbloggen och recenserar böcker!

2011-10-16T23:44:00.005+02:00

Christa Wolf: Änglarnas stad
Här blev jag sugen att läsa direkt, för det var väldigt stor och tydlig text på framsidan. Men på baksidan var det klart mindre text och texten inne i boken var tyvärr ännu mindre! Jag började läsa, men kände ganska direkt att jag inte fattade nånting. En här på kontoret som hade läst den före mig, sa att den kändes ganska mycket Doris Lessing, men det vet jag inte vem det är. Tror inte jag kommer att plocka upp den igen.

Ulf Lundell: Allt är i rörelse
Här blev jag glad för jag känner igen namnet jätteväl. Jag har nån skiva med honom och den tycker jag är ganska bra för man fattar liksom och låtarna är inte så länga, utan ganska korta. Men när jag började läsa boken kände jag att jag inte riktigt fattade vad han menade. Kändes som att han pratade och pratade och jag förstod som sagt var inte riktigt. Konstiga personnamn var det också. Tror inte jag kommer att plocka upp den igen.

Birgitta Holm: Rut Hillarp. Poet och erotiskt geni.
Först blev jag inte så intresserad när jag såg ett svartvitt och konstigt fotografi på omslaget. Men sen läste jag 'erotiskt' och tänkte att det kanske ändå kan vara "okej". Men jag förstod faktiskt nästan ingenting. Visste inte om det var "Birgitta" eller "Rut" som skrev och pratade. Det blir väldigt rörigt med flera namn på ett bokomslag. Skärpning, förlaget! Sen erotiskt geni; jag tänkte att det innebar att hon var typ bra i sängen, men det stod det inget om att hon faktiskt var, inte så långt jag läste i alla fall. Lade ner den efter några sidor. Kommer nog inte att plocka upp den igen.

Umberto Eco: Begravningsplatsen i Prag
Otroligt lång titel! Men jag gillar böckerna han skrivit om Sean Connery (eller är det Sean Connery som skrivit böcker om Umberto? Jag minns faktiskt inte riktigt). Och att resa är kul också (fast i Prag har jag aldrig varit). Det var bra text på baksidan, roligt text om Umberto, men ärligt talat fattade jag inte mycket av det som stod inne inne i själva boken. Kämpade på ett tag, men lade ner den sen ändå. Kommer nog inte att plocka upp den igen.

Jonas Karlsson: Spelreglerna
Jonas Karlsson heter en som jag känner, men det här är inte den Jonas Karlsson, utan det här är en Jonas Karlsson som jag via fotot på ena fliken känner igen från nån film jag sett nån gång, minns inte vilken (eller förresten, förmodligen är det inte nån film utan nån tv-serie, för jag tittar mer på tv-serier än på filmer). Spelreglerna tycker jag är en konstig titel (frågade några andra här på kontoret om dom höll med mig om det, och det gjorde dom). Spelregler har man ju till spel och det här är en bok, faktiskt. Började läsa, men slutade också för det var rätt mycket jag inte förstod. Hade varit bra om det kunnat vara nån bild eller två på omslaget. Vet inte om jag kommer att plocka upp den igen, men tror inte det.

Ann Heberlein: Ett gott liv
Jag började läsa den för jag tänkte att det var hon skådespelaren som heter Ann som var med i nån film nu nyss, som hade skrivit den (kommer inte ihåg exakt vad hon heter, men jag tror det är Ann). Det var inte den Ann jag trodde först, utan en annan Ann (lustig mening: "...annan Ann"!). Tycker det var ett bra namn på boken, för man blev väldigt glad. Men sen när jag läste förstod jag inte riktigt allt. Slutade läsa efter ett tag och kommer nog inte att fortsätta.

Bokbloggen är tillbaka nästa vecka och då hoppas vi att det kommer lite bättre böcker.

Shadowplay

2011-10-13T21:46:00.001+02:00

Det är höst och det är inte så jäkla mysigt alla gånger. Om det är en sån där omysig gång, då kan man trösta sig med Guccis senaste fina skuggkampanjbilder, för såna är vi svaga för. Snygga skuggor, alltså. Och kampanjbilder med, för den delen.
Det var grabbarna Grus (Mert och Marcus) som inte hade nåt att göra en dag i oktober och då tänkte dom "vad tusan, ska vi inte ta och plåta lite schyssta skuggbilder till Guccimicci?". Och så gjorde dom det, och nu sitter vi här och småtittar på "skiten".
Och höst är det.
Och ganska mysigt.

Gänget (och jag)

2011-10-12T22:59:00.023+02:00

Har en längre tid haft känslan av att de andra pratar "negativt" om mig här på kontoret. Så idag när vi skulle ha morgonmöte lät jag huvudet sjunka ner så djupt mellan axlarna det gick och tog på mig min whiteboardfärgade skjorta och så gömde mig framme vid whiteboarden. Så klart hoppades jag på att inte behöva höra de andra snacka skit eller göra narr.
Men tyvärr blev det "ganska" precis tvärtom. Det var det ena efter det andra.
"Jaha, så Kraftig Benstomme kommer inte idag?
- Sköööönt!
- Haha, han är verkligen mindre begåvad!
- Haha, ja, verkligen!
- Superobegåvad!
- Superjätteobegåvad!
- Sämst i hela världen!
- Sämst i hela affären!
- Sämst i hela sfären!
- Haha!
- Fis!
- Ja, en riktig fis är han!
- Tänk om han inte hade huvud, mage, armar, ben, händer, fingrar, öron, näsa och hals?!
- Då skulle det kännas så mycket bättre!
- Han är en riktig gädda!
- Häst!
- Sugga!
- En hemmasnickrad brygga som inte funkar!
- Kan vi inte anmäla honom till bastu-vm?
- Jaaa!
- Förresten, är det bara jag som tycker det luktar illa här vid whiteboarden?"
När jag stod där så tänkte jag att imorgon är det jag som bjuder på kaffe och nåt gott till det. Så kanske vi kan dra ett streck över det hela.

En McGrotha med extra allt, tack!

2011-10-12T09:22:00.002+02:00

Det kom ett brev till oss. För en gångs skull handlade det inte om att vi skulle hjälpa till med att föra över 50 miljarder dollar via en "halvt" okänd släktings rätt långa och krångliga bankmailadress i Nigeria (vilket är en typ av brev som vi vanligtvis svarar på så gott vi kan med vår knackiga engelska/svenska).

Nej, den här gången var det ett brev från en Mörk, Trevlig och Vänlig Quinna med God Ekonomi och det gällde långt viktigare grejer, nämligen det nyss berörda ämnet kaffeannonser och då närmare bestämt Classics kaffeannonser från vad vi kallar "de gyllene åren" på nittiotalet.

Vi har helt klart varit väldigt, väldigt, väldigt slappa och inte bemödat oss med att ta reda på att Quinnan i fråga heter Rosemary "Enstöringsmenyn" McGrotha. Vad vi nu fått lära oss känns så klart helskönt i hela kroppen. Som ni ser på flera av bilderna, så delar hon vårt intresse för randigt.
Nyligen fyllde hon 53 och ser mer strålande ut än någonsin. Att vi vill lägga oss ner och "bälja" kaffe med henne tills vi svimmar, visste ni redan.

Tack för hjälpen, säger vi.

Ps. Den kanske inte framgår av bilderna, men Rosemary älskar skaldjur. Ofta och gärna går hon till nåt modernt "diskotek" och "svullar" skaldjur tills hon svimmar. Ds.

Sort guld

2011-10-10T22:38:00.001+02:00

Vi vet inte riktigt vad det är vi ser, men vi tycker det ser ut som årets absolut stiligaste blus. Som finurliga kronärtskocksblad i svart. Eller som lite oväntad fashionmässig näverslöjd.
Om du är en sån som vet vad det faktiskt är för plagg vi ser, låt gärna oss andra få veta, så vi kan förköpa oss på detta stiliga stycke svart mode.

Bilden är för övrigt beskuren på grund av en satans illasittande slokhatt.
Lägg av, säger vi milt, men bestämt.

Från novembernumret av Numéro Tokyo.

Kartan är inte skatan

2011-10-09T20:57:00.003+02:00

Alltså erkänn, har du sett nåt snyggare senaste halvtimmen? Nä, just det. Så passa på att glo en stund då.

Karta över Washington, stajlad, fixad, packad och levererad av Sanborn Map Company. Året var så klart 1903. Jämför gärna med aktuella Sverigekartor.

Tomas Tranströmer om Nobelpriset: "Det är helt sjukt!"

2011-10-09T19:56:00.003+02:00

Det hänger ett inramat plektrum med texten "Gessle 2003" på väggen hos Tranströmer. Det står en kasserad plasma-tv i köket och sängen är halvbäddad.
Lägenheten verkar vara en plats där man kraschar sent på natten och lämnar utan att äta frukost.
Det är så klart svårt att få tag på Tomas och komma på besök till hans lägenhet dessa bråda dagar. Otaliga mejl och sms och telefonsamtal med förlaget i tre dagar. Till slut får vi komma hem till Tomas för en kort intervju.

Grattis, Tomas!
- Tack! Supertack!
Hur känns det?
- Det känns helt sjukt! Sååå jäkla sjukt!
Vad har du gjort på sistone?
- Jag har repat inför en turné och varit väldigt mycket i min poetstudio. Det har varit full rulle. Och när min nästa diktsamling släpps så känner jag att jag äntligen kan presentera mitt eget "sound". Det här är jag, det här är min identitet. Jag vill jobba bort "Run to the hill"-dikterna och inte hålla på så mycket med coverdikter längre.
Vad är då din identitet nu?
- Jag är väldigt inspirerad och influerad av 80-talsmusik.
Din första diktsamling, 17 dikter, får mig att tänka på Bryan Adams och Bon Jovis texter.
- Det var kul att höra, tack. Just den samlingen ville jag skulle kännas som att stå framför en scen på sommaren med en öl i handen och digga en låt.
Hur stor diktnörd var du när du växte upp?
- Jag blev det på gymnasiet. Då ville jag lära mig vad alla poeter hette och årtal. Sen på 60-, 70-, 80-, 90- och 00-talet läste jag inte så mycket sånt som var aktuellt. Men jag minns hitdikter jag diggade. Macarena är en väldigt bra dikt till exempel. (Reciterar tyst:) When I dance/ they call me macarena/ and the boys/ they say/ that I'm buena/ they all want me/ they can't have me/ so they all come/ and dance/ beside me/ move with me/ jam with me/ and if you're good/ I take you/ home with me.
Har du märkt av nån avundsjuka nu i samband med Nobelpriset?
- Ingen rak avundsjuka direkt, men det blir lite spänt. Man blir ett kollektiv liksom med alla som är aktuella för priset. Det är lite som Big Brother, fast man har inte sex.
Hur är det, är du singel nu?
- Nej.
Då blir dina fans ledsna.
- ...
Ser du Nobelpriset som en genväg till en karriär?
- Nej, inte en genväg. Nobelpriset är en jävla skjuts marknadsförsingsmässigt, men efteråt börjar du om på samma trappsteg som före priset, rent karriärmässigt.
Har du liksom anpassat dig för att få Nobelpriset?
- Sånt beror på var man är i livet. Man börjar fundera på hur man ska få ut sina dikter på allvar, och så kom den här grejen. Men Nobelpriset kommer inte hämma min kreativitet, tvärtom. Nu lyssnar ju verkligen både förlag och köpare på det jag gör. Dikterna blir inte bara nåt som läggs på hyllan. Jag är mer motiverad än någonsin.
Det är svårt att komma tillbaka om man får stämpeln Nobelpris-föredetting.
- Absolut. Självklart tänkte jag på det när jag fick beskedet. Men att få skriva och ge ut sina egna dikter, jag menar, är jag inte glad nu, när ska jag då vara glad?

Chlis Lowe

2011-10-06T23:18:00.000+02:00

Kinas egen Chris Lowe.

Från höstens Fantastic Man. Foto av Benjamin Alexander Huseby.

Att skicka signaler

2011-10-06T22:57:00.000+02:00

Alltså, hon skickade så många signaler.
Jag menar, att hon ställde skålen full med bananer så där nära sig och sen de två ramlösaburkarna tätt, tätt och supernära bananerna, ja, det var nästan så att det blev obehagligt. Kände mig faktiskt nästan äcklad! Samtidigt tyckte jag ju att hon var supersöt och snäll.
Så det var svårt, helt klart.

Smitningen

2011-10-06T22:46:00.000+02:00

Idag skulle vi testas av chefen."Vi måste tänka och satsa på quality", sa han. Sen ställde han fram en back öl och ville att vi skulle skriva ett viktigt och tänkvärt blogginlägg som på 140 tecken skulle avhandla Anders Borg, älgen Albin, Carl Bildt-krisen, vad Steve Jobs betytt för oss och Grekland-krisen.
Jag smet ut bakvägen.

Underbara quinnor vid vatten

2011-10-06T21:58:00.002+02:00

Mmm, ni vet hur mycket vi tycker om sånt här!
Vi skickade vår lilla vita brevduva till The Gentlewoman med ett "message" om att vi önskade oss ett fint fotojobb av Liz Collins med underbara quinnor vid vatten fotade bakifrån, och dom skickade tillbaks den lilla vita brevduvan med ett "message" som sa "sure, we fix".
Shit, we swimmar!

The Gentlewoman, gentler than a man

2011-10-06T21:33:00.001+02:00

Det ska kanske egentligen inte vara möjligt, men vi älskar den mer och mer för varje nummer. Kanske är det för att den bara blir bättre och bättre för varje nummer.
Ett par killar här på kontoret kallar den för "Tess".
Vi kallar den kort och gott för "godis".

Den näst bästa tidningen i hela världen.

Ricky Clifton, vi tror dig

2011-10-06T21:21:00.000+02:00

Heminredaren Ricky Clifton i höstens nummer av Fantastic Man.

Svenska Akademiens nya "kille", Tomas "T" Riad - så fixar du stilen!

2011-10-02T23:30:00.001+02:00

DN-mannen - så fixar du stilen!

2011-10-02T22:58:00.003+02:00

Så fixar du stilen:

Köp en grotta.

Var där superjättelänge.

Var själv.

"Dega" i din mörka, tysta, glömda grotta.

När du känner dig riktigt skum, lämna grottan.

Skaffa dig ett par glasögon med tonade glas.

Gå tillbaka till grottan.

Det är uppenbart att DN har hittat sin manslook. Uffe "Ulf" Lundell från lördagens tidning, Tommy "Tommie" Körberg från söndagens.

Eller så är det samma man på bägge bilderna. På pricken lika är dom i alla fall.

Höstens accessoar bland tjejer:

2011-10-01T09:36:00.003+02:00

Skägg.

Från septembernumret av Marie Claires turkiska(!) upplagan.

Så blir du smal och glad med kaffe

2011-09-30T00:10:00.003+02:00

Gör så här:
Drick kaffe. Enormt mycket och enbart. Tänk positivt.
Drick mer kaffe. Tänk positivt, var glad!
Drick ännu mer kaffe. Fortsätt vara glad.
Se till att det finns kaffe överallt i hemmet.
Minst en pumptermos i varje rum och "vrå".
Fortsätt drick kaffe, fortsätt tänka positivt.
Ät och drick inget annat, tänk positivt.

Fortsätt så hela tiden. Varje dag, oavbrutet. Bara kaffe, tänk positivt.

Efter några veckor kommer dina vänner säga att "du ser helt dränerad ut". Då kan du säga att du är helt dränerad, men också väldigt glad.
För du har nämligen blivit smal.
Väldigt smal.
Du är alltså väldigt glad.

Ha, ha, herre min skapare!

2011-09-29T12:00:00.002+02:00

Har ni någonsin sett något så här fult?
Skulle i så fall vara nummer 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 , 20 och 21 av samma magasin. Men detta är, som vi brukar säga, något i hästväg.
Faktiskt det fulaste vi någonsin sett.

Pricken över, under, mellan, i och på i!

2011-09-27T12:59:00.002+02:00

Aka "meningen med livet".

Scott "Dot" Schuman prickade rätt. Igen.

Svart som hatten

2011-09-26T23:13:00.000+02:00

Tjolaho, vilken fantastisk bild!
Samantha Casolari tog den och vi behöll den.

Från Emporio Armani-visningen på klädbytardagarna i vårt kära gamla Milano häromdagen. Än en gång ryckt från T-bloggen, hänsynslöst och klårfingrigt.

Föredrag + begravning

2011-09-26T12:34:00.001+02:00

I fredags var jag och höll föredrag på ett vuxengymnasium (som stänger ner för gott nästa vecka på grund av alldeles för litet studentantal under flera år) om hur man optimerar sökträffar för sitt företag på internet (vilket jag faktiskt inte vet något om överhuvudtaget, men dom betalade 300 kronor vilket var precis vad jag behövde). Det gick nog ganska bra, flera personer satt kvar tiden ut.

Det som dock kändes ganska "sjukt" var att man bad mig att även hålla i en begravning. Samtidigt! Där på vuxengymnasiet! Det var tydligen nån "helsjuk" lärare som gått bort superhastigt och som skulle begravas på plats, på studs.
Det hela gick dock ganska bra, googlade lite om vad som kan hända i livet "sen" och "babblade" på rätt friskt.
Dom betalade dessutom hundra spänn extra. Dom var ganska nöjda, verkade det som.

Handuppräckning

2011-09-22T22:44:00.001+02:00

Det var tydligen handuppräckning här på kontoret idag. Frågan gällde om man tyckte jag var "en värdelös skitstövel".
Känns så klart lite trist att man röstar om sådant när jag inte är på plats, men jag är samtidigt inte direkt orolig. Jag känner att jag har många underbara medarbetare på min sida. Vi är ett härligt gäng som jobbat ihop länge och många skulle jag nog till och med kalla riktiga vänner. Så, nä, jag är inte direkt orolig.

Okänd hand åt upp all min mat!

2011-09-22T22:26:00.001+02:00

Jag hade mysig hemmakväll igår för mig själv och hade dukat fram diverse "smått och gott". Då, plötsligt från ingenstans, dök en hand upp, och "slafsade i sig" allt som fanns på faten! Det var enormt obehagligt. Och jag hade inte hunnit så mycket som att ens smaka av en endaste "anrättning"!
Jättetrist.
Och superläskigt.

Har inte sett till handen sen dess.

Magasinscykler avläses i kaffeannonser

2011-09-22T13:40:00.002+02:00

En tidning som vi verkligen saknat sedan den försvann, är så klart svenska ylleversionen av Vanity Fair, Månadsjournalen. Kul då att se när nu Icon dyker upp som en helrätt version av just Månadsjournalen, så plockar även kaffemärket Classic upp sitt gamla annonsmanér från tidigt nittiotal.
Dock föredrar vi första varianten av kaffequinna.

Åsa! Och då menar vi inte Nisse!

2011-09-22T09:55:00.004+02:00

Nya Svenska Icon. Ja, visst, jättefint formgiven av Joel Persson, välskriven, härligt obestruket papper, långa artiklar, korta artiklar, långa medarbetare, korta medarbetare. En Monocle för folket. Det är än det ena, än det andra. Det är en strålande tidning, såklart, som bjussar på massa massa.
Men framförallt får vi en fin bild på på Åsa Moberg.
Ni vet hur glada vi blir av sånt.
Vi skrev på insidan av en äggkartong till henne häromsistens och frågade om hon inte kunde tänka sig att ha på sig nåt randigt "nästa gång", nästa gång det skulle tas bilder.
Åsa tänkte väl, "ja, ja, låt dom stackarna få sitt". Så Filippa K sydde och sydde tills hon hade en tröja med tillräckligt många ränder och skickade den till Åsa.
Ni förstår hur snurriga vi blir.
Tack, tack, förlåt, förlåt, hej, hej. Snurrigt. Härligt!
Till nästa nummer hoppas vi på en ny Åsa-bild. Kanske i prickigt då.

Still got the blus

2011-09-21T15:27:00.002+02:00

Du missade väl inte att vi i all hast hade satt samman årets mest svindlande blus-specialare i septembernumret av italienska Vogue? Du såg det? Du såg även det fantastiska plisserade kitet? Bra. Köp nu en av varje så kan vi koka kaffe, vispa grädde och klappa händerna tillsammans.

Postmodernism Style and Subversion - fyra snabba anledningar

2011-09-16T15:02:00.002+02:00

1. Fin Grace Jones på omslaget.

2. Fin Afrika Bambaataa med sina nya tuffa solglasögon och sin lite kraftiga benstomme/buffémage.

3. Stanley "King of the jungle" Tigermans fina The Titanic. Samtidigt som du stirrar dig snurrig på bilden, lyssnar du lämpligen på det mest fantastiska stycke musik som någonsin skrivits och framförts.

4. Fina Time-omslag.

Köp dig ett ex nu, om ett tag, lite senare eller aldrig, beroende på hur du känner för det hela.

Hoppa hon från tallegren, stötte hon sitt lilla ben och det långa ludna höstmodet!

2011-09-16T14:30:00.002+02:00

Får vi bara välja en enda modebild med modell på ett inte så hett plåttak, måste det blir Theo Wenners bild på Jamie Bochert när hon står på ett inte så hett plåttak.
Tallar och vita träkåkar är säsongens accessoarer nummer ett och två.

Från höstens nummer av Purple Fashion.

Triss #1: Skulptöryrket!

2011-09-16T11:32:00.007+02:00

Telefonerna har gått varma här senaste dagarna. Det har blivit höst och alla undrar "vad händer, vad är på gång, vad är rätt, vad är hett?!"

Tur för alla att vi vet att det som verkligen hänger i luften är skulptöryrket. För i dagarna fick vi femtiosjunde numret av AA Files, alltså just det numret som är superutgånget (vi lyckade finna ett lätt hyllslitet exemplar i en boklåda i Los Angeles) av världens mest fantastiska, mest yrselfarmkallande finfina tidning som någonsin gjorts (mer om det en annan dag).

I det numret, det femtiosjunde alltså, finner man, uppdragen över ett helt uppslag, bilden på när skulptrisen Celia Scott hänger med arkitekterna Kenneth Frampton och Léon Krier (som sitter modell). Det är fint och det är kul när människor kan umgås under kombinerat lättsamma och professionella former.

Sen, bara nån dag senare, vad trycks in i vår brevlåda då, om inte splitternya tjockisboken Postmodernism - Style and Subversion 1970–1990 (strålande bok, köp, säger vi) vilken ges ut i samband med utställningen med samma namn som öppnar på V&A vilken dag som helst. Och vad finner vi i den, om inte samma bild på de tre?! If that isn't a tendens, vad är det då?!

Till råga på allt har vi allt sedan 1984 oavbrutet "glott" på Lionel Richies ABF-kurs/raggarskola-promovideo Hello, i vilken vi kan se Laura Carrington i rollen som Celia Scott, liksom vi kan se den slutliga versionen av Léon-skulpturen.

Allt hänger samman.

Tack och lov.

John Carlos

2011-09-15T23:34:00.002+02:00

Varje dag är en ny dag och varje ny dag blir vi glada av en fin bild på Carlos Santana (i sina nya jeanbrallor och görandes dubbel tumme-upp!) tillsammans med John McEnroe (i samma gamla jeansdräkt men han har också tagit med sig sin splitternya fina lilla designer-bananbox).
Som vanligt sitter den där tjejen som, som vanligt, inte är glad men heller inte ledsen och som, som vanligt, har tagit på sig den där fina Fleetwood Mac-pingvinen-tishan.
Det är kul att gå på diskotek tillsammans.

Plockad med kniv och gaffel från Awesome People Hanging Out Together.

Une femme på minneskonsert

2011-09-14T14:34:00.003+02:00

Ja, så klart var det minnesstunder och ceremonier om vartannat häromdagen, på tioårsdagen. Man kunde gå på minneskonsert som kallades A Concert for Hope, vilket vår favvo-quinna Michelle gjorde. Hon kunde ha valt att klä sig i nåt diskret, svart, elegant, men oansenligt.
Men icke.
Hon valde istället att ha på sig den mest fantastiska vita jätteblommaexplosionsblusen.
Till det svart pennkjol. Mmm....
Ja, Barack, det är svårt att inte göra tummen upp.

Blusen finns hos J.Crew.

Une femme på filmfest

2011-09-14T11:26:00.007+02:00

Ni missade så klart inte hur strålande fin och bedårande söt Madonna var i Venedig häromveckan. Vi var där och skulle få igång ett intresse för "film", men vi svimmade bara. Hela tiden. Om och om igen. Så tänkte vi, nä, nu ska få igång ett intresse för film, men just då stod Madonna där igen, precis lika strålande fin och bedårande söt som bara några sekunder tidigare, och då, ja, då svimmade vi. Igen.
Sen några dagar senare var det dags att simma hem till lilla Sverige igen, och då kändes det skönt att inte behöva ha några byxor på sig. Fast sockorna behöll vi på. För säkerhets skull.

Men i alla fall: hennes tjusiga Dolce & Gabbana-estetik rullar vidare uppenbarligent. Och det gör oss glada och vi säger "tack". "Tack, tack, tack".

Nu säljer vi våra kontorsmöbler!

2011-09-14T10:20:00.002+02:00

Nu säljer vi alla våra kontorsmöbler till riktiga kanonpriser. Vi kallar kampanjen för "höst-ryck" för vi kom inte på något bättre. Som ni förstår så är det lite "once in a lifetime" över det hela.
Som vanligt så är det först till "kvarn" som gäller (även för folk med kraftig benstomme).

Jag tror vi behöver prata faktiskt

2011-09-14T08:58:00.002+02:00

Varför sitter du där?
Varför tittar du inte på mig?
Varför slänger du bananskalen sådär?
Varför har du en hårig kjol?
Varför stänger du inte av kranen?
Varför sitter du och håller i ett tårtljus?

Well, well, tydligen är det "mode" och "performancekonst" på samma gång. Dom kallar det "My Favorite Things", vilket vi uppskattar. I övrigt hänger vi inte riktigt med, men gillar vad vi ser och blir så klart, som alltid, lite sugna. Om du vill bli klokare än oss, så go ahead.